I glappet mellan länder...

... så är vi tre vänner som spenderar ett dygn tillsammans.

Jag har inte åkt på kryssning på 20 år och det gjorde att när Birka letade testpiloter så blev jag en av de utvalda och jag lyckades dessutom få tag på en av de lyxigare hytterna alldeles gratis. Det var fantastiskt att ha en hytt där man kunde betrakta kust och skärgård glida förbi. Jag räknade Pippihus och vackra platser. Under vårt dygn bjöd på sol, dimma och regn. Allt vackert på sitt egna vis.

Fönstret, som gjort för att sitta i för någon som inte är så lång. Njutbart att få reflektera och bara ta in all skönhet genom att bara sitta där och njuta det som var i stunden.

Det är något helande med att blicka ut över vatten och nåt vilsamt med stillsamt känna vattnets rörelser fortplanta sig i båten. Det blir ett veck i tiden med vänner där skratt och allvar vandrar sida vid sida. Det skänkte lugn och energi.

Kommer jag att kryssa igen inom de närmsta 20 åren? Jag vet inte, det finns saker som jag inte tycker är lika charmiga med kryssandet och som var ganska likt hur det var när jag kryssade senast. Men om man åker som vi gjorde så var det väldigt vilsamt. Att se solen sänka sig över vatten är bland det vackraste jag vet. Jag inser att jag oftare borde betrakta solens i sin nedgång och uppgång. Det sluter sig vackert om dagen när den tar slut och väcker upp genom skönhet när den nya dagen tar vid. En stund som inte kommer åter men som upprepas varje dag.