Jag tar ut tacksamhet i förskott..

.. har jag märkt.


Jag njuter tankar om hägrande utflykter, kräftor och familj jag ska träffa. Inte för att höja förväntningarna utan bara ett annat sätt att njuta det två gånger. Jag målar heller inte upp illusionen om att det ska vara perfekt men jag blir glad vid tanken. Jag känner mig mer närvarande i nuet den här sommaren, jag vet inte riktigt vad det beror på men kanske är det att jag vet att hösten inte kommer matcha min vanliga vardag. Den vardag som jag (trots att det senaste året har varit tufft) är så nöjd med och där jag skapat plats för det som jag trivs med i livet. Mitt Livland liksom.


Kanske är det kontrasternas kanter som gör att jag uppfattar de gröna detaljerna i min skog ännu mer tydligt och alla de vackra blommor som möter min blick längs min stig i livet. Som en nyförälskelse i den stad och det liv jag lever. Det är härligt känner jag. Min förmåga att kunna uppfatta detaljer och hänföras över hur vackert ett blad är fyller mig också med tacksamhet. Men det är tacksamheten i nuet och inte den där jag njuter framtid. När jag gör det så handlar det oftare om möten, platser och händelser som fyller mig med längtan. När man tar ut tacksamheten i förskott får man njuta den två gånger, det känns gott. Så just nu går jag omkring i en tacksamhetsbubbla över det som är, det som varit och det som kommer.