I livets bukett

... kan man i vissa lägen välja att de blommor man vill. 

Blommor kan ge så mycket glädje, jag köper två maffiga rosa blommor när jag passerar butiken som just ska stänga. De är så vackra, de skänker mig glädje och fångar min blick varje gång jag kommer in i rummet. De är värda varje krona. 

Ibland i livet så finner man inte de blomster man söker men de man finner och tycker om kan man välja att uppmärksamma och njuta dess skönhet, doft, sirlighet och växtglädje. Att njuta det som är i dess egen skönhet och på sitt eget unika vis. Oavsett om inte allt jag önskar finns i mitt liv så finns det mer än jag någonsin önskat. 

Ibland tänker jag på hjärtat, denna fantastiska muskel som dygnet runt fyller mig med liv och vars slag blir rytmen som jag bär inom mig, högre under danslycka och lägre under vilsamma stunder. Men ständigt bärande mig. Detta livets centrum som rymmer så mycket kärlek och där så många människor bor och trots det får ännu fler plats.

Livets rytm genom hjärtslag är ju ett av de första ljud som når oss när vi alla som små mirakler har växt under våra mammors hjärtan. Rytmen av bebisens egna hjärtslag som slår i en annan takt och där det blir hjärtcalypso när vi växer oss starka nog att våga möta världen men inte kommer klara det utan någon annans stöd och omvårdnad. 

Jag tror att vi bär både den styrkan inom oss genom livet och den tar oss längre än vi trott och gör att vi ibland orka möta saker vi innan de händer inte tror vi ska klara. Men i min värld bär vi även behovet av stöd och att behöva varandra i livet. Likt en bukett med olika blommor kan vara totalt harmonisk i kontrasterna tror jag vi människor är likadana, våra styrkor gör att vi kan stötta varandra. Vår sårbarhet gör att vi behöver varandra. Det är så livet är konstituerat tänker jag.