Ibland behöver man tid att landa..

.. i varandet och farandet.

Efter en lång resa med sinnesintryck, perspektiv och nya upplevelser så tar det ett tag för mig att landa. Likt en snöflinga som faller sakta från skyn och sedan lägger sig tillrätta för att blicka upp och spegla sig i stjärnorna. Det har tagit tid att vända dygnet rätt och fånga resan i ord när folk frågar. 

Det är mysigt att komma hem när December strax därefter gryr och vi tänder stjärnor och kokar glögg. Själv har jag fina vänner som kör hem min adventsgran. Finaste herr Gran som sörplar vatten och sprider ljus som väcker julefrid. Jag köper julkalender från Body Shop till mig själv och har lucköppning varje morgon. 

Jag landar i vardagsväven kantad av Decemberglans men med ett semesterlugn och nya insikter som kommit till mig. Jag känner att jag är på rätt väg i livet även när jag prövar nya stigar.

Nu längtar jag knarrande snö att göra änglar i. Snöstjärnor som faller över staden och gör den ljus i vintermörkret. Jag längtar även efter att öppna nya luckor i livets kalender och bjuda äventyr in. Men jag vill leva här och nu och tills snö och roliga äventyr dyker upp så dansar jag vidare i livet och möter det som möter mig.