September lyfter sin kappa..

... och bjuder hösten in.

Denna första dag i september njuter jag krispig luft och svenska äpplen. Jag låter min kropp dansa i två timmar och känner tacksamhet för att jag är frisk och att mina fötter orkar bära mig genom danssteg, tunga dagar och hoppsasteg längs med livets väg. Dag och natt.

En vän ringer och berättar att hon varit med om en bilolycka men hade änglavakt. Som i ett ögonblick så försvinner oväsentligheter som funnits i mitt sinne nyss och en stor tacksamhet och sårbarhet fyller mitt hjärta och stunden. Jag tittar ut genom mina oputsade fönster där solens strålar lyser upp lövverket och känner mig så oerhört levande och tacksam över livet och att det bara var en bil som skadades men att de som satt i den klev ur helt oskadda.

De där ögonblicken som etsar sig fast i sinnet och minnet. Den här sommaren som inte blev som de andra, där ett oväntat telefonsamtal från en advokat i Simrishamn väckte det förflutna till liv. Tre syskon som möts för första gången när en farmor begravs som bara lärt känna ett av sina barnbarn. En syskonskara där vi vuxit upp på olika håll och där jag är lillasystern. Jag som alltid varit den typiska storasystern i alla andra sammanhang då jag har en brokig familj där jag är äldsta barnet.

Tre syskon som längtat hela livet efter denna stund, i varandras sällskap märkligt avslappnade trots att vi egentligen är främlingar. Jag har träffat både min bror och min syster tidigare men de har inte träffats.En cirkel som sluts i vår farmors lägenhet, en av mitt livs märkligaste dagar.

I mitten av augusti träffas vi igen för ett dygn i Halmstad (där min bror bor) men då tillsammans med familjerna som också gläds. Vi är då hela tio personer. Jag har fem syskonbarn där den yngsta är 8 och den äldsta är 22. Det är så märkligt och stort så det inte går att ta på och ännu mindre skriva om. Det finns så många nyanser och ofrågade frågor som får svar. Ett blad vänds i livets bok och livet skiftar i en ny färg man hela tiden vetat funnits men inte hur den ser ut.

Stora saker kan hända när man minst anar och små saker kan få stora konsekvenser. Ibland är det bara att följa vägen och ibland får man trampa upp stigen själv. Välkommen September, jag tänker njuta dig vackra höst och smälta de intryck som finns i mig från din sommar. Det känns som om den vackraste av årstider kommer omfamna mig med sina dofter och färgprakt på ett vis som målar min själ, mina tankar och mina känslor.