Det glittrar silverstjärnor...

... över asfaltens svarta skrud.

Som ett mönster av magi vecklar det ut sig under mina fötter. Jag blickar upp mot den stjärnklara himlen som glittrar ikapp med sina vänner på marken.  Det är vackert, magiskt och kräver att man går med varsamma steg i närvaro. Vi består alla av stjärnstoft och är stjärnornas barnbarn, mer magiskt än så kan det inte bli tänker jag.

Det måste vara det där stoftet som får oss att glimma till när vi hamnar i vårt rätta element, jag gör det nog oftast i dansen eller när jag är inspirerad, då bubblar jag över av stjärnströssel. Men om stjärnor ska glittra kan du inte placera in dem i samma form och med lika långt avstånd från varandra, det vill säga om vårt stjärnstoft ska få glänsa så måste vi få vara dem vi är så länge vi inte kränker andras gränser. Jag tror inte på raka rader, att vi alla ska vara lika, att vi ska stänga gränser och stänga in oss i vårt land.

Jag tror istället vi kan lära oss, inspireras och njuta andras lyster och magi men det kan vi inte göra med stängda hjärtan eller utifrån rädslans perspektiv eller en förväntan att alla ska tycka och vara som jag själv är. Om du vill bli bemött med medmänsklighet, respekt och acceptans så måste du spegla det i mötet med andra.  Vi har alla unika gåvor och styrkor. Vi har alla saker vi behöver bli bättre på, saker vi önskar  vi gjort annorlunda och dagar där magin och friden känns långt borta. Det är att vara människa men i det är du inte ensam. Likt stjärnorna som lyser upp natten men finns där även när vi inte ser dem bakom molnen eller under dagen så kan du finnas i många personers tankar och hjärtan utan att du kanske vet och känner det i stunden. Men om du påminner dig om det så kan det finnas kraft, kärlek och hopp att hämta. 

Min stjärnbeklädda promenad får mig att minnas att det är upp till dig att öppna ögonen och lägga märke till det magiska i oss själva, andra och livet. Som det stod på ett skyltfönster jag passerade nyligen: "Magic is something you make". Så vad väntar vi på? Låt oss skapa magi. Vi är ju ändå en del av stjärnorna och då måste allt vara möjligt.

På en av granens grenar vilar frågan: Vem vill du vara?
Den frågan har många facetter, det kan både handla
om mötet med andra, vem man vill vara inför
sig själv och för vems skull man är den man
är. Men den kan även handla om att man
kan ha fastnat i en roll som man vill
forma om