Berättarkonsten..

... i muntlig form är något jag känt att jag vill förbättra för jag känner att jag inte är speciellt bra på det.

Om det är något jag verkligen tycker om så är det att lyssna på en riktigt bra berättare som förmedlar en berättelse så att jag i tanken befinner mig där. Så när chansen att gå en kurs i Storytelling (hos Fabula Storytelling) uppenbarar sig likt en port in till en annan värld så kliver jag in. Det är med skräckblandad förtjusning jag gör det eftersom den skrivande berättarformen som jag brukar gömma mig bakom och när jag gör det muntligen så har jag inte funnit min form.

Igår kväll inleddes kursen som fortsatte under hela dagen idag och det är bland det roligaste, mest givande och inspirerande jag gjort på länge. Som att finna en skatt som hela tiden funnits där men där man inte gläntat på locket tidigare men när man väl öppnat skattkistan så vill man aldrig stänga den igen. Det väcker också en kreativitet som fortfarande bubblar inom mig och som jag inte vet vilken form det kommer ta. Men en sak vet jag, och det är att det här vill jag ha mer av. Här ska det besökas berättarcaféer och jag ska även samla på mig berättelser till min alldeles egna berättarrepertoar.

I livets vandring kliver jag rakt in i berättelsen