Kan ni vara mina livlinor?

..frågar ledaren mig och några andra dansnördar innan passet. Hon har problem med en fot och undrar om vi kan vara med och dansa de två sista låtarna som innehåller mycket hopp. Det är klart man säger ja till att vara någons livlina.

Det är en fin formulering tycker jag och vi behöver nog bli bättre på att fråga andra om de vill agera livlinor ibland. Mina egna livlinor är nog ofta i form av att ge pepp, hopp och stöd från vänner och jag tycker om att vara andras livlina när jag själv väljer. För ibland behöver man träna på att vara sin egen livlina och lita på att man själv har det som krävs. Men att räcka ut en hand och få stöd en stund, det behöver vi alla ibland. Så igår var jag någons livlina för några minuter och hon är min alla de kvällar jag dansat på hennes pass eftersom dans är en av livets livlinor för mig.