måndag 22 april 2013

Min mamma dansar med en av sina äldsta vänner..

.. och deras dansglädje fyller hela mig. Det är lördag och det är fest.

Min mammas önskan inför sin fest var att dansa med vänner och familj och det gör vi så att taket nästan lyfter till musik från nordiska rötter, tung blues och lekfull men stundtals vemodig romsk musik. Min bror, min mamma och min mammas man delar alla med sig av sin musikaliska förmåga och spelar under delar av kvällen.

Det är vänner från så många perioder av hennes liv, de som föddes ovan polcirkeln till de som flydde från fjärran land och de som finns i hennes vardag i det lilla samhälle i Dalarna som sedan länge är hennes hemort. Det sjungs till hennes ära och hon får lysande fjärilar lindade kring sin hals. Själv njuter jag en lektion schottis av någon som känt mig hela livet och som nyligen haft en svår tid. Jag minns när jag kunde rida på mammas väns axlar när han dansade gammeldans med mig och jag ville aldrig han skulle sluta. Kanske var det då kärleken till dansen föddes som jag sedan stundtals i livet glömt bort.

Vår gnistrande syskonskara som likt en regnbåge bjuder på olika fasetter i personlighet men som ändå håller samman i sol och regn njuter att träffa varandra.Vi står förundrande inför de cirka 70 personer som med så mycket kärlek och glädje firar vår Mamarina och undrar om vi kommer att ha lika många att bjuda in till våra 60-årsfester. Själv önskar jag att jag fortfarande njuter dansglädje och lekfullhet som min mamma visar livet den dag jag fyller 60. Hon är min absoluta förebild på så många vis. Den här kvällen sparar även jag i minnet för den visade mig så mycket av det som jag tycker är viktigt i livet.


Min musikaliske lillebror väver bluestoner och skapar musikmagi
tillsammans med andra duktiga musiker.

12 kommentarer:

  1. Underbar beskrivning av kärlek! Kraaam

    SvaraRadera
  2. Varje gång du lämnar av tryck av liv i din blogg så får du mig att gråta av glädje! Ibland av vemod. Du beskriver verkligen det viktiga i livet att vara rädd om det man har och se allt det fina i sin familj. Jag skulle önska jag hade din förmåga men tyvärr ryggsäcken känns ibland för tung.

    SvaraRadera
    Svar
    1. "tryck av liv i din blogg".. vilken härlig formulering. Tänk att jag berör på så vis.. jag har arbetat en del för att finna denna förmåga.. ibland tror jag också att min tacksamhet grundar sig i alla de som inte är så lyckligt lottade, som de jag möter i mitt arbete.. då blir mina problem hopkrympta och jag tänker att jag är lyckligt lottad.
      Kramar

      Radera
  3. Hej vännen
    Härligt med en sån fin vägledare och förebild i sin mamma. Äpplet faller ju inte så långt från trädet som man brukar säga
    Love
    Emma

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hon är fin min mamma <3 Tack för din kommentar om äpplets närhet till trädet.
      Kramar

      Radera
  4. Vilken härlig fest och så många vänner på din mammas f-dag!
    Helt underbart. Sånt önskar man sig själv när man blir 60 :)
    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, precis så var det.. har 20 år på mig att träna då jag har lite svårt att stå i centrum men kanske bryr jag mig mindre då.
      Kramar från Liv

      Radera
  5. Fan Liv nu fick du mig att börja gråta, med dina fina ord och kärlekshyllningar till familj och vänner. Usch, man blir blödigare med åren tror jag. Men vet att ni alltid har haft en speciell stämning i er familj som man inte ser hos så många andra och er relation till varandra och livet i sig är unik. Ända sedan vi gick i första klass har jag fått följa dig och de dina och förundrats över vilken sammanhållning ni haft och har och skall sanningen fram så har avundsjukan lurat bakom hörnet. Jag hoppas att fler lär sig att leva som ni gjort och gör. KRAM

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja blödigare blir man garanterat, jag har lättare till tårarna nu än när jag var yngre.

      Oj, det visste jag inte... sen tror jag att det är lättare att utifrån se saker men också kanske försköna saker.. vi har väl våra sidor också som familj... som alla andra familjer tänker jag.. Men jag känner mig lyckligt lottad eftersom jag alltid fått vara den jag är..

      Kramen

      Radera

Å vad jag blir glad när någon tar sig tid att skriva en fundering.. Tack så mycket och välkommen åter! Kram från lilla Vida i stora världen