Vattnet bara väller in..

... överT-centralen. 

På vissa ställen på Plattan så vadar människor och vattnet fortsätter att rulla in i Kicks vid Sergels torg och vidare in till Åhlens och kunder får fly vattnet. Det studsar ner i glada skutt för trappan som går ner till T-centralen och låter sig inte hindras i att välla fram mot spärrarna. Åskan dundrar rakt över våra huvuden i samma stund som blixten lyser upp. Många av oss som stannar står förundrade och betraktar, njuter, förfasar oss över regnstormen som öppnat upp himlen. Jag som fem minuter innan sagt till tjejen i Åhlenskassan att det inte ens regnar längre utan att det bara är lite molnigt, inte direkt sant kan man påstå. Den intensiva men korta skur som kom på morgonen var knappt en droppe försmak av det som väntade. Då studsade jag och mina fina Pitevänner fram till busshållplatsen med blöta fötter och mycket skratt. 

Precis som vattnet som väller in snabbare än marken och vattenbrunnarna kan fånga det liknar det förra veckans skrivkurs där jag är i processen att samla intryck, kunskap och upplevelser. Intensivt från morgon till kväll, roligt, utmanande, lärande med massa fantastiska möten. Allt ligger huller om buller inom mig och måste få landa i mig innan jag kan ge begripliga svar på hur veckan varit. Men både mitt läsande, skrivande och betraktande är förändrat och det är bland det roligaste jag gjort. Idag kom jag på mig själv att leka med ord, stämningar och personer som föll i min blick på min resa på tunnelbanan, blöta efter regnet. 

Jag tycker om åskväder och påminns om vår litenhet mot naturens krafter när stormen dundrar in som en objuden gäst men samtidigt uppfriskande som väcker oss och torra gräsmattor till liv. När mörkret föll och regnet med den hade jag ust mött upp en vän för en spontanfika i stadens mitt. Vi blev båda lika fascinerade. Efter fikan en timme senare när vi kliver ut på Sergels torg så har solen öppnat molntäcket på glänt. Såsom i livet så kan vändningar ske så snabbt, oförutsett och utan förvarning. Regnvädret var kort, konsekvenserna desto större med stängda Söderledstunnel, problem i pendeltågstrafiken och SJ blev nog nerringda. När jag passerade Centralen vid fem var det människor överallt blickande på informationstavlorna med en önskan om att tåget snart skulle gå men med endast två spår lediga så var det totalkaos. Mitt i kaoset var jag varse om att ibland är närvaron och acceptansen det enda man har att hålla i handen. Jag kom fram men lite senare och där väntade sol, picknickfilt och nötcremé vid vattnets kant under svalors lek.