lördag 11 november 2017

I veckan som var..


... så plockar facebook fram ett två år gammalt minne. Minnet av hur det var att anlända till Varkala.

Varkala. En plats på jorden, där jag skulle stanna någon vecka men det blev sex. Där jag lärde känna fantastiska vänner, fann yogan, dansade för att skapa koreografier till mitt första danspass och där ayurvedan har präglat mötet. Fantastiskt.

Men fotot påminner om så mycket mer, om att ge sig själv och friheten en termin. Om att följa drömmar och skapa utrymme i livet för att leva som du vill leva det. Att ta tjänstledigt under en termin för att studera och resa blev så mycket mer och var så mycket viktigare. Den där frihetssidan som alltid varit så stark och som är så viktig för mitt välmående och min livskraft, den som pockar på och påminner mig om kreativitet, upptäckarlusta och livet som jag vill leva det.

Jag bloggar så sällan numera, mina vardagsbetraktelser hamnar på instagram men jag saknar skrivandet och lekandet med ord. Jag vill tillbaka till det och att lämna utrymme för det i livet igen och utvecklas för det är vad det gör. Förra veckan fikade jag med en vän jag inte mött om det inte vore för bloggandet, vilket vi inte pratar om så mycket numera för nu är vi ju bara vanliga vänner. Men bloggvännerna finns inte längre i bloggvärlden utan på facebook, instagram och i vanliga livet. Flera av dem har jag träffat och andra inte men det känns ändå som det finns ett band.

Det finns något vackert i möten oavsett hur det sker och i vilken form de kommer. Kommer alltid vara tacksam över det bloggen gav mig och ger mig, det är kanske dags att återvända till skrivandet oavsett om det är här eller någon annanstans. Där man lägger sin energi växer den och det man vattnar får kraft och liv. Vill jag att skrivandet ska finnas i mitt liv behöver jag återuppta det. Det finns en frihet att skriva sina tankar inför andra och att ta del av andras, just nu mer i bokform eftersom jag tillbringar lite tid med att läsa bloggar.

Men jag saknar det och kanske är det dags nu efter några intensiva förändringsår.. för efter min frihetstermin hände massa fantastiska saker och mitt liv är sig inte heller längre helt lik. Det är ju det som är magiskt, livet i sig.. hur det kan utvecklas så jag fann en magiskt skimrande drake och sagan blev sann och vi kommer finna nya stigar att vandra på. På den stigen vill jag ha mitt skrivande med mig och då är det bara att börja igen. 

lördag 7 oktober 2017

Som om sorlet stillnar..

... och det är bara vi där. Jag hinner inte förstå, plötsligt kliver min vackra stjärnströsslare ner på knä framför Fontana di Trevi mitt i Rom. Han frågar om jag vill gifta mig med honom och jag svarar omedelbart ja. Det är exakt en vecka sen nu men ett minne för livet.



Jag hade ingen aning om att han planerat att fria, köpt ringar och graverat dem. Intet ont anade satt jag sekunderna innan det hände och tänkte på vad jag skulle önska när jag kastade mitt mynt i fontänen. När livet händer så händer det. Det har känts helt rätt med min stjärnströsslare sedan första stund och det fortsätter kännas magiskt, vackert och underbart. Han är allt jag någonsin önskat och mer. Nu ska vi gifta oss även om vi inte bestämt när, var eller hur. Det blir en senare fråga. Just nu njuter jag bara känslan av att vara nyförlovad med den vackraste person jag vet.


Resan till Rom var min present till honom när han fyllde 40 men minnena vi skapade där är våra. Vilken stad! Som att vandra i ett museum och med så mycket skönhet och fantastisk mat. Hemma igen sedan några dagar men med en resa att minnas och en stad att återvända till. Men oavsett vad Rom hade haft att bjuda på så hade det fortfarande varit en av mina vackraste resor någonsin. Vi vandrar vidare i livet, hela vägen. Hela vägen med dig min Rasmus.



söndag 24 september 2017

Skriv en lycklig historia i tre ord...


... står det på en bild jag finner i mitt flöde. Jag lånar den till mitt instagram och skriver en uppmaning till mina vänner att skriva sina lyckliga historier och svaren trillar in.
 
Det här är lyckliga historier i tre ord:
* Drömmen fann mig.
* Kärleken övervann allt.
* Jag fann livsglädjen.
* Jag är här.
* Vi är tillsammans.
* Drömmer mig bort.
* På nya äventyr.
* Tärningen blev kastad.
* Allt blev bra.
* Älskade allt tillsammans.
* Att vilja dansa.
* Andas med mig.
* Sommaren som dansade.
* Flyg över bergen.
* Harmonin vid havet.
* Livet är nu.

Visst är det vackra berättelser? De väcker bilder och nyfikenhet inom mig med sina tre ord. Det slår mig samtidigt att om jag bett om en längre berättelse  hade jag inte fått lika många svar, men med begränsningen kommer samtidigt en frihet och lekfullhet. Så vad väntar ni på, skriv en lycklig historia i tre ord, kanske i tanken eller en kommentar eller som början på en roman. 

söndag 3 september 2017

Att vandra i kärlek..



... och tillit.

Att ta ett steg i taget utan att veta vart det leder. Att vandra hjärtats väg och vara sann mot sig själv och när man är vilse våga stanna upp, lyssna in och kanske be om hjälp med kartläsning av någon vars omdöme man litar på.

Jag har modiga vänner som fattar modiga beslut. Igår var en av dem på middag, hon har börjat plugga bestämt sig för att köpa hus på landet och därför sålt sin lägenhet i stora staden. Hon kommer kunna köpa huset kontant och samtidigt leva som en student. Hon är sann mot den hon är och det inspirerar mig på så många plan. När man omger sig med såna människor är det lätt att våga vandra i det man tror på.

Det är i den tilliten och kärleken till livet, dagen och det vackra som jag vill färdas i. Naiv eller inte, jag tror kärleksfulla och kraftfulla handlingar förändrar världen i rätt riktning. Om vi är tillräckligt många som väljer det vi tror på, handlar i medmänsklighet och tar modiga steg i den riktning vi vill gå så blir livet vackrare. Det kräver sårbarhet, mod och att ibland vara förvirrad men det är ju det som det innebär att vara människa.

Jag vandrar vidare i livet med inspiration i steget. Ibland vet jag exakt var jag ska och ibland vet jag inte, men då tar jag ett steg i taget och ett steg till. Det är lätt att fortsätta vandra när man går åt det håll man själv vill.


söndag 6 augusti 2017

Att ge sig tid att reflektera..


... och byta perspektiv är viktigt för mig.

Mitt klätterträd är en av de bästa platserna för sådana stunder men även min nyfunna klippa vid vattnet nära där vi bor. När det inte hinns med så känner jag mig lite ofokuserad och suddig i kanterna. Det är därför det är så skönt att den här semestern har jag lagt mycket fokus på reflektion och att hinna ikapp. Att låta tystnad, vila och läsning ta plats, att låta de känslor och tankar bubbla upp få stiga till ytan som de är.

Imorgon återvänder jag till mitt arbete, ett arbete som fortfarande känns nytt även om jag arbetat där i 8 månader, det tar tid att landa ibland. Vi har ju även ett nytt hem att landa i och en ny del av staden. Jag utforskar promenader längs med vattnet och njuter doft av skog och vatten. Det här året är ett förändringens år, det är spännande eftersom jag tycker om förändringar vilket ibland leder till förändrade perspektiv i sig men det ger också växtvärk och träningsvärk då man bryter gränser och skapar nytt.

Augusti har anlänt, denna vackra månader med krispiga nätter och vackra kvällar där sommarmorgnar fortfarande väcker oss. Det är som en smekning av höst i vissa stunder och jag bara njuter och tänker på de långa samtal med mig och med andra som väntar över odruckna koppar the på mysiga cafeer, min nya balkong och nere vid klippan vid vattnet.






lördag 5 augusti 2017

Du kan vara en regnbåge...



... i någon annans moln säger Maya Angelou.

Det är så vackert för det är ju så det är. Vi kan vara en regnbåge i någon annans liv oavsett om vi vet det eller inte. När du står för något svårt, ta med dig dina regnbågar in i molnet råder Maya Angelou. Själv bär jag regnbågen i handväskan i form av såpbubblor och stjärnströssel i en ask. Det tillhör liksom livets överlevnads kit. De största regnbågarna är dock mina vänner, min stjärnströsslare och familjen men också förmågan att skapa regnbågar genom dans, promenader och reflektionstid.

Jag finner regnbågsfärgade rosor på nätet och åker iväg för att inhandla dem. Den glädje jag känner över dessa rosor som någon skapat med lite kreativitet gör att jag känner att glädje ibland kan köpas för pengar. Det är något magiskt med regnbågar och de skatter som gömmer sig i dem, jag tar med mig Maya Angelous ord och är glad över att jag kan vara en regnbåge för någon annan och de kan vara en för mig. Som en liten labyrint av regnbågar där man kan vandra och plocka magiska blommor på sin väg i livet.





lördag 29 juli 2017

Ett halvt liv senare...

... möts vi spontant och tillbringar timmar på ett café en fredag.

För 23 år sedan tillbringade vi 5 månader tillsammans i Spanien och umgicks ständigt men det är numera 18-20 år sedan jag träffade någon av de två fantastiska kvinnor som jag möter. Några timmar tidigare när jag vaknade så hade en av dem mailat och föreslagit ett spontant möte då hon skulle passera min stad. Underbart möte.

Som 19-åring åkte jag nämligen på egen hand till San Sebastián i Baskien, en resa som förändrade mig på så många vis. Jag kunde inte ett ord spanska, jag hade inte varit utanför norden och jag bodde i en liten by i Dalarna. Hur jag vågade? Jag vet inte men det är bland det bästa och mest lärorika jag gjort. Jag bär en nomad inom mig som längtade efter rörelse och äventyr.

Vi tittar på gamla bilder och minns, vi har olika minnen som är olika starka och det är spännande att utforska. Och så skrattar vi, högt och hjärtligt och mycket. Det är magiskt och jag är fylld av en underbar känsla när vi skiljs åt och lovar att det inte ska dröja 20 år till innan vi ses. Trots att det är så länge sen vi sågs är mötet enkelt och de är sig lika men samtidigt ett halvt liv mognare och där livet tagit oss på olika resor.

För några timmar igår reste jag i tiden och blev påmind om viktiga saker. Vissa möten med sig själv och andra och ett land har format mig mer än andra och det här är ett av dem. Igår skapade vi nya minnen och fann nya mötesplatser. Det var alldeles, alldeles underbart.

23 år mellan bilderna och den som togs igår. uppe i högra hörnet
Av hänsyn har jag klippt mina vänner från bilderna.