När man kommer hem från vissa resor..

.. är man för alltid lite förändrad.

Min flytt till Spanien som 19-åring är en sådan, min jorden-runt-resa och resan till Hawaii är också resor som förändrat mig. Min senaste resa var kort i antalet dagar och var bara inom Sveriges land men den förändrade mig och gav svar på frågor jag glömt att jag ställt. En dag kanske jag berättar om den på bloggen. Fram tills dess sparar jag minnet av den i hjärtat. 

På en klippa vid havet landade jag sista dagen av resan med bästa vännen i utkanten av vackraste Göteborg. Vi sjöng ihop i bilen och jublade åt Pippihus längs med vägen. Vi drabbas av skrattanfall som ekar över Slottskogsträd, havsytor och taknockar utanför hennes kök. Vi samtalar om vår vänskap, våra drömmar och lyckan i att ses om så bara för ett dygn. Jag återvänder till Stockholm när lördagen närmar sig sitt slut med minnen från tre olika städer. 

Idag promenerar jag på Djurgårdsland och vilar under ett träd i Rosendahls trädgård samtidigt som jag lyssnar på sommarpratare. En stund senare sitter jag i mitt klätterträd och pratar i telefon med vännen som gifter sig med kärleken på lördag. Sen möter jag min dansande vän och fikar i Hermans trädgård för att sedan vandra på söder i solens sken. 

Mitt liv är fullt av så fina människor och de är de som följer mig på livsresan i såväl regn som solsken. Vissa har varit med mig hela livet, några har jag själv funnit längs med vägen och andra är ännu inte funna. Men när solen sänker sig över Svedmyras taknockar så minns jag de människor jag mött och det jag varit med om under de senaste dagarna med värme. De kommer jag bära med mig resten av livet.