Snön vilar över träden...

... och lyser upp. Det är så vackert så det tar andan ur mig.

Jag har längtat snö sen November och jag är nog inte den enda. När jag la upp ovanstående bild är den en av mina mest gillade någonsin. Jag tycker om att ha fyra årstider, att se den ena glida över i den andra. Var årstid har sina styrkor och njutbarheter. Jag tycker om den utskällda vintern och att njuta ljuset från vit snö när dagen är kort. Det känns som att vandra i ett sagolandskap där de snötäckta träden är naturens egna konstverk som kan förändras i nästa ögonblick. Det gäller att njuta dem i stunden.

Snön skapar ett inre lugn inom mig, det tystar ljud och klär in allt i vitt. Många tror att Norrland innebär mörker men de glömmer snön, norrsken och klara kvällar där stjärnhimlen lyser upp så även om vintrarna är långa så är de inte så mörka som många tror. Det är vackert här men så är det också ett av mina landskap.

Jag har sedan barnsben älskat julen och gör det än. Att få umgås med familjen, ta tid till lättja och att bara vara i några dagar tillsammans blir så mycket värt när vi är utspridda över Sverige. Jag klär granen med min lillebror med de kulor som vi hängt upp så många gånger förr. Det doftar gran och ett måste i vårt familj är änglahår över ljusen, det är det som skapar det magiska skenet som får den att glimma till lite extra. 

Jag trodde det skulle ta tid att varva ner efter en intensiv höst både privat och på jobbet men jag kopplar av direkt när jag kommit hit. Jag tappar tiden, går in i närvaro och härvaro och njuter av varandet. Morfar kokar julkolan som också hör julen till. Det är gott att vara här i vinterland. Det är frid, återhämtning och vardagslycka på riktigt.