"Dans..

 .. är själens glömda språk i kroppen."

När jag läser citatet så känner jag att det där stämmer för mig. I dansen så möter jag min själ i total närvaro. Men jag möter och uttrycker också känslor på ett annat sätt än i min vardag. Jag kan vara sensuell i salsasteget, sirlig i det orientaliskt inspirerade och hård/arg/cool till streetmusiken. Allt under en kort stund, som att spela teater och leva sig in i ett uttryck. Jag bara älskar det. Det händer nåt med mig när jag dansar.

Men det är också mötet i dansen. Med musiken, med människor och med en danspartner. På ett danspass så är det så mycket dansglädje som gemensamt nästan lyfter taket. Alla har sitt sätt att tolka dansen och leka med den. I pardansen så tycker jag om det korta mötet som varar några minuter där två personers energi, danstolkning och musikanpassning möts och skapar något om så bara för en stund. När man hamnar i ett dansflöde så är det vardagsmagi för mig.

Dansen är något jag tappat bort i vissa perioder av mitt liv men som jag ändå burit med mig. Jag har fått frågan om jag har dansat sedan jag var liten och då underförstått om jag gått kurs eller utbildning. Ja, jag har dansat sen jag var liten men jag har inte hållt på med dans. Men jag tror att det är min energi, kärlek och sen så klart att jag har lätt att känna rytmer som gör att jag får frågan. Att jag är uppvuxen i en miljö där både musik varit närvarande och att dansa varit något man gjort när andan fallit på. Flera i min familj är musiker, men mitt uttryckssätt blev dansen. Jag känner att jag vill kunna mer dans, så utöver Lindy hop som är den dans som jag behärskar skapligt så finns det andra danssteg som jag vill lära in. Som en personlig utveckling för själen helt enkelt.

För mig är nog dans själens språk, men jag tänker att för andra kanske det är löpning, handarbete, foto, matlagning, berättarkraft eller något annat som får dem att känna sig i kontakt med sig själva. Som ni vet så tror jag på att göra det som får oss alla att må bra och där vi uttrycker en del av vårt sanna jag. Där vi hamnar i flow, närvaro, känslor och energi. Min dans ger mig energi, det är därför jag låter den ta så mycket plats i mitt liv. Ett livselixir i kroppslig form som  jag bär med mig vart jag går. Har ni funnit ert själsspråk? Vad får er att känna att just nu finns det inget hellre jag vill göra?

En genväg till själens dörr finner man ibland när man minst anar
(Bilden är tagen en magisk kväll på Herräng dance camp
där vi för en stund fick följa med Alice till underlandet).