Jag minns ännu var jag stod..

... när telefonsamtalet kom. I solen på Tallkrogens tunnelbaneperrong och det är min vän som ringer och berättar att hon funnit kärlek.

Jag hör på hennes röst att hon träffat någon alldeles speciell. Hon är en av de finaste personer jag känner och när hon beskriver att hon hittat en lika fin man så stannar tiden och mitt hjärta fylls av glädje. När jag några månader senare ser dem lysa upp hela Götgatan en grå Decemberdag när våra vägar möts av en slump så sparar jag det minnet i hjärtat. Den sortens kärlek ska man vara rädd om.

I lördags gifte de sig och jag var där. Som en blomsterälva prydd i blommor och strålande av skönhet, kärlek och glädje så dansar hon in i kyrkan i sina röda träskor med kärleken vid sin sida till tonerna av Everlasting Love. Hans röda sneakers skymtar under kostymen och jag är så glad över att de gör det här bröllopet till sitt och inte följer konventionen. Det är en stund så vacker så jag tror de målade stjärnorna i kyrkans tak glittrar till lite extra och stjärnströsslar ännu mer lycka över dem där de står framme vid altaret.

När kärleksfesten börjar så är den fylld av detaljer och personlighet precis som de fina människor som gifter sig. De har bland annat dekorerat glas, bord och ljusstakar med hjärtan utskurna ur boken "En dag" som de båda läste tillsammans när de mötts. Jag ska medge att när jag lämnar festen får några av dessa hjärtan följa med för att hamna i min lyckoburk.

I programmet så finner vi texter om alla som är där och de har fångat brudparet på pricken. Jag beskrivs på följande vis:  Den sociala Stockholmspinglan som är kär vän till bruden och brudgummen med rötterna i norr. Kan konsten att dansa och har ett stort intresse för klänningar och böcker. Har stenkoll på alla sommarpratare. Stockholms coolaste och finaste Liv. 

Det är en fest jag sent kommer att glömma, inte bara för den goda maten och alla trevliga personer jag träffar utan för all den kärlek, skratt och glädje som fyller mig och de andra som är där. När brudgummen sjunger sina egenkomponerade sånger till den vackraste av brudar är de nog fler än jag som har ögon som tåras. En vän läser i sitt tal en lista som bruden som singel skrivit över hur kärlek ska vara och nu har hon funnit just den. Det är livets magi när den är som vackrast.

Jag är en obotlig romantiker och jag älskar bröllop. Det är en ära att få vara där och dela en sån dag. Jag älskar självklart också att höra berättelser om hur kärlek föds, hur människor träffas och se när vänner funnit den största av gåvor. Ibland är det självklart direkt och ibland lite kringelkrångligare men när man finner sann kärlek så är det så vackert. Som mina vänner så fint skrivit på programmet till sin dag:

Kärleken skapar ett vi utan att förstöra ett jag