Klockor utan klang..

.. väcker toner inom mig. De spelar på strängar jag inte visste fanns och skapar inre musik av sin skönhet.


Naturen fyller oss med vilsam musik i form av susande träd, forsars brus eller humlors surr. Som en naturligt bakgrundskuliss väcker de otvunget sinnet till liv utan att man visste att det somnat. Men i hänförelsen vistas även vilan som ger lugn och frid. Det är viktigt att trycka på pausknappen ibland att vara i varandet och inte alltid vara i görandet.


I vilan kan man finna insikter, nyspunnen kraft och en visshet. När man springer i ekorrhjulet så tappar man ibland perspektivet och ser inte allt gott, vackert, njutbart som redan finns i överflöd i livet, dagen och som vilar i nattens krispiga tystnad. Det är svårt att lyssna inåt när varje stund är uppbokad, inplanerad och effektiviserad. För att höra den inre rösten krävs ofta stillhet för min del även om den ibland bryter igenom högljutt likt ett blixtnedslag i vardagens bakgrundssurr.


Tankestunder, hänförelseunder och naturell skönhet skapar denna vila och reflektionstid i mig, om jag slarvar känns det i kroppen. Den behöver denna naturliga urkraft för att vara i sitt flöde, så just nu tankar jag upp med så mycket vackert jag kan och ser till att boka in stunder med mig själv och  för mig själv. Klockornas klang kan nämligen bara nå den som tar sig tid att lyssna.