Är du dansare?

Ibland har jag fått frågan och mitt svar är alltid detsamma. Nej, nej, nej jag tycker bara att det är kul att dansa. Det jag svarar på är egentligen om jag är skolad dansare i någon form eftersom jag utgår från att det är vad personen frågar efter.

Men egentligen borde svaret på frågan vara ja, jag är dansare. Jag älskar dans och jag dansar. Om jag är bra på det avgör väl inte om jag är något. Är inte varje skapande människa en konstnär och alla som sjunger någon form av sångare? Vi kanske inte försörjer oss på det eller har lagt ner de timmar, den kraft och energi som de som försörjer eller försöker försörja sig på det har gjort. Men vi kan ju alla vara det vi älskar för de är ju vår essens och vårt väsen på sätt och vis.

Jag menar inte att man ska proklamera och saluföra sig som skolad dansare om man är det. Men en ens egna identitet är såklart baserat på kärleken och lusten till något, det är ju så vi skapar andra identiteter.  Jag borde svara, ja jag är dansare eftersom jag älskar dans, det är inget jag studerat men jag dansar så fort jag kommer åt.

Barn de är allt de önskat, superhjältar, prinsessor, konstnärer och sångare. Önskar att vi oftare plockar fram vårt inre barn som inte tänker lika begränsande som vi. Som kan vara allt de önskar och älska allt det tycker om att göra utan att värdera vilken mängd talang de besitter eller jämföra sig med andra.

Alexander Ekman påpekar i sitt fantastiska sommarprogram att han tycker vi dansar alldeles för lite. Rädslan för att dansa fult är alldeles för stor. Han uppmanar oss att strunta i hur det ser ut när vi dansar och fokusera mer på hur det känns. Vad händer om vi dansar mer för oss själva, för vårt egna nöje, för vårt egna välmående? Det tror jag med.

En vän till mig säger att hon inte kan dansa för hon har ingen taktkänsla, jag uppmanar henne att dansa ändå, om hon vill alltså. Jag önskar så att människor inte hindrades i sin dans, sin sång, sitt tecknande eller fotande utifrån att de ska vara bra nog på det de försöker göra. För vi är alla bra nog för att skapa det vi vill och hur vi vill. Så nästa gång nån frågar så ska jag svara att jag är dansare av den sort som inte kan sluta dansa och gör det närhelst jag kommer åt. Om följdfrågan kommer om jag dansat mycket så är svaret fortfarande ja men inte gått så många kurser utan mest för nöjes skull. Jag är en nöjesdansare som dansar såväl i sol som regn. Det tänker jag fortsätta göra, det är så dansare lever livet.

Det är när man får sms som detta som det känns
som man lärt någon bland det viktigaste man vill
lära dem om livet.