Du kan inte förändra det förflutna...

... men du kan förändra framtiden.

Detta är ett uttryck jag använt ofta de senaste åren framförallt i mitt arbete.

Det förflutna bär vi med oss, det gör oss till dem vi är idag. Det rymmer erfarenheter, roliga minnen, lärdomar och smärtsamma upplevelser. Det finns där och det går inte att förändra. Kanske behöver det bearbetas, kanske behöver du lära om, kanske du vill bryta gamla mönster eller be om ursäkt för något som hände där men det är vad det är. Ibland måste man få ta tid och gå igenom det som har hänt, känna alla känslor som finns där och reflektera över det som var. Det tycker jag är klokt. Jag tror inte man ska fly från något men jag vill passa mig för att fastna i det förgångna och leva där. Det här är självklart lättare sagt än gjort och jag lyckas såklart inte alltid. Det finns saker som man kanske inte ens minns men som fortfarande påverkar mig emotionellt och beteendemässigt.

Framtiden däremot är just den som är föränderlig, det är där vi kan sträva efter att använda det vi lärt oss, agera annorlunda i liknande situationer, förverkliga nya drömmar och använda allt det vi har med oss. Hitta en riktning och målsättningar vart vi vill ta vägen. Där kan vi förändra det som vi känner att vi behöver MEN det viktigaste av allt, vi måste leva i nuet. Det är ju där vi befinner oss just nu.

Så min livsfilosofi är att jag bär med mig mina erfarenheter, minnen och lärdomar i livets ryggsäck. Min kompass tar ut riktningen men det är jag själv som bestämmer vart jag vill gå. Men för att njuta fullt ut av resan så kan jag inte bara gräva i ryggsäcken eller ha fokus på kompassen. Jag måste lyfta blicken och titta på himlen, lyssna på fåglars sång och vindens sus och stanna upp och lukta på blommorna.

Sammanfattning av Januari 2010..

... nytt år, så oerhört skönt att vända blad kändes det när det blev 2010. En vintervit och kall månad med försenade bussar och pulsning på snötäckta gator. Mys med vänner.

Månaden gick fort:

* Den inleddes i Göteborg för att fira min älvlika vän. Härliga dagar med mysiga vänner.
* Fortfarande kameralös vilket känns eftersom jag är van att kunna ta spontanfoton. Bilden i inlägget är tagen av min älvlika vän vid en härlig fika.
* Röjning och rensning av lyan inleddes, efter en höst där jag knappt varit hemma så var det mer än välbehövligt.
* Jag träffade bloggaren Gisan i verkliga livet för första gången och det var verkligen supertrevligt.
* Jag dansade Lindy för första gången på ett halvår. Underbart kul!!
* Uppgradering av mig på olika plan påbörjades
* Jag och K skapade varsin visionboard.

Böcker lästa i januari 2010

Den onda viljan av Karin Fossum
Lättläst kriminalroman som inte stannar hos mig speciellt utan mer blev ett tidsfördriv.

Inlärningsrevolutionen av Gordon Dryden och Jeanette Vos
Boken har över 15 år på nacken men har definitivt sina poänger och jag tycker den (eller kanske dess efterträdare) borde vara obligatorisk på lärarutbildningar. Snacka om att lyfta fram andra sätt att lära eller till pedagoger att våga vara annorlunda. Väldigt bra bok enligt mig.

Hemligheten - Från ögonkast till varaktig relation av Dan Josefsson och Egil Linge
Pedagogiska mamman lånade ut den till mig, hon hade själv glömt avbeställa den i en bokklubb. Lättläst och för mig tankeväckande angående vissa saker och jag tar med mig saker från den som jag redan nu applicerar. Minst 2 i min bekantskapskrets läste den på inrådan från mig och båda tog med sig olika saker. Mycket kändes igen, vissa saker kände jag redan till men för mig blev det en pusselbit att ta med mig i livspusslet. Oerhört lättläst.

En plats i solen Lisa Marklund
Bra och välskriven kriminalroman (eller vad man nu ska kalla det). Fastnade snabbt och sträcklästes.

Mig äger ingen av Åsa Linderborg
Ett boktips från flera och jag tyckte jättemycket om den. Smärtsam och utlämnande stundtals och verkligen en inblick i ett liv jag inte levt. Boktips som skickas vidare.

Picasso valde inte Kristinehamn av Marcus Grahn
Bokcirkelbok vald av mig efter tips från bokhandel. En ung författare och språket är stundtals jättebra. Besviken på slutet och inte en bok jag kommer att läsa om. Men det följde en oerhört intressant diskussion efter att vi läst den.

Ganesha...

... påminner mig dagligen om att det är inte de alltid de dyraste gåvorna som är de värdefullaste.

Ganesha fick jag som julklapp av min nyfunna vän Katrin från Tyskland på min jorden runt resa 2002. Denna lilla Ganesha knappt 2 cm hög hade varit hennes resemaskot under många resor eftersom hon var fäst vid honom och såg honom som sin beskyddare. Ganesha symboliserar välstånd och framgång. Denna skatt ville hon ge mig och jag kunde knappt ta emot den men hon ville verkligen att jag skulle ha den. Sedan dess så står han i vardagen på mitt nattduksbord och följer alltid med på resor (bilden är från Hawaii). En gåva inte värd mycket i ekonomiskt värde men den är en av de saker jag värderar oerhört högt i mitt liv.

För de vackraste gåvorna kan vara en påse hembakt bröd när du är fattig student, ett leende från någon på bussen, mammas vinbärsmarmelad på en rostad smörgås och en varm kram när du som mest behöver det. Andra gåvor kan vara en ärligt menad komplimang, en handvirkad blombrosch eller krusbär från en trädgård där solen alltid skiner. Det här är exempel på gåvor vars värde för mig är ovärderliga. Det påminner mig också om att det stora finns ofta i det som på ytan kanske inte värderas högt.

I feel you.....

.. sjunger Dave Gahan i Depeche Mode.

Jag och min magiska vän tittar på varandra. Vi har fantastiska platser och ser hur bra som helst men vi sitter ner. Nästan ingen i vår sektion har rest sig. Men nu kan vi inte sitta längre, vi måste få dansa, vi vet att vi inte borde skymma så mycket eftersom vi är korta men jag tvekar ändå men sen reser vi oss upp.

Showen är magisk! De håller på närmare 1 timme och 45 minuter och det är enbart glädje. Låten efter vi rest oss sätter vi oss men då reser sig tjejerna brevid och sen står hela vår sektion upp. På extranumrena så står alla i hela globen, över 28000 personer och höjer sina händer. Det är ren glädje och jag och min vän dansar och sjunger och önskar att det aldrig ska ta slut.

I feel you står det på t-shirten jag köper efter showen. Den påminner om mod, dansglädje och ren lycka.

Till er som inte var där så spelar jag nu.. I feel you men även personal jesus för min magiska vän. Jag tror de är filmade i samma sektion som där vi satt men vi satt på första raden!






(Bilden i början av inlägget är från internet, klicka på den så ser ni varifrån)

Heaven's here on earth..

.. sjunger underbara Tracy Chapman och jag håller med henne.

Under veckan så har jag träffat flera jordänglar som helt enkelt gör mitt liv och den här världen till en bättre plats att bara vara på genom att bara vara sig själva. Två skrattande jordänglar med öppna hjärtan och som följer sina drömmar träffar jag i indisk miljö i måndagskvällningen. En gång arbetade vi tillsammans och lite visste jag när jag träffade dem första gången att vänskap skulle utvecklas. De har hjälpt mig med kloka ord, humor och sina erfarenheter men även med sitt stöd.

En annan jordängel träffar jag igår nämligen min härliga coach. Med sin värme, humor och kloka frågor så öppnar jag upp rum inom mig och ibland visar sig krav för mig som jag inte vet om att jag själv ställer på mig själv. Visioner bleknar ibland av hinder och rädslor men när jag går hem i den vackra vinterkylan så är det två ord som snurrar: GLÄDJE och LUST. Jag vill leva i glädje och göra det som väcker lusten inom mig och ha roligt. Be allvaret med kraven att vika åt sidan lite oftare och bara leka. Jag ler där jag går och känner att sannerligen så är himlen ibland här på jorden och änglarna visar sig bland de personer jag möter. Jag tror vi alla kan göra en skillnad i varandras liv och många gånger när vi inte ens vet om det. Det kan börja med ett leende...

Om det inte är min uppgift att vara medmänniska,

vems uppgift är det då?

Den frågan avslutar Stefan Einhorns fantastiska Vinterprogram. Hans program går rakt in i hjärtat och frågan stannar hos mig. För jag vill vara en medmänniska och jag vill möta medmänniskor. Stefan Einhorns visdom öppnar upp rum i mig dels när jag lyssnar på hans tankar i etern men även när jag läser hans debattartikel i GP.

Öppna hjärtat för det som får själen att sjunga är något jag försöker följa. Stefans tankar släpper jag rakt in i mitt hjärta och jag inser att jag måste läsa alla hans fem böcker. Böcker som mina vänner äger och som jag tänkt på varje gång jag hört en intervju med honom, men nu ska det bli av. För jag vill fortsätta vara nyfiken och inse att jag har mer att lära eller ibland få någon annans ord på det jag tror på.

Precis som jag håller med och tror på det som står i de där mailen som jag får från "The Universe" varje vardag. Dagens mail löd såhär:

Would you ever take a journey,Vida, if you knew ahead of time that you'd become hopelessly lost, have your heart broken into pieces, and sometimes wish you'd never been born?

Now, how about if you knew ahead of time that on that very same journey you'd also find yourself, fall passionately in love, and live happily ever after?

Yeah, I know, you made the same choice a long, long time ago.

Que bueno, The Universe