Vad skulle du...

... se, känna, uppleva och säga om du mötte dig själv i skogen?

Den frågan fick jag från en klok person och den snurrade i mig tills jag satt mig ner och skrev ner svaren. Det var en intressant övning och det dök både upp väntade och oväntade svar från mig själv till mig själv. Inte bara på ytan utan på djupet. Jag arbetar dagligen med personlig utveckling och om man gör det så blir det ofta naturligt att arbeta med sig själv också. Det är dock viktigt för mig att även vila i mig själv och låta dagen och livet vara som det är ibland. Det tror jag på. Inte ständigt vara i förändring, förbättring, inveckling och utveckling utan det handlar om varandet, farandet och närvarandet också.

Jag finner en gammal gästblogg hos ENBART där jag reflekterat om att försöka leva medvetet. Jag hade glömt textens form men andemeningen är som jag minns den. Just nu känns det lite som jag tappat orden och inte fångar dem på det vis jag vill i textens rader och den här bloggen. Jag tror det handlar om det där andrummet jag väntar på där hösten fångar drömmar och min fokus kan vändas mot texter, tankar och att inte behöva vara i processer som handlar om andras personliga utveckling utan vila lite i min egen och äventyret. Just nu upplever jag många härliga stunder. Jag njuter sommaren i giriga klunkar och med ett leende. Orden får vila och hamna lite i skymundan då. Jag vet ju att de kommer åter. Utvecklingen likaså, den sker ibland av sig själv och får utrymme i vilan och lättjan. Inte minst får jag i min essens utrymme där.

När jag läser mina svar på vem jag möter i skogen så blir jag ändå ganska nöjd och inser omgående och relativt klarsynt vem det skulle vara även om jag så klart inser att jag  aldrig fullt ut kan se mig själv utifrån och bortifrån när jag lever inifrån.  Men det är en bra övning som jag kommer återvända till för egen del lite då och då. För även om möter sig själv dagligen så glöms det bort, i det där härliga livet som pockar på att uppleva så mycket annat .