söndag 7 april 2013

Jag har längtat..


.. efter att få sitta i mitt klätterträd. Idag var det dags.

Med en vän vid min sida och solen i blick innan snön började falla över staden så satt vi där och njöt trädlycka och delade tankar. Jag mår bra av att sitta i träd man är på något vis förankrad i jorden men med blicken mot himlen. Där mår jag bra. Jag är glad över att jag har vänner som gärna sitter där med mig och dinglar med benen.

Vi samtalade om hur man hanterar livets svårare perioder. Jag tror på acceptansen. På senare tid har jag börjat intressera mig allt mer för ACT (acceptance and commitment therapy) som har fokus på acceptans istället för att slåss mot negativa tankar. Det vill jag lära mig mer om.  Jag är i grunden en positiv person men man bör därför inte förneka livets skuggsidor eller tuffa känslor och tankar.

När molnen hopas går vi in till stadens mitt, från kulturhusets café så betraktar vi snön som faller medan samtalet fortsätter. Sen kommer solen igen och lyser upp hela plattan. Precis som i livet så passerar även snön som faller, förr eller senare kommer solen. Det gäller att minnas det och lära sig dansa i stormen även de stunder man längtar sol.

14 kommentarer:

  1. Fotot...finns inga ord. Jo, kanske ett:
    Underbart ♥

    Hoppas du får många fina stunder i ditt träd och tanken virvlar runt att en dag kanske jag får sitta där och dingla med benen tillsammans med dig:)

    Varm varm kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Visst är det underbart, med trädet.. och jag hoppas du kommer hit och dinglar med dina ben och pratar om livets storheter, små stunder och livet.

      Kramar

      Radera
  2. Vilket fint träd och fin bild på dig. Jag tycker din tanke låter intressant, att acceptera istället för slåss mot det negativa. Jag har börjat tänka lite i dessa banor den sista tiden, att jag ger mig själv lov att ha de svarta stunderna utan att för den skull låta de ta över mitt liv. För får de inte komma fram så tror jag att det blir värre med tiden och det svarta så mycket djupare om du förstår vad jag menar. Det här med psykologi och hur människor tänker tycker jag är väldigt intressant.
    Är ditt träd möjligen ett träd nere vid Hornstull? En dag ska jag hitta mitt träd att sitta i.
    Varma kramar till dig

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack :) Älskar det där trädet, det står på Djurgården men jag har en trädstam vid Årstaviken mellan Hornstull och Skanstull där jag också trivs gott.

      Det finns så mycket i den tanken, det finns bra böcker om ACT (Lyckofällan är en av dem)... Det är intressant att kombinera acceptansen, förändringen och livets svåra stunder.. Jag tycker också det är väldigt intressant.

      Stor varm kram från Liv

      Radera
  3. Välkommen tillbaka fina du. Hade missat att du börjat blogga igen. Men jag ser framemot nya magiska och trolska inlägg från dig. Du har en gåva i ditt skrivande. Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack finaste du! Och tack för dina ord om mitt skrivande.
      Kramar från Liv

      Radera
  4. Det är fint att klättra i träd, var alldeles för länge sedan jag gjorde det.. Perfekt ställe att filosofera om viktigheter. Mycket tänkvärt ordspråk, det ska jag fundera på ett tag.. Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är så härligt.. och jag kommer i kontakt med mig själv känner jag..

      Kramar från Liv

      Radera
  5. Kloka ord!!!! Och det där fotot är så fint!! Filosofiskt och fridfullt!!

    Härligt att åter få läsa här hos dig :-)

    Många kramar från Veronica

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack finaste Veronica! Det är så kul att vara igång igen!
      Kramar

      Radera
  6. Så härligt och fint foto!
    ACT, den tredje vågen inom kbt, det gillar jag :)
    Kramar

    SvaraRadera
  7. Jag kramar träd från vår till höst. Strosar runt och stryker med fingertopparna på de skrovliga stammarna. Står med ryggen mot stammen och tittar upp i trädkronan. Små vindpinade fjällbjörkar är både lite sorgliga men ändå så starka och kraftiga. De är vackra också.

    Kram Ann-Louise

    SvaraRadera
    Svar
    1. Visst är träden så vackra.. och jag kommer i kontakt med en del av mig genom att beröra dem.. det låter vackert där du går omkring på dina trädpromenader och stryker dem med handen.

      Kramar

      Radera

Å vad jag blir glad när någon tar sig tid att skriva en fundering.. Tack så mycket och välkommen åter! Kram från lilla Vida i stora världen