... vilar jag på en gren och blickar upp mot lövverkets skimrande tak. Fåglars kvitter ljuder i Slottskogen som fylls av azaleors doft och naturens lycka.
Det finns en vilsamhet och sällsam skönhet i naturens enkelhet och storslagenhet. Naturen är och jag vilar i den. Där finner tankar ro och närvaron blir påtaglig.
Azaleadalen i blom är svår att fånga i bild och ord, den behöver upplevas. För några veckor per år fylls den av allsköns färger i en blomprakt som öppnar sinnenas portar och hjärtats andlöshet. Det är vackert på ett sätt som gör mig andäktig. I naturens palats är det praktfulla ovärderligt och gratis samtidigt. En föränderlig skatt som hänför mig och lyfter himlens tak ännu lite högre än det redan är.
Så underbart! Och precis innan jag läste att du fann det svårt att fånga platsen i bild och ord, tänkte jag att det är precis det du gör.
SvaraRaderaKramar
Tack, vad fint skrivet att du tyckte jag fångade det som jag fann svårt. Tack för snällord.
RaderaKramar
Ja det är som du säger...det går inte att förklara med ord...det måste upplevas och genomlevas med alla sinnen vidöppna <3
SvaraRaderaPrecis så ♥
Radera