Om vi lever livet med drömmarna som bakgrundskuliss så gäller det att hålla ögonen öppna för stjärnfall så vi kan fånga dem i livets håv. För ibland när dörrar till magi öppnar sig så passerar vi dem utan att ens kika in. Hur kan det komma sig? Kanske för att vi inte tror det är möjligt? Kanske för att rädsla får oss att tänka att det är tryggare att vandra vidare i livets korridor istället för att glänta på dörren till något nytt? Ibland kan det vara så att vi lyssnar mer på vad någon annan tycker än till vårt hjärtats inre röst.
Jag tror på att väcka drömmar till liv men att leva i tacksamhet och närvaro. Det är då vi ser dörrarna som öppnas eller så kanske vi skapar våra egna dörrar där inga tidigare fanns. Beslutet att kliva genom dem är det dock bara vi själva som råder över.
När solen steg upp i tisdagens gryning så doftade staden vårregn och löften om knoppande blomsterprakt. I väntan på drömmars blom vilar längtan. Att måla sin dröm i färger, känslor och tacksamhet gör väntans längtan ännu ljuvligare. Så jag väver drömmar när stjärnor tänds. Jag längtar dörrar som öppnas men njuter stunden i mitt klätterträd under stjärnors glans.
Åh, så klok du är. Och skriver som en poet gör du också! Vem har inte lufsat på i kända korridorer och inte vågat glänta på dörrarna? Vem har inte lyssnat till andra istället för att höra vad hjärtat har på...hjärtat:-) ? Jag har blivit bättre på att våga, på att lyssna till mig själv, men lätt är det inte alla gånger, det ska vara säkert och visst. Ha en fin kväll, fina du! Kramar
SvaraRaderaTack,tack och tack igen :)
RaderaÄven jag gömmer mig i trygghetens korridor ibland... men jag försöker lyssna på vad hjärtat har på hjärtat (älskade den formuleringen)..
Kramen från Liv
Vad duktig du är på att skriva. Det är en fröjd att läsa.
SvaraRaderaKram Helén
Stort tack <3
RaderaFint skrivet om saker som inte är så enkla.
SvaraRaderaDrömmar är viktiga och att man då och då provar sina vingar :) Kramar
Tack fina Moi :) Jag tror på att pröva vingarna för att bara då vet man ju om man kan flyga.. kanske från låg höjd till att börja med.
RaderaKramar
Åh, vad fina ord!! Det är så sant så!!!! Med öppet sinne och öppna ögon dyker dörrar att öppna upp!
SvaraRaderaDet vill jag iallfall tro på. Men det är en konst att följa sitt hjärta. Det är svårt....jätte svårt....Varför blir man rädd? Varför är det omgivningen som kan göra att man inte tar klivet över tröskeln för att få/göra det man själv så gärna vill? Man vill göra rätt för sig, man vill att andra ska vara nöjda med en, man vill vara till lags....Men är det inte viktigast att göra rätt för sig själv, göra sig själv nöjd, göra sig själv till lags....? Man vet, men oj vad det är svårt!
Min stora tacksamhet är att jag inte ger upp!! Jag vill!!
VAD jag vill är inte alltid solklart....men jag VILL!!
Många kramar till dig!
/Veronica
Ja, så är det... men du har ju klivit in genom många spännande dörrar tycker jag.
RaderaJag tror att det viktigaste är att göra sig själv nöjd, för det är den enda man vid livets slut kan göra bokföring med... även om man gjorde som någon annan önskar kanske det inte blir som man tänkt..
Att du inte ger upp vet jag mycket väl, du är ju en fighter utan dess like. När du väl funnit vad du vill är jag övertygad om att du kommer att gå på den vägen som ditt hjärta önskar. Att vela och tvivla är ju en del av livet som vi alla ställs inför.. så även jag..
Kramar från Liv
♥♥♥
RaderaKramar från Veronica
♥♥♥
RaderaÅh, visst är det så! Vi måste komma ihåg att lyssna. I perioder av mitt liv har jag sprungit så fort, så fort, att jag behövt sitta länge och vänta in mig själv efteråt för att andas i takt med mina egna steg igen...
SvaraRaderaVarm kram
Jag har också gjort det, men då blev det inte bra.. tillslut sa kroppen faktiskt ifrån.. och då är det bara att lyssna.
RaderaKramar
Ja, det är en konst att våga drömma men inte slitas med för långt bort från verkligheten. Jag har gått från att ofta, ofta befinna mig i fantasivärldar, till att vara så mycket här och nu jag bara kan. Känner att pendeln börjar stabilisera sig någonstans i mitten nu.
SvaraRaderaHar skrivit lite om det här: http://lyckoland.blogg.se/2013/february/what-a-day-for-a-daydream-2.html och här: http://lyckoland.blogg.se/2013/february/what-i-really-think-of-daydreams.html
Så länge drömmar är just drömmar och inte tränger undan livet som pågår så gör de nog bara gott.
Ja, det är det som är drömmandets konst.. att leva livet levande men att leka i drömmens land ibland för att kunna finna vägen dit ♥
SvaraRaderaKramar och tack för tips om dina läsvärda inlägg