tisdag 29 april 2008

La Vida

” Vi är alla födda till det stora livsäventyret”
Citat av Laila Spik (samekvinna)

Det är så jag ser det. Mitt eget livsäventyr startade en marsdag i Gällivare för dryga 34 år sedan och har tagit mig längs en del vindlande vägar. Efter ett stopp i Uppsala och ytterligare ett i Bräcke så hamnade jag och min mamma i ett litet samhälle i det landskap som präglas av röda timrade hus och traditioner. Där växte jag upp och vår familjs tvåsamhet bröts och idag är jag en del av en stor familj. Detta lilla samhälle med omnejd utgör ett av mina hem. För jag har flera hem, det finns många platser där jag känner mig hemma.. Gällivare, Luleå och Göteborg är andra platser som känns som hemma även om jag inte bor där, mitt hem idag rent geografiskt tillhör det vackra Stockholm.

Jag bär min hemkänsla med mig med andra ord, detta innebär inte att jag känner mig hemma på alla platser men att det finns byar, platser och städer som kliver rakt in i mitt hjärta för att stanna. Detta gör att jag älskar att upptäcka och återvända till sådana platser. Att det är på detta vis upptäckte jag när jag för första gången lämnade Norden för att vistas utomlands runt 20. Då inleddes en förälskelse i mitt liv som inte har något slut känns det som… förälskelsen och passionen till resandet.

Resa är min passion och som med så mycket annat i livet så gillar jag mångfald och kontraster när jag reser. Resan kan gå till Barcelona för att avnjuta stadspuls, museum, arkitekturen, design, havet, shoppingen eller nattlivet men den kan likväl gå till en liten ö i södra Laos där det varken finns rinnande vatten eller elektricitet.. för det är att uppleva olika saker och kittla olika sinnen som gör resandet och livet spännande. Mångfald och kontraster inspirerar mig som sagt var.

Karriär i dess traditionella mening är inget som lockar mig. Jag drivs av att göra det jag tycker om. Det har lett till att åren mellan 20-30 präglas av olika hemstäder, olika resor, olika fristående kurser på Universitetet och varierande arbetsplatser. Resultatet av detta? Jag har bott utomlands, rest till länder i 4 världsdelar, upplevt många intressanta möten och träffat många vänner som betyder oerhört mycket för mig. Ett annat resultat är att jag även har en fil kand utbildning i beteendevetenskap baserad på fristående kurser och idag arbetar som beteendevetare. Det ingick inte i min framtidsvision men det är ju det som är så spännande med livet.

Även om oftast har gjort det jag velat och stått upp för det jag trott på så har inte mitt livsäventyr alltid varit lätt men även det hör ju livet till. En frånvarande pappa blir högst närvarande i vardagen och i stora delar av livet just genom sin frånvaro hur paradoxalt det än kan låta. Men jag hade inte velat att mitt liv sett annorlunda ut för då hade även jag det och jag anser att vissa saker hade jag inte kunnat lärt mig på ett annat sätt.

Så sammanfattar detta vem jag är?

Egentligen inte utan det visar bara en liten skrapning på ytan… jag är mångfacetterad, motsägelsefull och enkel på en gång. På min fritid så roar jag mig med att lära mig lindy hop (jitterbugg), kickboxning och att varva ner med qi gong . I min skivsamling hittar man allt från folkmusik till punk (och båda skivorna är lika uppskattade men spelas oftast inte vid samma tillfälle). Jag är introvert och extravert på samma gång. Jag är ett kontrollfreak som gillar överraskningar och oväntade vändningar. Lugn i vissa lägen och smått hysterisk i andra. Jag tycker egentligen om att vara hemma men är trots detta hemma ganska sällan, lockas alltför lätt av att söka stimulans i form av att träffa vänner på stan, uppleva kultur och haka på när någon föreslår något… försöker hitta en balans i detta men det är inte alltid det lättaste.

Men jag tror detta: Livsvägen ska vandras i de skor man trivs bäst i och på det vis man själv väljer så länge man mår bra och inte skadar någon annan.

13 kommentarer:

  1. Hej Vida!

    Du låter som en spänande och trevlig person!

    Johanna Wistrand

    SvaraRadera
  2. Hej!
    Kul att hitta in till dig och din blogg. Så spännande ditt liv låter, med alla resor och allt. Själv har jag varit hemma och fått barn i stället för att resa, men det är ett äventyr i sig det också! Såg att du skulle bli moster. Kul! Hälsa och gratta! Ha det gott, kram Madde R.

    SvaraRadera
  3. Hej Madde och välkommen!

    Alla har sina livsresor och jag är säker på att barnresan är lika spännande som alla andra resor och den resan har jag fortfarande kvar.

    Ska hälsa syster.

    Kramar i massor från Vida

    SvaraRadera
  4. Hej Vida
    Hittade hit via min dotters blogg
    Jag har själv en blogg men har varit lite lat senaste tiden ,men får väl sätta i gång igen
    får läsa mer när jag har mera tid.
    Tack för dom fina kommentarerna i Anne-Majs blogg
    Karin

    SvaraRadera
  5. Hej Karin!

    Välkommen hit. Nu blev jag nyfiken på att läsa din blogg. Var håller du hus?

    Tack! Jag tror verkligen Anne-Majs blogg fyller ett syfte och att hon är en stor inspiration så jag hoppas hon fortsätter.

    Ha det gott!

    Vida

    SvaraRadera
  6. Hej!
    Jag läste om Laila Spik förra året, i en tidning som jag prenumerar på. Hon är intressant kvinna och jag skulle gärna vlja åka dit nästa sommar och uppleva det. Ska skriva ut inlägget för då det är lättare än på skärmen =)

    SvaraRadera
  7. såsom varande exakt dubbelt så gammal som du - dvs 2 x 34 år - så kan jag ändå inte låta bli att här på din blogg försöka visa att även en som är dubbelt så gammal som du - kanske tror sig om att ha ngt att komma med - jag upptäckte dej just på conny's blogg - där jag skrev en kommentar om kvinnor och män och olikheter och hur olika det kan vara beroende på i vilken ålder man råkar befinna sig...

    SvaraRadera
  8. ja vida jag har faktiskt haft dåligt samvete för att jag uttryckte mej så som jag gjorde här på din blogg klockan 15:11 - såg just den kommentar du gjorde på min blogg - tack för den kommentaren - jag är inte bortskämd med att någon vill skriva på min blogg - den är en ensamblogg - jag betraktar den som en värstingblogg - den liknar ingen annans blogg - med dessa tusentals överföringar från you tube - har ju till min stora glädje upptäckt möjligheten blogger sharing - vilken möjlighet jag utnyttjar till max - min blogg är mitt 'universitet' - jag har inte läst beskrivningen av dej som person - mer än skummat som hastigast lite grann strax innan jag skrev kommentaren klockan 15:11 - du är visst coach - och du bor nu i sthlm - men du känner dej visst hemma i gbg as well och du är visst född i gällivare tror jag det var - utsäkta att jag inte ånyo kollat upp detta - jag antar att du har en akademisk examen - kanske att du är psykolog - jag fick en sån aning efter det jag snabbt läst igenom det du skrivit på connys blogg - själv är jag ingen akademiker - har endast ett visst antal poäng i tyska - det är allt jag har förvärvat i form av akademiska meriter - men om du har kollat lite på beskrivningen av mig som person - så framgår det att mitt intresse är poesi - jag är oxå intresserad av allt möjligt annat - vilket kan framgå om man har tid att kolla upp alla inlägg jag har på min blogg - jag vill bara än en gång poängtera att jag är ångerfull att jag skrev så som jag gjorde - jag tycker faktiskt att du med dina 36 år är värd all respekt - det är inte alla som lyckas med en akademisk examen i psykologi - om det är det du har ...

    SvaraRadera
  9. 'ursäkta' i st f 'utsäkta'... jag har nu läst mig till att du har en fil kand examen i beteendevetenskap - grattis!

    SvaraRadera
  10. Hej Vida! Så glad jag blev av dina ord! Du är så mycket välkommen över till mig!! Din blogg är också jättefin! Hit återvänder jag! Kram/J

    SvaraRadera
  11. Jag tog realen 1945; samma år som WWII slutade. Europa låg i ruiner.
    Att resa var det inte tal om. Man semestrade på cykel och med tält vid
    nån sjö. (jag kommer fr Bergslagen).
    Efter 4 år som sekreterade på ett import-exportbolag i Sthlm, ville jag ha
    ändring. Lyckades tjata till mej tillåtelse att få jobba på bolagets kontor
    i Teheran, Iran. Som tur var blev det en coup d´etat där, så jag kunde
    inte resa dit. Får gåshud när jag tänker på, att jag kunde ha varit där.

    Hade tur nog att bli sponsrad av släkt-med-släkten för inresa till USA 1951.
    Båt fr Göteborg till New York tog 10 dar. Jobbade mej tvärs över USA och
    kom till San Francisco, där jag träffade "den rätte". Gift 1953 efter 5 månader;
    kom inte tillbaka till Sverige förrän 1960.
    Jag hade tänkt resa mer efter USA-resan, men kärleken kom ivägen, tur nog. :)
    Maken och jag har rest en hel del och bl.a. bott i Indonesien i 2 1/2 år och i
    Alaska (han var geolog) Att BO på en plats är helt annorlunda än att vara
    på besök.


    Som den realist jag är, kan jag inte annat än undra, hur du
    finansierade dina resor, när du var 20 - 30 år gammal.
    Det kostar pengar att resa utomlands, och du hade antagligen inget
    välbetalande job vid den tiden.

    När man är rotlös som du, känner man sej hemma varän man befinner sej,
    men på samma gång år man s.a.s. hemlös. Såg en film med George Clooney,
    som hade det tema, förresten.

    Kul att läsa om dina resor iaf. Lycka till!

    Ruth i Virginia

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Ruth,
      Vad spännande att höra om ditt liv och jag är också väldigt glad över att du inte tog dig till Iran men att du ändå tagit dig runt världen trots att jag förstår att det var helt annorlunda då. Att bo på en plats är sannerligen annorlunda än att bara besöka den som gäst. När jag bodde i Spanien så var jag där som student och hade även jobbat inom barnomsorgen ett år innan och levt snålt även om jag betalade en peng hemma så är det såklart billigare än att ha eget boende. När jag reste jorden runt var jag 28 och då hade jag sparat pengar från mitt extrajobb på en bank, jag fick ett mindre arv men jag såg även till att hyra ut min lägenhet vilket är den största utgiften ofta att betala för när du inte är hemma.

      Men jag blir lite nyfiken Ruth, hur hittade du min blogg? Vad har du arbetat med? Av de vistelser och resor du har gjort.. vilka har påverkat dig mest.

      Med vänlig hälsning
      Liv

      Radera

Å vad jag blir glad när någon tar sig tid att skriva en fundering.. Tack så mycket och välkommen åter! Kram från lilla Vida i stora världen