Över 4,5 timme sitter vi och fikar..

.. det är 18 år sedan vi sågs sist och vi delar 9 grundskoleår och en uppväxt i samma by.

Det är spännande att ses efter så lång tid. Hon tycker jag ser ut som min mamma. Det är inte så ofta jag får höra det men även min mormor har jag blivit liknad vid på senaste tiden. Med åldern kommer kanske andra drag fram.

Att möta någon som man lärde känna när vi hade tandgluggar och vi lekte bland röda hus och grusvägar är en stund jag tar med mig. Våra livsvägar har gått åt olika håll, hon tycker mitt jobb verkar svårt och jag får anstränga mig för att förstå hennes. I samtalet så avhandlas dåtid, nutid, drömmar och erfarenheter om vartannat. Det blir ett avskalat samtal där vi avhandlar livets vackra ögonblick, svåra stunder och tankar kring hur vi hamnade där vi hamnade.

Tänk när man bara möts och hittar likheter och olikheter men framförallt njuter skratt, allvarligheter och ärligheter. Ett härligt möte, som lämnar många tankar inom mig. Vad olika livet fört oss men vad lika vi finner vissa tankar. Doften av ett regn möter solstrålar som väcker regnbågar till liv, själv vandrar jag på minnenas allé och njuter nya tankar. Snart vaknar våren än mer till liv och öppnar sin blommande famn så vi kan dansa under råsa blomsterprakt. Men idag vandrar jag i regnbågar och njuter skatter från möten i livet.