Jag vet inte hur många gånger jag gått in och tittat på det där trädet..

... säger min syster när vi sitter vid köksbordet.

Det är sådana gånger mitt bloggande förvånar mig. När människor som sällan nämner eller kommenterar på bloggen uppenbarligen läser den. Jag har många vänner som inte gör det medan jag upptäcker andras läsande i förbifarten eller som nu när jag pausar och de frågar om det. Tack för alla fina kommentarer från er under min paus. Jag plockar med mig dem som frukter i min korg nu när jag klättrar ner från trädet.

Jag behövde den här pausen, från bloggen och från orden. Ovanligt för en ordälskare men kärleken växer ibland i saknaden. I tomrummet finns det utrymme för inspiration, reflektion och välgrundade beslut. Avbrottet i skrivandet hade inte med mitt mående att göra utan med just att jag kände mig lite vilse i vägen min blogg vandrat in på. Så då vilade jag i trädet och tittade på stjärnorna och njöt vårsol.

Men nu är det dags att komma ner och skapa texter igen, det var en bok som jag läste under påsken som fick mig att hitta inspiration igen. Den heter "Svenska scener" och är den senaste av  Svenska turistföreningens årsböcker. Hur man skildrar sitt resande i bild, berättelser och vad man reser genom. Vackra bilder, bra texter och för min del att fundera på vad min bloggscen ska innehålla.

Vad jag kommer att beskriva i bloggens reseskildring visar sig, men jag tror att det kommer ur samma känsla som jag har när jag reser med tåg. Kanske släpper jag upp en clown på cirkusscenen eller så dansar jag själv i kulisserna eller hänger i en gardin tillsammans med Krakel Spektakel. Jag kanske väcker reseminnen till liv eller hittar oväntade gläntor där jag kan mumsa på smörgåstårta, pitepalt eller något annat av livets läckerheter. Jag läppjar troligen på champagne, varm choklad, en kopp the eller en latte macchiato medan jag spelar rosa schack eller lyssnar på sommarpratarna.

Oavsett vad det kommer att innehålla så är ni välkomna med på resan, tack för att ni väntat i denna bloggens väntsal. Jag har stjärnströsslat er i tanken ofta. Scenen är livet och resenären är jag men utan medresenärer blir färden inte densamma. Välkomna med på färden.

I svenska scener finner jag orden och bilderna igen.