Minnesplatser..

eller kanske minnenas platser.

I min visuella och känslomässiga värld så smyckar jag staden med minnen och när jag vandrar genom den eller befinner mig på en plats så kan de komma på besök. Samma känsla, väder, årstid klär mig plötsligt när jag reser i tiden.

Jag minns på vilken plats i konditoriet jag satt när min vän berättade att hon bar livets mirakel inom sig, pojken med stjärnögonen som bott i mitt hjärta sedan den stunden. I ett annat gatuhörn minns jag vårt första möte och vilken klänning jag bar och hur ditt leende mötte mitt och hur lite jag visste att det skulle förändra mitt liv. Jag minns en plats där vi studsade upp och ner i våra trädskor när en vän berättade om ännu ett mirakel hon bar under sitt hjärta. Hon bar en röd klänning och var vackrare än någonsin. När jag passerar den platsen ler jag alltid och sänder henne en tanke eftersom hon inte längre bor i min stad.

När messet om att jag blivit moster till själens flicka så var det ett duggregn som träffade min kind samtidigt som glädjetåren. I samma stund så möter jag en vän i Gamla stans gathörn och vi kramar om varandra hårt och gläds i regnet. Varje gång jag passerar det gathörnet i den gamla staden minns jag den stunden i duggregnet utombords men solen inombords.

Jag vet inte hur andra minns men mina minnen laddas i platser och visuella minnen, jag minns vilken kopp mannen jag älskade drack ur när vi bestämde oss att vår tid var inte nu. I sjukhusets entre minns jag känslan som klädde mitt liv när det just slagits i bitar. I en gränd i gamla stan så kan jag fortfarande känna hur min mage krampar efter att jag och en av mina bästa vänner inte kunde sluta skratta och går helt framåtböjda till ljudet av skrattet som ekar mot fasaderna där solljuset strilas i sensommarkvällning.

När jag reser i minnen i tanken så är det sinnesförnimmelser, skarpa bilder och känslor som är ramen kring den tavla jag lever i idag. När jag betraktar ett foto kan jag vara där i mina sinnen och känna kylan, regnskogsfukten eller den vaknande våren. På livets resa så skapar jag mina egna minnesplatser som bor i mitt inre men i vars steg jag kan vandra ibland medvetet och ibland utan förvarning.

Ugglor som får mig att minna en härlig
sommarmorgon med frukost i solen