Det faller ett varsamt regn...

.. över morfars tankeplats.

Det är varmt ute och det är stilla. Regnet faller i den blanka älven och skapar ett vilsamt mönster, jag känner hur det träffar mitt ansikte och skapar små plopp i min thekopp. Jag står i regnet och bara njuter stunden. Jag tycker om regn, inte alltid men särdeles ofta.

Det har varit en vilsam dag, en sån där dag som jag behöver men inte alltid finner skapar i min vardag. För det är ju jag som måste frigöra lugnet eller bara uppmärksamma det och inte låta min energiska, rastlösa och upptäckande sida ta över. Utan låta den där riktiga slapparsidan som bara tycker om att ta minuterna och göra till sina utan att räkna dem, försumma tiden litegrann helt enkelt.

Jag ligger efter med sommarpratarlyssnandet för jag prioriterar att umgås med mormor och morfar just nu och att njuta läsestunder. Men jag vet att de väntar och blir mitt promenadsällskap när jag är tillbaka i stora staden eller kanske på bussen till en vän nån av de kommande dagarna. Men det finns ju inte bara sommarpratare att njuta nu i sommartid utan även Framgångsbyråns sommarbloggare som via inlägg eller podcast kommer berätta historier och viktigheter. Årets sommarbloggarlista hittar ni HÄR och ja, jag är en av dem.  Det är andra året i rad jag ska sommarblogga, förra året skrev jag om mina drömmars träd.

Jag vet ännu inte vad jag ska skriva om, ibland finner inte orden mig utan får växa i mitt inre och inlägget får komma till mig. Jag tycker om utmaningen att skriva i ett annat forum men jag ställer högre krav på mig själv när jag gör det och kanske gör jag det svårare för mig än jag borde. Men jag inväntar orden och tills dess så njuter jag regnet på en stenpir, stugans värme och naturens prakt. Orden kommer tids nog, det finns ju inom mig precis som lugnet, glädjen och härvaron.