Det där oväntade..

... från någon man inte känner gör mig ödmjuk och glad.

Det dimper ner ett tjockt vadderat kuvert som jag slarvigt misstar för att pedagogiska mamman skickat men när jag öppnat så dimper ett handskrivet kort ut och boken om sorgebearbetning. Men inte från min mamma som jag trott utan från en läsare som läst det här inlägget och tänkt på mig. På kortet har hon skrivit ett fint och personligt tack för det hon finner i min blogg. Jag blev så oerhört glad på så många plan, för att hon delar med sig med ett handskrivet kort och att hon skänker mig något som jag vill ha när hon inte längre behöver det. Oväntad vänlighet när man minst anar det. Att det jag skriver ska beröra någon annan gör mig glad, det är mer än jag någonsin önskat.

Samma dag ligger ett glittrande hjärtekort från någon som jag numera benämner som en vän men där våra vägar möttes i bloggvärlden för snart 6 år sedan. Jag minns vårt första möte där vi möttes utanför spärrarna i Gamla stan utan att veta vem vi egentligen skulle möta utanför våra texter och tankar. Så blev det så mycket mer.

Man vet aldrig vem man möter, i verkliga livet eller här i bloggvärlden. Man vet aldrig när man möter oväntad vänlighet eller berör en annan människa på stort eller smått vis. Men jag tror på generösa cirklar, vänlighet och att våga ta emot gåvor givna från hjärtat med gott samvete. Men det sistnämnda har jag fått lov att träna på men numera gör jag det med stor glädje. Jag tycker själv om att ge men gör det inte för att få något tillbaka. Men någonstans känns det alltid som att jag får så mycket mer än jag någonsin väntat mig.