Hon är en saga för god att vara sann...

... hon är femton dagar och har redan länge haft en plats i mitt hjärta.

Idag möts vi första gången och hon är ett litet knytt med sin brors anletsdrag. Han var fyra dagar när våra ögon möttes första gången. Sen dess kallar jag honom pojken med stjärnögonen. Hans lillasyster föddes när jag var i Thailand och jag önskade så att jag varit närmare än så när det var dags men i tanken var jag närvarande hela tiden. När jag via sms fick veta att hon var född kom en liten tår.

En liten hand möter min och hennes hjärta slår nära mitt. Så nära, så nära, sån ära. I några timmar så dricker jag the med min vän, spelar spel med hennes son, håller finaste lilla prinsessan tätt intill mig och fylld av energi lämnar jag dem när solen fortfarande skiner.

I vissa möten samlar man kraft. Det märkte jag när jag och en av mina bästa vänner fick en timme på centralen i onsdags innan hennes tåg gick. En timme som passerade snabbt men som stannade länge energimässigt. I det enkla mötet med en älskad vän, en nyfödd stjärna och Stockholms skönhet under min morgonpromenad där staden börjar vakna finner jag frid och stillsam lycka. Stunder som inte kostar något men som på sitt vis är ovärderliga.

Vårtävling hos Livskrafter....

.. kan jag ju inte låta bli att delta i. I potten ligger denna fantastiska tavla och jag vill verkligen vinna den. Om du vill vara med och tävla så läs mer HÄR. 

Tillbaka i Svedmyralyan igen..

.. med nyfixade blommiga naglar och en mängd skor, sjalar och spaprodukter i bagaget.

Igår landade planet, själv har jag inte landat riktigt än men det kommer. De sista dagarna fylldes av elefantdans, shopping, utmaning av höjdrädsla genom att bo på 46 våningen i Bangkoks högsta hotell som har över 80 våningar. Det snurrade till lite på första frukostmorgonen däruppe på  78 våningen men sen vande även jag mig. Buffën var sagolik och vyn var imponerande.

De sista dagarna i Thailand bjöd också på en av de största höjdpunkterna, att få återse en vän från jorden-runt-resan. Vi lärde känna varandra då vi hade bungalowerna vägg i vägg i Laos för 10 år sedan. Sen hälsade jag på henne  i hennes hemstad Leipzig. De senaste 6 åren har hon bott i Bangkok men när vi ses är det som om tiden aldrig har passerat.

Vi återfinner varandra direkt och hon visar oss några av sina guldkorn som ett gammalt klassiskt cafe som står kvar bland nybyggda skyskrapor, ett litet crepesparadis inklämt i ett hemligt prång där palmer växer och jag blir så lycklig så jag bara myser. På kvällen visar hon oss en härlig skybar på taket till Hilton Millenium. Goda drinkar med staden långt under oss och stjärnhimlen närmare än den brukar.

Skratt, reseprat och livsfunderingar studsar mellan oss och ett löfte om att ses när hon snart återvänder till Europa. Ibland reser man bort och finner en vän där man minst anar. Att kunna mötas för några timmar i två dagar i en annan del av världen är sann vardagslyx.

När jag lämnar Bangkok är jag dock redo att återvända till den del av världen där mitt liv och de flesta av mina vänner finns nära. Jag landade igår vid 18,30 och med en liten känning av jetlag försöker jag hålla mig vaken och hitta dygnet igen.

Min första dag hemma bjuder på arbetsglädje och vardagslyx i form av att min bästa vän är i staden. En timme med henne på Stockholms centralstation innan hon återvänder till Dalarna är mycket värt. Att kunna krama henne och få en fin bild på magen, några klokord och några skratt är en skatt i sig. Min katt kommer hem och sätter direkt sig själv i centrum, vissa saker är oföränderliga och skönt hemtama.

Två totalt olika delar av världen som väcker olika delar av mig passar tillsammans i livets pussel. Det finns mer att upptäcka både i resandets pusselbit och den hemma. Jag tycker om att lägga pussel, hitta mönster och hitta plats åt biten som länge inte ser ut att passa in någonstans.

I poolen på 20 våningen  på hotellet fick jag en avkopplande timme till ljudet från en hektisk stad. 

Vida tar klivet ur bloggarderoben

.. och visar med fullständigt namn och bild vem jag är i det HÄR inlägget.

För första gången så är jag med fullt ut på det viset, men vad gör man inte när en så härlig person som Emma med Livskrafter bloggen frågar om man vill intervjuas som inspiratör?

Jag blev jätteglad men samtidigt generad och lite nervös. Jag ser mig ju inte som en inspiratör, utan som en helt vanlig person som letar sig fram i livet ibland på stadiga ben och ibland vilse. För er som följt mig från början så inledde jag med att vara väldigt anonym för att senare släppa bitar av vem jag var och den som bygger pussel har redan listat ut vem jag är utan att jag sagt det (och sen är det ju en del av er läsare som känner mig och vet vem jag är).

Emma är själv en oerhört inspirerande människa och konstnär (såvål i livet som med penna och pensel i handen) som jag lär mig mycket av och många av våra tankar går i samklang, STORT tack Emma för att jag fick chansen men också för att du gav mig en knuff ut i vanliga världen. Tack också till er alla fina som skriver hos mig och stöttar mig i livet, världen och vardagen.

Stränderna är vita..

.. och myggorna är envisa.

Om natten tycker jag att jag hör göken gala men min medresenär säger att jag hört fel, sen hör vi båda ljudet. Det är förmodligen ingen gök men det låter sannerligen som en. När morgonen dagas spatserar tuppen och hans hönor förbi vår veranda där papegojblomman blommar strax intill.

Det blir två sköna dagar på ön Koh Samet men de kommer att stanna länge i minnet. Det är den fjärde ön i Thailand jag besöker under mina tre resor hit. Alla öar har sin charm och hade vi haft mer tid och mindre planer hade jag gärna stannat längre. Men jag kanske kommer tillbaka i framtiden.

Havet är varmt och solen likaså. En perfekt gjord ananasshake svalkar när vinden inte gör det. När jag dricker den så inreder jag mitt pippihus i tanken genom att se mig omkring och hitta vackra kakelblommor och en hängbänk för vilsamma stunder.

Jag sätter mig på en sten vid havet och skickar iväg en önskan. Det turkosblå havet slår mot stenen och mina fötter. Min önskan går nog i uppfyllelse oavsett om det sker på det vis jag tror eller inte. Min inre och yttre resenär är lycklig i detta nu.

Med finkorning sand mellan tårna återvänder jag till fastlandet. Trött av solen men fylld av energin från nya intryck och livet.

De är inte så vana vid utländska turister där vi är..

.. så vi väcker ganska mycket uppmärksamhet när vi går på gatan, åker buss eller shoppar.

När vi stannar till vid en mack i en tuk-tuk så ropar de anställda dit alla sina kollegor för att titta på oss, skolflickor fnittrar och butiksbiträden minns oss. Jag är blond och ljus och det väcker en del uppmärksamhet men min vän som är adopterad från Latinamerika väcker lika mycket eftersom de inte kan placera henne. De förstår att hon inte är thai men vad är hon då? Nihao, säger vissa och vi förstår att de tror hon är japan.

Hon uppmärksammar mig även på att de börjar prata med mig, de räcker fram notan till mig, de tror att det är jag som bestämmer vissa saker eftersom jag är "vit". Det är lite läskigt tycker jag, men hon säger att hon är van. Det är nästan ännu läskigare.

Jag är äventyrlig, hon tycker om att ha kontroll. Vi kompromissar genom att imorgon åka till en ö där jag ska snorkla men vi bokar hotell innan istället för att chansa som jag brukar. Jag älskar känslan att anlända med lite pirr i magen och sen välja vart man vill bo genom att vandra på stranden. Det ska bli härligt med havet, fiskarna, stranden och vackra vyer. Jag älskar resandet och en del av mig är så lycklig över att vara här.

En vecka kvar, och det som väntar förutom Koh Samet är elefantridning, fler restauranger, kanske nån mer utflykt och sen Bangkok där en gammal jorden-runt vän bor och ska visa oss sina guldkorn. It's good to be me. Livet är allt det jag önskar och imorgon lämnar jag fastlandet och möter en ö. Precis som i vanliga livet där man ibland måste lämna det invanda för att ge sig ut till en ö och upptäcka nåt helt nytt.

Lyckliga fötter vid en pool någonstans i Thailand

I en annan del av världen...

.. slår den fuktiga hettan emot mig och jag välkomnar dagen.

Jag simmar i en pool och tittar upp mot den stjärnklara himlen och palmerna som ramar in universums konstverk.Resandet och kärleken till resandet är så grundläggande i mig. Som en del som väcks upp och som får mig att må bra. Det är som en del av mig får ro och inspiration samtidigt. Jag insuper dofter, vyer och tankarna stillnar och blir stundtals klarare trots att ljudbilden är stökigare och högljuddare. Jag ler och människor ler mot mig.

Det går snabbt att vänja sig vid de annorlunda dofterna, värmen och ljuden. Det tar en evighet att sluta hänföras. Jag bara älskar det. Du är verkligen en person som säger superlativ hela tiden säger mitt ressällskap. Det gör jag, det är en del av att vara jag. Jag älskar det här och är lycklig, jag kan inte låta bli att visa det.

Ännu lyckligare och lättad blir jag av ett sms från Sverige där finaste vännen K berättar att livets mirakel fötts. Jag känner mig långt borta och delaktig i samma andetag. När messet kom att vattnet gått så var nog jag den enda som svarade inom tio minuter då det var natt i Sverige och morgon här.

I en annan del av världen är jag lycklig. I en annan del av världen är jag långt från de jag älskar. Men jag kommer snart hem igen.