40 år och 2 dagar..

.. fyller jag idag.

I fredags klev jag in som nybliven fyrtioåring med en ledig dag fylld med det jag önskade och sen en del överraskningar längs med vägen. Precis som i livet. Allt blir inte alltid som man tänkt sig. Ibland blir det bättre.

I dagens gryning så öppnar jag presenter från Thailand, Leksand, Jokkmokk och Göteborg. Någonstans säger det nåt om mitt liv. Jag blir glad, rörd och berörd över den kärlek jag får i form av deras gåvor, skrivna ord och hur de träffar rätt i hjärtat. Hjärtan och smycken i olika material, en bok om träd från pedagogiska mamman, en bok om samernas fjäll och ett viste jag besökt som barn från min gudmor. Bilder av mig i min barndom. Min vän som bor i Thailand just nu och som liknar mig vid trollsländor, hjärtan, kärlek och att fånga dagen. Så himla fint.

En vän messar att hennes barn gråter när de insett att hon och hennes sambo ska träffa mig ikväll för att fira min födelsedag. Det är lika mycket min kompis säger pojken med stjärnögonen! Det är sant eftersom det är mina barnbarn. Men jag ska ha en liten fest i deras trädgård längre fram så då får han fira mig. Men det är stort att han tycker att dagen inte går att fira utan honom. Dagen efter pratar hans lillasyster i telefonen med sin mormor och säger att Liv är BARA Veras. En fin komplimang som jag sparar i hjärtat och i texten här för att minnas.

Solen skiner över min dag och med en latte macchiato i min hand äntrar jag färjan för att ta mig till Djurgården och mitt klätterträd. Där slår jag mig ner, lämnar lite stjärnströssel från min prickiga ask i en grenklyka och skriver ett brev till mig själv i tacksamhet över det som finns i livet men även med önskningar om det jag saknar. Det är en vacker stund mellan mig och livet. För det är så jag bestämt mig att fira dagen, inte i antal år utan som den dag jag fick livets gåva i den här världen.

Eftersom jag bestämt mig för att fylla dagen med det jag älskar så har jag bokat biljett till en bioföreställning. Jag älskar att gå på bio mitt på dan och försvinna in i en film och en annan värld. Jag har misslyckats att se Hobbit och unnar mig därför denna speciella film som hänför mig i tre timmar. Inser att gå på bio på dan ska jag göra oftare för det är så himla härligt helt enkelt.

Efter det har jag bokat en alldeles fantastisk ayurvedisk oljemassage i 1,5 timme. Det är balsam för kropp och själ och med olja från topp och tå klädd i ett leende så smiter jag in på friskis och svettis för att byta om inför kvällen. Jag är fortfarande lite oljig men eftersom oljan helst ska verka på kroppen och jag ska möta tre vänner för middag så tänker jag att det spelar inte så stor roll, det syns nog inte i mörkret. Lite vet jag om att jag snart ska åka på min största blåsning så här långt i livet.

Totalt ovetande kliver jag in på tapasrestaurangen, får syn på en av mina vänner och tycker att det är konstigt att vi blivit placerade vid ett långbord med massa andra gäster men hinner tänka att det kanske har tryckt ihop oss med ett annat sällskap men när jag lyfter blicken och tittar runt bordet så tappar jag totalt hakan.

Där sitter min syster, systerdotter, min bästa vän från Dalarna, mamma och hennes man, min lillebror med flickvän som bor i Örebro. Även andra vänner och familjemedlemmar är där eller delaktiga i kvällen på annat vis. Jag blir så förvånad så jag kan knappt ta in att alla är där. De har lurat mig hela dagen med grattis-sms, hälsningar om att vi firar när du kommer hem etc. En av mina vänner tror att jag ska svimma för så blek blir jag, men det faller en tår och jag går runt bordet och kramar alla. Eftersom jag planerar att ha en fest längre fram så har jag mer sett det som att firandet blir då. Det tar timmar innan jag smälter vilka som är där och att det kommit om så bara för ett dygn för att fira mig.

Tapas, finaste presenter, cava, skratt, samtal och mycket värme får omfatta en kväll som jag för alltid sparar i hjärtat. En väns mamma som skapat änglar till mig, handplockade snödroppar från en väns pappas trädgård, Almas teckning och grattishälsning hon gjort till mig, målade tavlor från barnbarnen, fantastiska gåvor köpta på Hawaii, ett armband med en påminnelse om att allt är väl i livet och sen de stora gåvorna som får mig att tappa hakan, ett resepresentkort och en skrivarkurs på en folkhögskola i sommar. Så stort, så generöst och så ofattbart.

Parallellt under dagen trillar över 140 hälsningar in via faceobook, sms plingar i mobilen med snällord, gratulationer och kärlek. Jag pratar med mormor och min storebror på telefonen. Min vän som är på Las Palmas ringer och lämnar ett meddelande på min telefonsvarare. Bland vårblomster känner jag mig stjärnströsslad av världen på så många vis. I förväg har en bortrest vän bjudit på brunch i slottsmiljö och en annan bjuder på middag dagen efter min dag, nästa helg ska en gammal barndomsvän fira mig. Jag som har svårt att stå i centrum tänker att det är bara öppna upp hjärtat och ta emot allt gott som ges mig.

En av de grattishälsningar som når mig
från en kärleksfull bloggvän

När jag kommer hem, blöt av regn men lycklig i hjärtat så väntar ännu fler hälsningar och presenter som skickats. Det blev en dag fylld av kärlek på så många vis och en tacksamhet över livet och en träning att stå i centrum och bara ta emot. På min vägg på facebook så lägger vän ut en bild av detta vackra träd åt mig. Ett träd fyllt av färg, ballonger, fjärilar, solrosor, hjärtan och livets frukter. Det får symbolisera mitt liv och det jag tycker om.

40-årskrisen då? Jag ska vara ärlig mot er som läser här, jag har inte varit en människa som har ålderskriser utan brukar se till att leva livet som jag önskar och fylla det med det som är viktigt för mig. Jag känner mig som min ålder men när främlingar eller bekanta gissar min ålder så drar de oftast av 5-10 år vilket så klart gör mig glad på ett sätt men egentligen inte är viktigt. Så när ålderskrisen slog mig i ansiktet för några veckor sen så var jag ärligt talat totalt oförberedd och så var nog några av mina vänner det också eftersom det inte är något som jag haft fokus på. Men min kris handlar inte så mycket om att jag känner mig gammal men kanske det som än så länge inte blivit i livet. Jämna år blir som milstolpar i livet ibland och det hände nu,

Jag trodde inte att jag skulle fylla fyrtio och fortfarande inte hittat stor kärlek att ha vid min sida.Att vara singel har jag inte problem med men det är klart jag längtar efter någon i vars ögon jag är speciell och som är lika speciell för mig. Jag trodde nog inte heller att jag skulle göra det utan barn. Men nu är det så och jag kan inget annat göra än att acceptera det och försöka att ha tillit till att livet ger mig det jag önskar. I övrigt har jag uppfyllt så många drömmar som att att bo utomlands, resa mycket, ha fantastiska vänner, bott i drömstäder, rest jorden runt, börjat lära känna mina äldre syskon och har ett spännande och utvecklande arbete som jag känner passar mig utmärkt och gör en skillnad i världen om så bara i det lilla. Det är jag oändligt tacksam över. Men jag tycker att man också måste få vara ledsen för det som inte blivit som jag önskade och jag känner att jag har mindre kontroll över. Så till nästa födelsedag önskar jag att jag har någon speciell i mitt liv. Fast dagen visade att jag har många speciella människor i mitt liv som är tacksam över att jag är en del av deras.

Tack till alla er, som delade min dag i någon form, via ett sms, en hälsning, en tanke, ett brev, en gåva eller på middagen. Livets dag får mig att inse att livets största gåva är kärlek och att finnas i varandras liv.