tisdag 29 november 2011

Massa härliga rubriker

...trillade in när jag bad er om att hitta på rubriker till mig. Stort tack!

De rubriker jag fått är de här:

- Därför låter jag hjärtat styra min livsväg

- När livet går i moll och stegen är tunga hittar jag kraften i...

- Bland härligheter och lyckorus

- Det är knappast en tillfällighet

- Lilla, lilla krumelur jag vill inte bliva stur säger Pippi

- Money, money, money

- Reduce, reuse, recycle

- 16 timmar

- Om jag fick  bestämma

- En last jag inte kan leva utan

- Jag är

- Ett möte som påverkat mitt liv

Jag kommer att använda ALLA de rubrikerna (och länka till den som jag fick rubriken av) och det ska bli så roligt. De kommer alltså att dyka upp i blandad ordning och lite då och då.. och ni kan självklart fortsätta att ge mig rubriker för det här känns riktigt kul.

Inte en rubrik men ett genomgående tema på många av mina inlägg är det jag valde att ha som text på smycket jag vann från härliga Decollie och som landade i brevlådan där det står : Enjoy the adventure of life. Namnet på min blogg handlar inte bara om  att det är mitt livsäventyr utan det återspeglar ett ordspråk jag har levt efter över tio år som lyder:

Livet är inte ett problem att lösa, det är ett äventyr att uppleva.

Men ett äventyr kan ibland vara sorgligt, tungt, utmanande men det är fortfarande ett äventyr. I det äventyr klev ni just in och era rubriker tar mig ut på nya äventyr i skrivarlustens land vilket ska bli mycket spännande.

torsdag 24 november 2011

Jag smyckar mig i ord...

.. från kreativa Elisa Day (har även lånat bilden därifrån). Jag tror på saker med hela mitt hjärta och jag älskar det här armbandet.

Jag är en ordbrukare som älskar ord. Sprider dem omkring mig, inreder lägenheten med dem, leker med dem, smakar på dem och kan inte låta bli att läsa dem och ta dem till mitt hjärta om de passar där.

Nu vill jag be er om era ord, eller snarare en rubrik till ett inlägg jag skriver (en ide jag lånat från Min plats i solen). Det känns som en bra utmaning och som inlägg som kanske inte kommit till annars.

Så till er härliga läsare, skriv en rubrik och jag skriver inlägget och publicerar på min blogg. Ordet är ert och jag gör det sen till mitt.

tisdag 22 november 2011

Vardagslycka som blev fördubblad....

.. mötte mig idag när jag kom hem.

Först ett härligt tröstpris från en utlottning hos Min plats i solen, en film som heter The romantics. Det blir soffmys och injutande av den direkt. Men den stora vinsten är kanske de fina raderna om mitt bloggande som medföljde i ett kort. Det är mötena såväl tankemässigt, som i bloggarna och sen ibland i verkliga livet som är det största med att vara befinna sig i bloggvärlden, om detta visste jag inget när jag började men det är mycket det som gör att jag stannar.

Sen visar det sig att jag vunnit ännu ett pris, det vill säga ett smycke hos Decoliie från en utlottning hos julswappsbloggen. Det kommer att bli hur fint som helst när det är klart och jag kommer att lägga ut det här så ni får se. Så nu sitter jag i soffan och ler och tänker att livet bjuder på oväntade härliga stunder och att bra saker kommer till mig.


söndag 20 november 2011

Jag kommer att förstöra det där lilla barnet...

.. säger Vida. Det gör inget svarar dalkullan blixtsnabbt.


Det är i det ögonblicket jag inser att jag måste vakna till ur min reportervila. Det här går ju inte för sig. Jag vet att många saknat mig och jag vet att vissa inte gjort det alls (läs Vida och dalkullan). Jag vet att vissa som börjat följa bloggen inte har den blekaste aning om vem jag är, det kan ni läsa om här. Vill ni läsa alla mina inlägg (som visar Vidas liv från den verkliga icke-förskönade dravvlet hon skriver) så tryck på etiketten bloggpiraten.


Att jag inte skrivit på mycket länge beror på att stämningen här hemma alltid blev minst sagt frostig efter mina inlägg... var nästan lite rädd att hamna i nån hemsk låda för återvinning eller skickas som leksak till ett avlägset land. Vida är inte att lita på helt enkelt. Dessutom hade jag ju fått en alldeles egen vän som jag kunde umgås med . Men om jag nu ska sätta igång igen så tänkte jag att min lilla vän kan få vara praktikant hos mig och lära sig av ett verkligt skrivarproffs.


Nåja, tillbaka till stunden när jag insåg att en reporter får inte rädas i sitt jobb så att allmänheten får sitt. Det som Vida menar med att hon ska förstöra dalkullans barn som hon ska bli gudmor till beror på att hon redan nu har börjat titta på personlig utvecklingsprylar för barn. Det tyckte dalkullan tydligen var helt ok. Men det tycker inte jag. Ska det där stackars flickebarnet först få lov att stå ut med Vida som gudmor och sen massa konstiga prylar som kan totalt röra till det i huvudet. Det är nästan så man funderar på att göra en anmälan till myndigheterna.


I fredags träffades Vida och dalkullan och då gäller det att vara modig och bara haka på för man vet ju aldrig vad som händer i deras sällskap.
Improvisationsteater, italiensk restaurang och kvällspromenad genom staden var ju ganska lugnt. Deras diskussioner med, slumrade till en del där. De är ju för trista. Dalkullan verkar dessutom ha skärpt till sig nu med hus, sambo och allt. Bortsett från att hon tycker Vida ska vara gudmor, det tycker jag hon borde diskuterat med mig. Men jag kommer att hålla koll.


I Vidas liv verkar det mesta sig likt. Hon dansar, går på café med vänner och läser en himlans massa, ligger böcker och stökar till det i varje hörn. Sen har hon börjat kolla på hiskeligt mycket film, men inget som faller mig i smaken. Det är på tok för lite virkat i filmerna nuförtiden, tycker ni inte? Sen har hon slagit in klappar till nån kalender så pappret yrde eftersom hon är med i nån julkalenderbytarklubb. Då var jag också på min vakt. Vill ju inte bli inslagen av misstag, eller nu när jag tänker på det... Kanske skulle man hamna hos nån mycket intressantare bloggare då.. hmm, tål att tänkas på.


Så egentligen finns det inte så mycket att skriva om, men en liten varning kan utfärdas. Hon är för det mesta väldigt lugn men när hon blir arg då blir hon riktigt arg. Då brukar Vida säga: Väck inte den bitch som sover för hon är inte trevlig. Det där stämmer väldigt väl så jag hoppas att jag inte väcker bitchen i henne nu och ska nu runda av detta inlägg som jag hoppas är tillräckligt neutralt så jag inte hamnar på en hylla på Emmaus snart med en prislapp runt halsen. Men ibland gäller det att utmana sig själv och leva lite farligt.

tisdag 15 november 2011

Livet var inte igår, livet är inte imorgon eller idag.


Livet är alla magiska ögonblick man upplever och lägger märke till. Verkar som att du samlar magiska ögonblick
 Liv :-)

Så kommenterar en gymnasiekompis min bild på min varma choklad som jag just fått i mina händer på Waynes. Det där stämmer nog. Jag samlar på magiska ögonblick och vet att livet ser inte alltid ut som man önskar och då gäller det att uppskatta det man har. Tillföra saker som gör livet lite mer skimrande eller om det är riktigt tufft kanske bara gör det uthärdligt.

Just vid den här fikan är det snarare samtalet med en fin vän jag minns och som gör att den måndagen glimmar till. Chokladen var fantastiskt god men vännen vid min sida värmer mer än den godaste choklad.

Vi styr inte allt i vårt liv men vi kan välja vad vi fyller dagen med och iaktta vad som ger oss energi, skänker glädje eller frid eller vad just du behöver. Jag tror inte på att sopa sorger under mattan utan dem ska man gå rakt igenom. Men jag tror att det vardagsgråa eller mindre roliga perioder av livet så är det viktigt att vi fyller det med sånt som balanserar upp. Jag tror på att ställa sig frågan ibland om det man behöver det vill säga kan jag i denna stund välja/skapa glädje, frid, energi, acceptans etc.

Det behöver inte handla om dyra saker utan nåt som just du mår bra av, prata med någon som du mår bra av att prata med, kolla på en film du tycker om, ta en riktigt god kopp the, andas in den friska luften, ta en långpromenad och njut av det vackra som du kanske går förbi andra dagar. Njut av glädjen i dans om du tycker om det, skapa med dina händer, iaktta det som händer eller lyssna på musik som ger dig det du behöver. Fantasin (och kanske du själv) sätter gränserna utöver de praktiska gränser som kan finnas.

Inom varje dag så finns en möjlighet att fylla den med innehåll eller stunder som ger dig det du behöver. Jag ska fortsätta samla magiska ögonblick. Jag vill skapa dagen eller Crea diem som det heter på latin. Det tror jag på.

söndag 13 november 2011

Vi kan inte utföra storverk här på jorden..

... vi kan bara göra små saker med stor kärlek (Moder Theresa).

Det är min morfar som läser raderna för mig när vi pratar i telefon. De där små sakerna blir storverk till slut om alla utför dem tror jag. Omtanke är  något vi kan utföra med stor kärlek. Det är nog ett av de finare orden jag vet. Omtanke i medvind och i motvind för de nära och omtanke i stunden för okända. Ibland är jag bra på det där och ibland missar jag det. Men vi gör alla så gott vi kan.

I fredags satt det en kvinna utanför Slussens tunnelbana och bjöd dem på glögg som fick henne att le. Jag var trött och med en önskan att åka hem som gjorde att jag gick förbi. Men jag ångrade lite i efterhand att jag inte stannade och fick henne att le och drack lite glögg och frågade mer om vad som fått henne att sätta sig just där och röra i glöggrytan.

Jag tror vi alla minns de små sakerna med stor kärlek som mött oss i livet vid rätt tidpunkt. Jag tror vi alla kan göra en skillnad och att den skillnaden räknas. Kalla mig naiv romantiker om ni vill men jag vill tro på det goda inom oss och att vi tillsammans gör storverk.

Idag är det fars dag. Min pappa gav mig livet men delade det inte med mig vilket var hans val. Men livet är stort så det är jag honom evigt tacksam för. Själv har jag  min morfar som manlig förebild så jag vet att det är handlingar med stor kärlek som räknas. Det är också stort. Till alla härliga pappor som tar hand om era barn och värnar om dem, hoppas dagen varit bra fast jag tycker egentligen inte att sådana här dagar är så värst märkvärdiga. Jag tycker vi ska visa uppskattning till varandra året om.

Operation omtanke stod det på en vägg jag passerade för ett tag sedan, det tror jag på. Mer omtanke, mer kärlek och mer galna saker som får oss att skratta. Det lyser upp även det dystraste November.

fredag 11 november 2011

111111

.. magiskt datum eller ej, det resulterar i ett mer vardagligt inlägg om en dag än den här bloggen brukar bjuda på. För mig att minnas dagen, en dag bland andra men med ett ovanligare datum.

Det är inte ofta jag analyserar mina drömmar men den som drömdes under natten var så övertydlig så jag inledde dagen med reflekterande och insikter och ett stort GÄSP. När klockan var 6,30 så var jag nämligen på plats vid gymmet vid Fridhemsplan.  Träningen gick bra, det kändes i kroppen när jag skildes åt från min träningsgym och tog pendeln till världens bästa jobb samtidigt som jag lyssnade på intressant seminarium av Kathrine Woodward Thomas som fick mig att inse lite fler saker om mig själv. Vissa trevliga och andra mindre trevliga.

När klockan slog 11.11 så stog jag i köket på min arbetsplats och pratade med deltagare och kollegor. En fin stund eftersom en av dem skulle på date samma dag. I övrigt en intensiv och rolig dag på jobbet som gjorde att dagen passerade snabbt och sen intressant samtal om drömmar, livet och att hitta nya vägar på pendeln med en person vårt projekt samarbetar med. Lite fruktlöst letande efter sista klapparna till julswappen i Skanstull innan det var dags för fika med en vän.

En STOR choklad med både marshmallows och vispgrädde intogs då mörkret fallit utanför fönstret på Waynes och samtalet kretsade kring utmaningar, rädslor, livet, förhoppningar, erfarenheter, relationer och lekfullhet. Mitt under samtalet kommer ett mms med en bild där pojken med stjärnögonen skrivit mitt namn. Snart fyller han fyra och han kan redan skriva mitt namn, även om det blir spegelvänt. Men saker måste ju inte alltid se ut som förväntat för att man ska förstå.

Efter att i min egen lilla värld åkt en station för långt med tunnelbanan så tog jag en promenad hem i kylslagen luft för att sen bara vara i soffans vrå tillsammans med katten Marilyn och favoritserien pushing daisies att titta på. Trött efter intensiv vecka så är det nu vila som gäller. Den vanligaste av dagar med det ovanligaste av datum går mot sitt slut. Det är en dag imorgon också brukar både pedagogiska mamman och fina mormor säga innan de går till sängs. Så imorgon väntar ny dag med nya stunder och den här dagen kommer inte åter.

torsdag 10 november 2011

Ibland behöver jag påminna mig själv om vad som är viktigt för mig...

.. och vad jag tror på.

Så just nu gör jag det, leker med mina egna bilder och ord och påminns om att livet sannerligen är det största äventyr jag kommer att få uppleva.

video

söndag 6 november 2011

Sammanfattning av Oktober och böcker lästa i samma månad...

Det här hände i Oktober som var en vacker varm och färgstark höstmånad på det vis jag bara älskar med löv och vackra färger:

* Jag inledde månaden med att påminna mig själv att slutet till något alltid är början till något nytt.

* Fick finbesök av en av mina bröder och hans härliga flickvän. Vi firade finaste lilla systerdotter Almas födelsedag.

* Jag ställde frågan hur vi behandlar oss själva.

* Leksandsthe, halsband och fina halvvantar blev mina.

* Skrattade gott åt norrlandskartan for beginners

* En påse med magi och den finaste av vänner passerade min väg innan hon åkte till Indien.

* Bob Hansson bjöd på en föreläsning som öppnade dörrar och tände stjärnor.

* Hade en härlig träningsmånad och fick stor hjälp av en gyminstruktör när det gäller hur jag ska träna med tanke på min överrörlighet.

* Gick på utmanande och utvecklande retorik- och presentationskurs. Oavsett vad många tror så blir jag oerhört nervös när jag ska tala inför folk.

* Blev ledsen när någon inte var ärlig på ett sätt jag förväntar mig av mina medmänniskor.

* Nypremiär för årets "Så mycket bättre" program.

* Fick finaste syster och Peter på besök.

* Gick på fantastisk fotoutställning med Nick Brandt på Fotografiska. Den rekommenderas varmt.

* Bjöd varken på bus eller godis även om det var Halloween.

Under månaden läste jag dessa böcker:

Senor Peregrino av Cecilia Samartin
En bokcirkelsbok som jag bara ÄLSKADE. Men vi hade delade meningar om den och alla var inte lika positiva som jag. Men jag tyckte om den, såväl berättartekniken som berättelsen i sig.

Ensamma hjärtan och hemlösa hundar av Lucy Dillon
En chicklit bok som trots en ganska förutsägbar story är underhållande och bidrar till sträckläsning. Inte det bästa jag läst i genren och inte det sämsta heller. Lite less på att huvudkaraktärerna beskrivs som vackrare än genomsnittet även om de har sina skavanker. Det behövs inte om storyn är tillräckligt bra och får det att kännas lite mer tillgjort. Klart feelgood men med en liten varning för förutsägbarheten och att den inte är det mest unika jag läst.

Chasing Harry Winston av Lauren Weisberger
Ännu mer chicklit, skön avkoppling även om den var väldigt amerikansk på vissa områden. Klart underhållande och alldeles lagom.

Finn din inre livskonstnär av Carolina Gårdheim
Jag gillar kreativ insikt och jag gillar Carolina Gårdheim och jag gillar den här boken. Bra bok i personlig utveckling med många övningar, tankar och hon berättar vad hon står för och tror på. Jag tyckte mycket om den och kommer

Final Beginnings av John Edwards
En bok som fick följa med hem efter att en vän rensat hyllan. Den var bra men svår att hänga med i alla olika berättelser och karaktärer ett tag. Du behöver nog vara intresserad av andlighet för att uppskatta den.

Den döende detektiven av Leif GW Persson
Jag gillar Leifs berättarstil och hur han knyter ihop berättelser. Har missat läsa några av hans böcker och blir medveten om att jag ska nog se till att införskaffa dem.


(bilden är från en Iphone-app)

fredag 4 november 2011

Jag hoppas du inte tar illa upp att jag letade upp dig här.

Du dyker upp i mina tankar emellanåt och jag känner mest att jag vill säga tack för att du var en viktig person i mitt liv under en svår period.

Så inleds ett mail som skickats till mig via facebook. Personen som skriver är en tidigare patient till mig (från de 4 år jag arbetade som ätstörningsbehandlare) och hon vill bara berätta hur bra hennes liv ser ut idag. Jag blir glad och känner mig ödmjuk. Jag kontaktar själv inte mina tidigare patienter men blir glad när de kontaktar mig för att berätta att de blivit föräldrar, tagit sig in på en drömutbildning eller vill berätta om en resa de gjort. Det är stort att de vill dela det med mig.

Ikväll tänker jag på alla de där personerna som passerat ens liv och påverkat det i någon riktning. Vissa av dem lever med mig i tanken då och då och andra är fortfarande en del av mitt liv. Ibland har det varit viktigare än vad man kanske insett i stunden, ibland har de fått mig att inse livsavgörande saker och fått mig att förändra mig själv. Det är inte alltid som de personerna vet det, man tappar kontakten (eller bryter den i vissa fall som vid smärtsamma separationer) och livet går vidare.

Vissa av dem passerade det inte ens i verkliga livet, det kan vara en sommarpratare som lärde mig nåt, en bloggare som skrev något som jag behövde läsa eller en författare som med sin bok påverkat min vardag. Ibland mailar jag faktiskt helt okända personer för att tacka. De brukar bli glada även om jag egentligen inte förväntar mig nåt svar utan mest vill tacka, precis som min tidigare patient.

Sen finns det ju de jag mött under lång period eller kortare period. Som jag tänker på då och då som lärare, resenärvänner, pojkvänner, tidigare kollegor och de vars förändringsresa jag har fått dela. Att lära sig något i ett möte är inte alltid roligt men mitt sätt att tackla jobbiga erfarenheter eller när någon gjort mig besviken är att när det lagt sig (innan dess måste man få känna hela färgpaletten av känslor) se vad jag lärde mig av mötet och vad jag vill göra med det.  Jag känner stor tacksamhet mot fler än jag kan räkna.

Livets karta är ett myller av stigar att vandra på och ibland när vi korsar någon annans så vet vi inte följderna av det. Ibland får det mig att ändra riktning, ibland att pausa och känna mig förvirrad men jag vet att i livets vandring finns det nya möten som väntar. Ingen är oviktig alla är viktiga eller som Stefan Einhorn uttrycker det:

En enda handling kan göra skillnaden i en människas liv. En enda medmänsklig gärning kan betyda allt.


tisdag 1 november 2011

Det är tidig morgon och..

..jag vandrar genom ett stilla regn av löv. Vägbanan skimrar i gatlyktans sken och de gula löven bildar en mosaik att vandra på.

November har anlänt och det är en mörk, vacker morgon. Jag lyssnar till lövens prasslande i vinden som leker med dem tills några av dem faller.

Nu har dagen gått och kvällen fallit över stadens ljus. I ögonblicket när dagen gled över i kväll så stod jag i Götgatsbacken och lyssnade till swingmusik.

Inom mig fanns en önskan om att någon som kunde dansa Lindy hop skulle passera så vi kunnat dansa på asfalten till musiken som ekade mellan husväggarna. Ingen kom men jag anlände till yogan med ett leende.

Tankestund med varm choklad avrundar kvällen den första dagen i November. Löven dansar fortfarande längs mina fötter på väg hem och jag dansar med dem.

Grattis till vinsten...

... önskar LevaPS står det i brevet som faller ur det tunga paketet.

Jag har vunnit en bok som handlar om att skapa förändringar! Vad kan vara en bättre vinst för en bokmissbrukare som arbetar med förändringsprocesser dagligen. Det här ska bli kul att läsa och jag älskar härliga överraskningar som kommer i ens väg när man minst anar det. Jag har ju funderat en del kring vilka stigar jag vill trampa in på nu och vad kan då vara bättre lämpat. Vilken vardagslycka!