Jag lyssnar regn..

... och dricker the.

Augustikvällars sköna krispighet är skirt och vackert. Sensommar i en vilande höst som bidar sin tid. Jag tycker om det förgängliga, det får mig mer varsam med det som är. Hösten är en smekning för sinnena, denna utskällda årstid som får lida i skarven mellan den av så många älskade sommaren och likväl den ovälkomna vintern. Själv älskar jag alla årstider, det är nästa något  man inte ska tala högt om i Sverigevärld. Men jag gör det. Allt har något vackert som jag uppskattar extra mycket och njuter när det är. Sensommar och höst är något alldeles särdeles vackert. 

Naturens konstverk faller i min väg. Jag stannar fascinerat upp och hänförs. I sin enkelhet är det oväntat vackert och jag blir som så många gånger uppslukad och förälskad av naturens kreation. Med glädje i hjärtat tar jag varsamt skönheten mellan mina fingrar och vandrar vidare mot de nya äventyr som väntar. 

Beslutet som grodde inom mig förra hösten slår snart ut i sin fulla blom och frihet. Jag har tre arbetsdagar kvar innan jag tar en time-out från arbetsliv och blir student igen. En student med väldigt mycket mer livserfarenhet än sist jag studerade. Jag köper ny kalender, letar fina pennor och lägger tusentals kronor på kurslitteratur med ett brett leende på mina läppar och i mitt hjärta. Jag köper till och med delar av kurslitteraturen till den kurs i kreativt skrivande jag inte kommit in på. Mina höstblommor handlar om kreativitet, reflektionstid, ny kunskap och mer frihet. Det känns som en ljuvlig tid snart tar sin början. En tid för mig. En nystart utan riktning och utan behovet att lämna något bakom mig. Jag pausar delar av mitt liv som jag kommer återvända till. 

Sörj inte de blommor vars skönhet klingar av ty dess frön väcker nya skönheter till liv i framtiden. Du vet aldrig vad det som sakta vissnar kan visa sig bära på för gåva. Det vackraste växer inom dig och när tiden är rätt och om du vårdar det väl så kommer det blomma och bära frukt året om.