söndag 24 september 2017

Skriv en lycklig historia i tre ord...


... står det på en bild jag finner i mitt flöde. Jag lånar den till mitt instagram och skriver en uppmaning till mina vänner att skriva sina lyckliga historier och svaren trillar in.
 
Det här är lyckliga historier i tre ord:
* Drömmen fann mig.
* Kärleken övervann allt.
* Jag fann livsglädjen.
* Jag är här.
* Vi är tillsammans.
* Drömmer mig bort.
* På nya äventyr.
* Tärningen blev kastad.
* Allt blev bra.
* Älskade allt tillsammans.
* Att vilja dansa.
* Andas med mig.
* Sommaren som dansade.
* Flyg över bergen.
* Harmonin vid havet.
* Livet är nu.

Visst är det vackra berättelser? De väcker bilder och nyfikenhet inom mig med sina tre ord. Det slår mig samtidigt att om jag bett om en längre berättelse  hade jag inte fått lika många svar, men med begränsningen kommer samtidigt en frihet och lekfullhet. Så vad väntar ni på, skriv en lycklig historia i tre ord, kanske i tanken eller en kommentar eller som början på en roman. 

söndag 3 september 2017

Att vandra i kärlek..



... och tillit.

Att ta ett steg i taget utan att veta vart det leder. Att vandra hjärtats väg och vara sann mot sig själv och när man är vilse våga stanna upp, lyssna in och kanske be om hjälp med kartläsning av någon vars omdöme man litar på.

Jag har modiga vänner som fattar modiga beslut. Igår var en av dem på middag, hon har börjat plugga bestämt sig för att köpa hus på landet och därför sålt sin lägenhet i stora staden. Hon kommer kunna köpa huset kontant och samtidigt leva som en student. Hon är sann mot den hon är och det inspirerar mig på så många plan. När man omger sig med såna människor är det lätt att våga vandra i det man tror på.

Det är i den tilliten och kärleken till livet, dagen och det vackra som jag vill färdas i. Naiv eller inte, jag tror kärleksfulla och kraftfulla handlingar förändrar världen i rätt riktning. Om vi är tillräckligt många som väljer det vi tror på, handlar i medmänsklighet och tar modiga steg i den riktning vi vill gå så blir livet vackrare. Det kräver sårbarhet, mod och att ibland vara förvirrad men det är ju det som det innebär att vara människa.

Jag vandrar vidare i livet med inspiration i steget. Ibland vet jag exakt var jag ska och ibland vet jag inte, men då tar jag ett steg i taget och ett steg till. Det är lätt att fortsätta vandra när man går åt det håll man själv vill.


söndag 6 augusti 2017

Att ge sig tid att reflektera..


... och byta perspektiv är viktigt för mig.

Mitt klätterträd är en av de bästa platserna för sådana stunder men även min nyfunna klippa vid vattnet nära där vi bor. När det inte hinns med så känner jag mig lite ofokuserad och suddig i kanterna. Det är därför det är så skönt att den här semestern har jag lagt mycket fokus på reflektion och att hinna ikapp. Att låta tystnad, vila och läsning ta plats, att låta de känslor och tankar bubbla upp få stiga till ytan som de är.

Imorgon återvänder jag till mitt arbete, ett arbete som fortfarande känns nytt även om jag arbetat där i 8 månader, det tar tid att landa ibland. Vi har ju även ett nytt hem att landa i och en ny del av staden. Jag utforskar promenader längs med vattnet och njuter doft av skog och vatten. Det här året är ett förändringens år, det är spännande eftersom jag tycker om förändringar vilket ibland leder till förändrade perspektiv i sig men det ger också växtvärk och träningsvärk då man bryter gränser och skapar nytt.

Augusti har anlänt, denna vackra månader med krispiga nätter och vackra kvällar där sommarmorgnar fortfarande väcker oss. Det är som en smekning av höst i vissa stunder och jag bara njuter och tänker på de långa samtal med mig och med andra som väntar över odruckna koppar the på mysiga cafeer, min nya balkong och nere vid klippan vid vattnet.






lördag 5 augusti 2017

Du kan vara en regnbåge...



... i någon annans moln säger Maya Angelou.

Det är så vackert för det är ju så det är. Vi kan vara en regnbåge i någon annans liv oavsett om vi vet det eller inte. När du står för något svårt, ta med dig dina regnbågar in i molnet råder Maya Angelou. Själv bär jag regnbågen i handväskan i form av såpbubblor och stjärnströssel i en ask. Det tillhör liksom livets överlevnads kit. De största regnbågarna är dock mina vänner, min stjärnströsslare och familjen men också förmågan att skapa regnbågar genom dans, promenader och reflektionstid.

Jag finner regnbågsfärgade rosor på nätet och åker iväg för att inhandla dem. Den glädje jag känner över dessa rosor som någon skapat med lite kreativitet gör att jag känner att glädje ibland kan köpas för pengar. Det är något magiskt med regnbågar och de skatter som gömmer sig i dem, jag tar med mig Maya Angelous ord och är glad över att jag kan vara en regnbåge för någon annan och de kan vara en för mig. Som en liten labyrint av regnbågar där man kan vandra och plocka magiska blommor på sin väg i livet.





lördag 29 juli 2017

Ett halvt liv senare...

... möts vi spontant och tillbringar timmar på ett café en fredag.

För 23 år sedan tillbringade vi 5 månader tillsammans i Spanien och umgicks ständigt men det är numera 18-20 år sedan jag träffade någon av de två fantastiska kvinnor som jag möter. Några timmar tidigare när jag vaknade så hade en av dem mailat och föreslagit ett spontant möte då hon skulle passera min stad. Underbart möte.

Som 19-åring åkte jag nämligen på egen hand till San Sebastián i Baskien, en resa som förändrade mig på så många vis. Jag kunde inte ett ord spanska, jag hade inte varit utanför norden och jag bodde i en liten by i Dalarna. Hur jag vågade? Jag vet inte men det är bland det bästa och mest lärorika jag gjort. Jag bär en nomad inom mig som längtade efter rörelse och äventyr.

Vi tittar på gamla bilder och minns, vi har olika minnen som är olika starka och det är spännande att utforska. Och så skrattar vi, högt och hjärtligt och mycket. Det är magiskt och jag är fylld av en underbar känsla när vi skiljs åt och lovar att det inte ska dröja 20 år till innan vi ses. Trots att det är så länge sen vi sågs är mötet enkelt och de är sig lika men samtidigt ett halvt liv mognare och där livet tagit oss på olika resor.

För några timmar igår reste jag i tiden och blev påmind om viktiga saker. Vissa möten med sig själv och andra och ett land har format mig mer än andra och det här är ett av dem. Igår skapade vi nya minnen och fann nya mötesplatser. Det var alldeles, alldeles underbart.

23 år mellan bilderna och den som togs igår. uppe i högra hörnet
Av hänsyn har jag klippt mina vänner från bilderna. 

fredag 14 juli 2017

Så kommer regnet...

... det som utlovats i dagar men som bara visat sig i kortare regnfall eller gårdagens duggregn under kvällen.

Jag vaknar först i stugan och rullar ut yogamattan på verandan och sitter där och dricker the och tar in hela regnet med dess ljud, dofter och dropparna som landar efter sitt fall. Det är svalt men mysigt. Att stanna upp, lyssna in och vara i det som är... ljuvligt. För några månader sen skrev jag en text i Grow Magazine nummer 2/2017 om kreativitet.. och vikten av att vila för kreativitet. Ni kan läsa texten i förra numret av Grow eller försöka tyda den via mina foton nedan. Oavsett vad.. se till att vila och prioritera återhämtning.

Jag tar mig verkligen tid att vila och reflektera under min semester, att sitta och dricka the i regnet är sagolikt för sinnet och sinnena. Jag vandrar i nuet tillsammans med de äldsta i vår generation och den yngsta.. det skiljer 85 år mellan dem men lekfullheten saknas ingen i vår familj. Den är också viktig för kreativitet, att fortsätta leka. Men det kan jag skriva om en annan dag. Idag tänker jag göra både och, vila och leka. Det skapar vackra blommor i livet.






måndag 10 juli 2017

I lillstugan nere vid vattnet..

... blickar jag ut över denna välbekanta vackra vy. I bakgrunden finns ljudet av älvens kluckande som vaggar mig till sömns och smeker mig till att vakna med frid.


När gårdagen gryr så rullar jag ut yogamattan på lillstugans trapp i solens sken. Det var längesen jag yogade, kroppen är stel och ovan men den minns. Att meditera och yoga med solen i ansiktet och med fåglar som sjunger i trädet ovanför samtidigt som man blickar ut över vatten är en magisk upplevelse. Jag behöver stanna upp stunder och reflektionstid vilket det inte blir så mycket av när man flyttar. Nu tar jag igen det och tar stund för stund. Jag möter mig själv, mina tankar och landar mjukt.



Det är första dagarna på semestern men det känns som jag varit ledig en hel vecka redan nu. Att åka till en plats man älskar som är välbekant med människor som funnits med hela livet kräver inte så stor omställning. Det är bara att vara. Vi vandrar vår dagliga promenad bland kyrkstugor eller vid älvens kant. Det tar en timme och vi gör det varje dag oavsett väder.


Det är ju det man gör varje dag som skapar livet och inte det man gör på semestern. Att min kropp är stel och ovig gör att jag minns dess smidighet när jag yogade regelbundet. Det behöver jag börja med igen, inte som ett måste men som en gåva till mig och min själ. Det finns plats för det nu, när boendet är enat och jag kan skapa mina rutiner.

Gårdagen igår bjöd på sol och idag har det varit mulet. Väder är väder vilket man inte kan påverka och som jag inte lägger så mycket tid på att fundera över. Det finns fördelar och skönhet med alla väder. Jag dricker massor av the, läser i mormors tidningar, läser böcker och lägger mig att vila i stugan till sommarpratarröst och Luleälvens sång. Jag blickar upp i det vitmålade taket, sluter ögonen en stund och tänker att det är vackert där jag är just nu. En stund i taget och sedan en stund till, livet blir mycket vad vi gör det till.