Det är som om det är..

... flera veckor sedan jag ingick i arbetslivet och ändå är det bara två sedan jag lämnade det.

Det har hänt så mycket och jag som trodde jag skulle blogga mer när jag blev tjänstledig har nästan bloggat mindre nu. Men skrivlusten börjar klia så smått i fingrarna och nu när saker börjar landa så kommer orden åter tror jag. Det här inlägget blir dock ett rent dagboksinlägg och ingen livsreflektion och det är för att jag själv ska minnas det som sker. Vissa av inläggen har mer den karaktären, att jag vill minnas stunder och ögonblick.

Min syster som bor i Umeå kom till mig förra lördagen för att umgås ett dygn och tillsammans gå på Momo eller kampen om tiden . Det är en historia som följt oss båda hela livet och är viktig för oss så det var fint att göra det tillsammans. Sen är min syster en klok person som jag lär mig mycket av så vi hade intressanta samtal under spöregn, sol och hemma i min lägenhet. Ett dygn som kändes betydligt längre med andra ord.

När min syster åkt hem så åker jag och min skaldjursälskande vän på skaldjurskryssning med Birka och åt dem ur huset båten. Jag som inte varit på kryssning på 20 år och nu är det den andra inom loppet av 3 månader,  men den här gången var det skaldjuren som lockade och vi blev inte besvikna utan vi åt oss mätta och mer därtill. Det var fantastiskt. Sen blev det en lugn kväll i hytten eftersom min vän var förkyld. Det var också mysigt. När jag klev av båten åkte jag och fixade mitt indiska visum, ett steg närmre ett av mina äventyr i höst.

I onsdags lämnade jag storstaden för en vecka och hamnade i mitt älskade Gällivare, den plats där mitt liv tog sin början och där mina fina morföräldrar bor. En hemplats som flera andra i Sverige. Sommarvärme slår emot mig när jag kliver av tåget och den har hållit i sig de senaste dagarna. Naturen och hösten är så skimrande vacker häruppe under Dundrets överseende.

I fredags var det varmaste platsen i Sverige just Gällivare som landade på 23 grader. Det var ljuvligt och jag är glad att jag packade med en somrigare klänning som jag trodde skulle bli oanvänd för annars vet jag inte vad jag skulle ha haft på mig. Jag och en vän jag lärt känna via bloggvärlden (men som inte bloggar längre) satt och fikade i tre timmar i centrala Gällivare. Det är några år sedan vi möttes men ändå är det som om man bara kan ta vid och att samtalen kan ske på så många olika nivåer. Det är smått fantastiskt, dessutom är det så varmt så vi väljer skuggan efter ett tag.. det är också fantastiskt på sitt vis med tanke på månaden. Bloggandet var en oväntad skattkista som öppnades när jag började skriva igen. Det upphör aldrig att fascinera mig hur de jag lärde känna via mitt skrivande har förändrat mitt liv. Jag känner mig glad och inspirerad när jag går ifrån vårt möte.

Det är så skönt att vara här, att slå ner på tempot en vecka och bara umgås med morföräldrar, äta gott, vara i vacker natur och kunna fokusera på studierna och få en överblick över vad som ska göras och när. Att ligga och läsa i solen ute på altanen och sen äta en sillunch i strålande sol utan mer måsten än vad man själv bestämmer sig för att lägga in i dagen. Jag har bestämt att helgen är helt studieledig så jag håller isär pluggdagar och fritid vilket känns viktigt. Så just nu slappas det i massor och det är alldeles underbart.  

(Jag är medveten om att bilderna är konstigt placerade i det här inlägget, det har med att den webläsare jag just nu har tillgång till inte är så kompatibelt med blogger)