Livet är fyllt av mysfikor och besök..

...  och jag loggar ut från nätet och orden.

Istället fyller jag livet med mysfikor, dans, besök av finaste guddottern som får mig att se tunnelbanan som ett återupptäckt äventyr genom att med glädje njuta av resan och inte destinationen. Jag samtalar om livets allvar med hennes mamma, min finaste vän som lagar mat och delar cava med mig. Min systerdotter fyller 6 år och vi firar hennes livsdag. Pedagogiska mamman kommer på besök och tillbringar en helg hos mig. Den avslutas med att min bror och hans sambo kommer förbi och vi umgås i köket. Vardagen från Dalarna kommer hit på besök några timmar och blandar sig med min.

Jag promenerar genom staden, dansar så svetten lackar, gläds åt att pennor gör att barn i Zimbabwe kan skriva sina prov. Jag funderar över de stora sakerna i livet och gläds åt det små, jag njuter höstens glitter och spöregnets rytm. Mitt i alltihop spontanbokar jag en resa för några dagar till Dubrovnik med en god vän.

Men orden leker inte över bloggens sidor just nu, de vilar i mitt inre för att födas i nya kaskader den dag det är dags. Har känt ett behov av natur, vänner, vila och dans. Datorn har använts sparsamt och det har känts bra. Men jag kommer tillbaka, när orden pockar på och skrivaren i mig fått vila lite och bida sin tid. Då kommer lyckocirkelinlägg och vardagsreflektioner. Vem vet, kanske även det dyker upp en ny väg? Det hoppas jag på, för äventyraren och livsutvecklaren i mig längtar efter det.