Hittar en bild på mig och mormor...

... framför sommarstugan sommaren 2013.

Jag blir så glad när jag ser den. För mig är den kärlek, min plats på jorden och familjekänsla på en enda bild. Det är morfar som tagit bilden och fångade stunden. Via facebook kontaktade nyligen en person mig för att kontrollera om jag är släkt med Signe och Helon som han ännu minns som bland de finaste människor han mött. Det är min morfars föräldrar, utan dem hade han och därmed inte jag funnits. Det är så fint på nåt vis, att någon som jag inte känner vill berätta vad medlemmar från min familj betytt för honom och att han tycker jag ska vara stolt över dem. Det är jag. Jag är förresten stolt över alla i min familj.

Både Signes och Helons röster finns inom mig och jag kan ännu minnas ordspråk och uttryck de använde sig av. Jag kan höra deras skratt och minnas dem även om det mycket är ur ett barns perspektiv eftersom jag var det då. Men någonstans inom mig lever dem och även hos andra uppenbarligen. Det är vackert.