Helena från ex amino gästbloggar...

.. på the adventure of life.

Ex amino är en av de bloggar som jag följer och som sprakar av reslust, livslust och energi. Jag blev väldigt glad när hon ville gästblogga hos mig. Stort tack Helena. Här kommer hennes läsvärda inlägg:

Jag får ofta frågan hur jag alltid kan vara så positiv. Hur jag kan vara så energisk och alltid se allt från den ljusa sidan. Människor som ska beskriva mig använder oftast ord som glad, inspirerande och full av energi, och folk undrar ibland om jag aldrig är negativ, ser pessimistiskt på livet eller målar fan på väggen?
Tycker du inte att det är värdelöst att det regnar? Blir du inte irriterad när det är varmt och trångt på bussen? När du spiller kaffepulver över hela golvet? När du missar t-banan med 3 sekunder? När datorn hänger sig och allt jobb går förlorat?

Jo, det blir jag. Men det är här hemligheten ligger. Det är just här man väljer väg och gör ett val som påverkar hela ens person. Vill man ge den negativa känslan fritt spelrum eller ska man istället försöka bestämma sig för att inte slösa sin ytterst dyrbara energi på saker man för allt i världen inte kan påverka? Självklart väller irritationen ibland upp även i mig, jag är en människa full med känslor precis som alla andra. Men vad gör det ärligt talat för nytta att jag låter mina mungipor sjunka till samma höjd som mina knän, att svordomarna börjar hagla och att jag dessutom gör livet för alla runt omkring lite tråkigare för en stund?
Kommer regnet att upphöra och solen bryta fram? Kommer den missade t-banan plötsligt att öppna sina dörrar, ropa "välkommen sunshine!" och be dig kliva på? Eller säger datorn plötsligt "du gick väl inte på den lätta, jag skojade ju bara" och gladeligen jobba vidare som vanligt igen? Knappast.

Jag behöver dock inte gå speciellt långt tillbaka i tiden för att hitta precis den Helena. Helena som gnällde på det mesta, irriterade sig på småsaker och ibland fick höra av sina nära att hon var "negativ", något som då givetvis avfärdades med en axelryckning. Jag - negativ? Ha ha, vilket skämt!

En titt i min gamla dagbok vittnar dock precis om det, att jag för ett par år sedan faktiskt var en ganska...minst sagt icke positiv och ibland smått bitter person. Det var mycket suckar, måsten, borden och allmänt gnäll, sida upp och sida ner. Samtidigt hade jag samma (för) stora hjärta som nu, försökte vara alla till lags men lyckades inte utan gick istället runt med ständigt dåligt samvete för att jag aldrig räckte till. Folk som inte kände mig då, utan har lärt känna mig nu på sistone, kan förmodligen inte tro det jag säger, vilket jag är otroligt glad över. Det vittnar ändå om att det har skett en förändring i mitt beteende, en förändring jag unnar alla.
Satte mig därför ner och funderade på när och hur det vände? När blev negativa Helena en outtröttlig energiinjektion för sin omgivning?

Svaret hittar jag den dagen jag, mot mina egna principer, valde att tänka på mig själv och sätta mitt eget välmående i första rummet, istället för att försöka bära alla runt omkring på mina axlar. Den dagen då jag började radera alla energibovar från mitt liv. Den dagen då jag insåg att livet är för kort för att inte leva till 100%.

Mitt första beslut var det absolut tyngsta och det jag var mest rädd för, och det var att såra den jag älskade mest och lämna min sambo. Min sambo som jag, när jag rannsakade mig själv, insåg att jag inte var lycklig med. Vi är mycket bra vänner idag, och det är så vi fungerar bäst.

Mitt andra beslut var att ta upp den sedan länge tappade kontakten med min pappa. Att leva med en pappa som finns där ute men inte är en del av ens liv är något jag inte vill att någon ska behöva uppleva. Jag satte mig ner och skrev ett långt brev till honom. Jag grät floder, lät handen skriva det som dök upp och klistrade igen kuvertet utan att läsa igenom vad jag skrivit. Postade det direkt och var självklart livrädd att det skulle tas emot fel, att jag nu hade förlorat pappa för alltid. Det tog två dagar innan jag fick svar och idag har jag en pappa igen. En riktig pappa. En pappa som ger mig råd. En pappa som ringer på min födelsedag. En pappa jag fortfarande längtar efter, men som jag nu vågar ringa när jag vill. En pappa alla borde ha.

Mitt tredje beslut var att sluta umgås med människor som tog mer energi än de gav. Det resulterade i mycket färre vänner och att jag nu har hittat tillbaka till min bästa vän som jag lärde känna för 20 år sedan. Hade inte klarat följderna av mitt första beslut utan henne, inte för allt i världen. Idag omger jag mig bara med människor jag mår bra av.

Mitt fjärde beslut var att försöka göra allt jag vill, sluta drömma och börja agera. Har sedan dess varit ute åtskilliga sena nätter, rest till oräkneliga hörn av världen och skrattat mer på 1,5 år än jag gjort under hela mitt liv innan.

Mitt femte beslut var att sluta misshandla min hälsa och istället börja ta hand om min kropp. Tacka nej till onyttiga sockerbomber, lägga mer tid på träningen och försöka bli piggare och starkare. Mycket och många har försakats under vägen, men det har varit så värt det!

Det har tagit en del energi, och man kan tycka att mina beslut har varit egoistiska, det har de onekligen varit. Konstigt nog har jag dock hört av max en handfull personer det senaste året att jag är ego. Jag är ett istället ett levande bevis på att man faktiskt mår bra av att trotsa den så hårt inarbetade jantelagen, tro på sig själv och därigenom få kraft och energi att inspirera andra. Det går knappt en dag utan att jag får en kommentar på min blogg att jag har inspirerat någon, att jag är en glädjespridare eller något annat fint som gör mig glad och djupt tacksam, något jag i min vildaste fantasi inte kunde drömma om för ett drygt år sen när jag bestämde mig för att börja "skriva av mig" lite vilsenhet.

Skulle kunna skriva spaltmeter i ämnet, men det enda jag egentligen vill säga är att jag önskar att just du inser ditt värde, överlägger med dig själv och kommer fram till vad just du tycker är viktigt här i livet och sedan lägger all din energi på det. Du kommer inte bara att börja tycka att din kropp är en trevlig plats att vistas på, du kommer också att få andra att vilja vara i din närhet och omedvetet hjälpa dem att hitta sin egen husfrid - en egenskap jag aldrig mer vill leva utan.

Smile and the world smiles with you.