En bildserie över några ögonblick i min barndom där en nyckelpiga, en gunga, min bäste väns storebror och min syster möts för en stund. Gunglyckan i slutet är oslagbar. Jag låter bilderna stå utan text, tycker de talar för sig själva och fångar stämningar i ögonblick. Jag älskar dem.
tisdag 10 mars 2015
Jag minns klänningen jag bar..
... för det var en sann favoritklänning. Vad jag däremot inte minns är stunderna med nyckelpigan vi fann. Bilderna har min mammas man tagit en gång för länge sen.
En bildserie över några ögonblick i min barndom där en nyckelpiga, en gunga, min bäste väns storebror och min syster möts för en stund. Gunglyckan i slutet är oslagbar. Jag låter bilderna stå utan text, tycker de talar för sig själva och fångar stämningar i ögonblick. Jag älskar dem.
En bildserie över några ögonblick i min barndom där en nyckelpiga, en gunga, min bäste väns storebror och min syster möts för en stund. Gunglyckan i slutet är oslagbar. Jag låter bilderna stå utan text, tycker de talar för sig själva och fångar stämningar i ögonblick. Jag älskar dem.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
kommer att tänka på en dikt som Göran Greider publicerade i DD och som nu sitter på vårt kylskåp som en påminnelse.....
SvaraRaderaUngar
gungar
som kungar
och slungar
allt som betungar
så det rungar
och ljungar
av ungar
i lekparkens
dungar
Vilken underbar dikt <3
RaderaKramen
Kärlek och glädje så fint! Kram
SvaraRaderaJavisst är det underbart <3
RaderaKramar från Liv
Vilken mysig bildserie :)
SvaraRaderaJavisst är den fin :)
RaderaKramar från Liv
Nämen gud Liv vad jag älskar dessa...Kan jag möjligen få måla av antingen den första eller den tredje. Så fantastiskt vackra... <3 <3 <3
SvaraRaderaVad roligt att höra, åååh, vad glad jag blir <3. Det är bara en ära om du vill måla av någon, de är dina att göra vad du vill med.
RaderaKramar i massor
Vilka fina bilder. Och dina träskor......kastar mig tillbaka till min barndom.
SvaraRaderaKram
Ja, då hade vi alla träskor.. kunde springa i mina. Det skulle jag inte fixa idag. Kramar
RaderaÅ vilka bilder, tänk när jag såg dem så fick jag samma tanke som Emma. De är verkligen speciella. Jag förstår att du bevarar dem. Och klänningen, tänk om man haft en sådan när man var liten ;) Då tror jag mina steg hade blivit en aningens lättare.
SvaraRaderaKram
Tack! Jag fick dem nyss faktiskt, de har legat i nån vrå nånstans innan de återupptäcktes. Ja, den klänningen var så skön och jag kände mig så fin i den.. och jag önskar att du får en sån magisk klänning nu så att steget kan lätta nu även om jag ännu hellre önskat du hade haft en som barn. Kramar
RaderaSå sött ♡ ...
SvaraRaderaTack :)
RaderaVilka underbara bilder! Håller med dig, inga ord behövs. Kram
SvaraRaderaNej, bilder skapar så mycket inom en ändå.
RaderaKramen