... när planet går ner för landning på Kallaz.
Det är midsommardagskväll och en vacker sådan. Morfar möter mig på flygplatsen och innan jag vet ordet av sitter jag i köket och äter smörgås med Jokkmokkskorv och njuter av att komma hem. Invid Luleälvens strand ligger den stuga som jag vistats i sedan min första sommar i livet och dit jag och min familj återvänder.
Den stuga som gammelfarfar Helon köpte på 50-talet har blivit en sommarplats för min familj. En kraftplats som ger mig energi. Det är vilsamt att vara här, oavsett vilket väder som möter dagen. Stenpiren delar vi med grannarna men vi har en strand som är vår, där brukar jag sitta på en sten och dricka the och blicka ut över älven. Där får reflektioner landa och nya strofer födas.
Här finns inga måsten, utan här får man ta dagen som den kommer och se vad man fyller den med. En vacker plats med människor jag älskar och en vy som jag fotat så många gånger men som får att tappa andan varje gång jag möter den.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Å vad jag blir glad när någon tar sig tid att skriva en fundering.. Tack så mycket och välkommen åter! Kram från lilla Vida i stora världen