Tappa inte bort denna riktning.
Låt inte sorgen glömma sitt ärende.
Sorgen är den djupaste ära som glädjen kan få.
(Harry Martinson)
Pedagogiska mamman skickar ett kort med ovanstående rader. Det här är inlägget jag aldrig önskade att det var dags att skriva men som jag alltid vetat att den dagen kommer att komma. Dagen då jag inte längre har katten Marilyn vid min sida i livet utan istället sörjer henne.
Jag var 22 när du kom in i mitt liv och du stannade hos mig i nästan 19 år. Det är länge för en katt och jag är tacksam över att vi delat halva mitt liv men du fattas mig så, du var ju min vardag på samma sätt som jag var din. Nästan exakt fyra år efter att Niquita lämnade oss så gör du detsamma, någonstans hoppas jag att ni båda jagar fjärilar på en plats där räkor och tonfisk finns i överflöd. Oavsett så hoppas jag du visste hur mycket jag älskade dig när du fanns hos mig och den kärleken överlever att du inte längre finns hos mig. Tack Marilyn för allt. /Din Liv
.jpg)
Så sorgligt... Jag beklagar..Även fast man vet att den dagen kommer att komma så känns det ju så hemskt sorgligt när man är mitt i det. Som man sörjer. Nej fy också. Jag tror att jag grät ett helt år när vi förlorade vår första lilla hund. Jag är helt säker på att ni tog hand om varandra på bästa sätt fyllt av kärlek.
SvaraRaderaKram ♥
Ja det är tufft. Tack för all omtanke. Kram ♥
RaderaFinaste!så tråkigt med din älskade vän <3 ni har haft många härliga stunder men förstår att det blir ett tomrum och är ledsen för din skull. Hon gör våra vackraste änglar glädje och sällskap nu.
SvaraRaderaKram
Vad fint skrivet, att hon gör de vackraste änglar glädje och sällskap. Det tar jag med mig. Kram ♥
RaderaÅåå...alltid lika sorgligt när det är dags för dom att lämna oss. Jag är säker på att hon visste hur mycket du älskade henne. Kramar!
SvaraRaderaJavisst är det, vet att du nyligen var med om samma sak. Tack för snällord. Kram ♥
RaderaSå sorgligt när någon lämnar det jordiska livet. Lilla Marilyn har gått den vägen vi alla kommer att gå. Stor varm kram från mig <3
SvaraRaderaJa, det är sorgligt samtidigt som det mest naturliga i livet. Stor varm kram tillbaka <3
RaderaSå ledsamt, så sorgligt tomt.
SvaraRaderaJag är så ledsen för din skull <3
Tack finaste Frida <3
RaderaKramen
Det märks att jag stängt av läsandet av bloggar också nu under en tid. Känner att jag saknat dina sanna, kloka ord vännen. Skäms också lite för att jag inte en skickat en "klapp på axeln" via cyberspace i din tunga stund.
SvaraRaderaDen här smärtsamma sorgen behöver vi tyvärr gå rakt igenom. Inte försöka komma runt, över eller under. There is only one way out. Det gör ont. Ja ont gör det. Du ska få en av mina favoritdikter i present:
När jag en gång är borta sörj mig inte som död
för även om en eld ha slocknat så lyser ju faktiskt dess glöd
Än en liten tid kan jag leva i ditt minne kvar
dröja likt aftonrodnad när solen sjunkit har
Eko av ton som tystnat har gäckande flyktig doft
syn som rör dig i drömmen än när min kropp är stoft
Men visst stilla och oundvikligen slocknar ju i aska all glöd
men tänk på att det är först när du en gång har glömt mig
som jag verkligen är död
//Eva Wessel
Tack för en fantastisk fin dikt och din varma omtanke. Det är precis så jag tror, bara att gå rätt igenom sorgen och vara i det som är... sorgen är ju ett bevis på kärleken och att någon var älskad. Men du ska inte skämmas, utan jag vet att du finns där med din värme. Varmaste kramen från liv
Radera