I sagans land...

... kan den mest rädde bli hjälte och du kan finna skatter och nya vägar där du minst anar.

Med egen visdom men därmed inte sagt att det behöver vara utan människor som kan stödja dig och som du kan rådfråga kan du finna det just du behöver. Det är i utmaningar, sårbarhet och mod som en människa växer, inte genom att gå invanda vägar, prestera för andras skull eller inte våga "misslyckas".

I sagans och livets vinter väntar nya frön på att blomma när våren kommer. Min kreativitet har sannerligen haft vinterdvala i flera månader nu långt innan frosten strösslat sina första stjärnor för vintern.  Jag har haft svårt att finna de skrivna orden och inte heller saknat skrivandet men när man minst anar det så vänder det, precis som i sagan när det är som mörkast.

När söndagen bjuder på grå himlar så fikar jag i några timmar med en vän som bara genom att vara hon skapar glittrande energi och lugn i livet. Samtalssorl, klirrande koppar och skrapande stolar utgör bakgrundskulissen till vårt samtal på det där mysiga sättet som kännetecknar ett fullsatt cafe i stadens mitt. En grå söndag så är fika med en vän bland det bästa jag vet. Jag tycker om samtal utan början och utan slut och där små och stora ting samsas utan inbördes hierarkier.

När vi skiljs åt växer en bok-idé fram inom mig. Som om någon lyfte på ett lock till burken där stjärnströsslet gömt sig eller om det kanske fanns där hela tiden men jag hade blicken någon annanstans. Eller så är det helt enkelt så att ibland måste saker få vila för att få växtkraft, som fröna som gärna vilar under snötäcket för de vet att de får blomma ut när våren kommer. I sagans land kan allt hända. I livet med.