I mitt inre landskap finns det en dunge med tårpilar.

Där finns något av de viktigaste sakerna. 
Där vilar de viktigaste sorgerna 

Det är Håkan som beskriver det så vackert i sitt samtal med radiopsykologen Allan Linnér i programmet från den 24:e Oktober.  Radiopsykologen är ett av mina favoritprogram och Allan Linnér bemöter de som ringer in med stor värme, omtanke, förståelse, humor och respekt. Han gör det på ett så fint sätt och jag tycker han är fantastisk i sitt bemötande och sin inkännande och lyssnande förmåga.

Att samla sina sorger i en dunge med tårpilar inom sig känns som en fin tanke. En plats för sorgen, besvikelsen och alla de känslor som får plats i den där dungen. Där kärleken också vilar bland löven för visst är den ofta en av anledningarna till sorg, att man älskat eller hoppats på något. Hur man kan vandra dit i tanken och känslan, att det finns en plats för det svåra och viktiga. Den platsen hade jag inte funnit utan att lyssna på Håkans tankar. Ibland är det när jag lyssnar på någon annans tankar som jag finner vägar jag inte visste fanns.