När man lovat sig själv något..

.. så är det ju bäst att hålla det för att visa att man själv och de beslut man fattar är viktiga.

Så trots att regnet vräkte ner på morgonen klev jag på förmiddagen ner till min strand. Det var vilsamt att stå under paraplyet och lyssna på regnet och dricka the. En reflektionsstund i tysthet och sedan lyssnade jag på inspirerande Aryels sommarpod som handlar om att våga gå utanför ramarna. När hennes röst tystnat så ville jag ändå inte gå in i värmen. Stunden var vacker. Det var jag älven, stranden och regnet.

Jag får ett infall och lägger paraplyet och min thekopp åt sidan, sparkar av mig mina skor och börjar dansa. På stranden. I regnet. I min takt med steg jag själv väljer. Det är underbart och jag kan nästan inte sluta utan blir kvar i dansen och steget i över en halvtimme. Jag har grus mellan tårna, ser ut som en dränkt katt men med ett leende som går inifrån och ut dansar jag upp längs med gräsmattan och in i stugan och värmen där varmt the och smörgåstårta väntar.

Att ha en vacker strand som är vår egen ganska skyddad från insyn om man inte är i vattnet gör det såklart lättare att lyssna inåt och ta sig an en lekfull dans. Men löftet till mig själv igår gjorde också att det blev oplanerad dans idag. Det är därför det är viktigt att hålla löften till sig själv.