Idag körde jag i diket under en coaching med min mentorcoach, dessutom en generalrepetition inför en uppcoaching för att certifieras på en högre nivå. Uttrycket lärde jag mig under min utbildning och det är helt enkelt en liknelse för att inte riktigt lyckas med det man föresatt sig och helt enkelt klanta till det på ren svenska. En så bra erfarenhet ibland och det bästa är när man kan göra det utan att bli för självkritisk. Just det sistnämnda lyckades jag med idag och jag sitter nu och ler och känner mig nöjd över det. Att bara acceptera och lära, inte klanka för att det blev så. Jag kan se så tydligt varför jag tappade greppet om vägen och hamnade på sidan om.
För vi kör ju alla i diket ibland och det är så mänskligt. Men det bästa är ju att ta en lärdom med sig, fundera över vad det stod för (vilket jag redan insett) och sen upp igen på vägen istället för att sitta och skälla på sig själv när man sitter där i diket. Att släppa det och gå vidare, kanske med en lite bättre körteknik och med nya körkunskaper. Jag tror att om vi försöker vara snälla mot oss själva när vi hamnar där så kan vi lättare ta oss upp, eller så ber vi om hjälp så finns det säkert en vän som gärna talar om för dig varför det inte är så farligt att hamna i diket.
.PNG) |
| (En bild från underbar inspirationslek av Pernilla Lindroos) |
Mycket tänkvärt! Jag sa just till min psykolog igår att jag vill jobba på att inte vara "rädd" för att människor blir arga på mig när jag i mina ögon gör fel. För just det att det är i mina ögon är ju ett klart tecken på att problemet och värderingen av "felet" ligger hos mig. Inte de jag har kring mig. Livet är en spännande resa :-)
SvaraRaderaVad klok du är som jobbar på det finaste Gisan. Livet är sannerligen en resa <3 Kramar
RaderaKloka du! Om du visste hur ofta jag behöver kämpa med det och hur stort jag ler när jag ser bilden.
SvaraRaderaStor kram!
Då är vi två som kämpar om det.. och hennes bilder är så underbara. Älskar den där leken. Kramar från Liv
RaderaKloka fina du...tack för givande ord som landade i mig
SvaraRaderakramar
Då landade de vackert <3 Kram
RaderaDet tycks som att ju mer man lyckas uppskatta sig själv för den man är, snarare än för vad man gör, ju mindre bryr man sig om en dikeskörning, och ju mer ser man densamma som en väg till utveckling, snarare än som en katastrof.
SvaraRaderaSå har i alla fall min livsväg sett ut:-)
Ann
Jag tror du har så himla rätt i det fina Ann. Då kan man bortse från de där dikeskörningarna. Det är ju där man lär sig saker, i diket.. och då kan man ta en ny väg eller fortsätta på samma men lite visare.
RaderaTyp...Det handlar inte om hur hårt man kan slå. Det handlar om hur hårt man kan bli slagen och ändå gå framåt... eller nåt i den stilen :-)
SvaraRaderaPrecis så :-)
RaderaIbland tror man att man landat i diket, fast man egentligen inte har det. En tanke bara... <3
SvaraRaderaDu är så klok Nadja, så rätt du har.. ibland önskar jag att du hade en blogg så jag fick läsa dina klokheter. Kramen <3
RaderaJag kommer hem från vårt fina möte, ett samtal som jag tar med mig. Läser det du skriver om att köra i diket. Känner, att ja det kan jag låta mig göra köra i diket och kliva upp utan att bli kvar där nere i tanken. Du väcker alltid tankar hos mig. Tack för en underbar eftermiddag! Jag hoppas vi kan göra om det en dag. Kram
SvaraRaderaDu väcker tankar hos mig med och det var en härlig eftermiddag, kände mig full av energi när jag klev in på dansen. Klart vi gör det igen. Kramen
Radera