Jag gråter av glädje..

.. och inte sådär stillsamt och vackert utan mer som Lille Skutt med stora tårar som trillar nerför kinderna men med ett leende på läpparna.

Min vän har gift sig. Min fina, fina vän som åkte till Barbados på på förlovningsresa och sen valde de att gifta sig på de sätt som hon och kärleken ville på en strand och med havet som vittne. Hon som nästan gett upp hoppet om kärlek när han stod där och 1,5 år senare är de gifta. En liten, liten del  av mig känner jag att jag var en liten pusselbit i deras kärlekspussel.  Hon besökte mig från Göteborg och hade träffat honom men sen på grund av missförstånd blev det ingen andra dejt. Jag uppmanade (nåja, nästan tjatade) på henne att ge honom en chans till, att messa och föreslå att de skulle ses och inte vara så himla stolt utan bara ses igen och se hur det kändes. Men hon var envis och gjorde klart för mig att det tänkte hon inte. Men något jag sa fick henne att tänka om och på tåget hem från Stockholm efter helgen hos mig så messar hon honom.

Idag är det gifta. Det är så vackert. Störst av allt är kärleken och när två fina människor finner varandra och väljer varandra då kan jag inte annat än dela deras glädje. Det är magiskt.