Ingen kan vara nere med en ballong..

... säger Nalle Puh och jag håller med.

Den lekfulla sidan av mig tycker verkligen om ballonger så när min vän K fyller jämt så får hon en ballongbukett istället för en blomma. I sina favoritfärger och med hjärtat som symbol för vår vänskap och all kärlek hon sprider ut i världen. Till Nalle Puhs citat lägger jag till att "Ingen kan vara nere med en vän som dig". Hon är en fin vän och jag är glad att vi delar varandras vardag.

Jag har lätt att glädjas och känna tacksamhet. Tacksamheten la jag ner mycket kraft på att få som en del av mitt liv för några år sen och idag är det en naturlig och väldigt viktig del av mitt liv. Att skriva tacksamhetsdagbok är nog en av de viktigaste saker jag gjort, en investering som växer av egen kraft och bara blir större.

Jag blir glad av ballonger, vackra blommor, regnbågar, doften efter regn, himlar som gör att jag slutar andas och vänskapliga samtal. Det är de små sakerna som skapar den bibehållna glädjen och de små vardagsmiraklerna för mig. Att hänföras över en perfekt blomma eller den skira grönskan och bara stanna upp och betrakta den och ta in den med hela mitt väsen är något som gör livet mer sirligt och innerligt. Det tar inte längre tid att vandra vägen hem med öppna sinnen som med stängda och det är alldeles gratis och samtidigt ovärderligt.

Utöver min egna tacksamhetsträning (som numera är automatiserad) så tror jag att det är min mamma och mina morföräldrar som hjälpt och stöttat mig hitta guldkornen i vardagen och livet. Det är jag dem oändligt tacksamma för och det bär jag med mig i varje dag. De har alltid uppmärksammat mig på det som är vackert och vad man själv kan göra av något. Som barn kände jag mig lyssnad på och jag fick med mig dem på diverse upptåg och de kunde se saker med ett barns ögon.

                                                              
Vi kan lära oss av barnen för dem är mycket förunderligt och tiden har ingen betydelse utan de kan förlora sig i timmar i en aktivitet och lyssna på samma berättelse om och om igen. Jag hoppas det fortsätter vara så och att den nya teknologiska utvecklingen inte innebär att även barn behöver vara ständigt sysselsatta och ta emot intryck. Ibland behöver vi vila från intryck för att finna genuina intryck i oss själva tror jag.

Med en bukett av ballonger, en klänning i rosors blom och en kväll för att fira en vän så gnistrar livet till lite extra. Det vill jag minnas.