torsdag 30 maj 2013

Mitt hjärta är fyllt av..

... syrenlycka, ballonglängtan och livets konfetti. Vad fyller du ditt med?

Min syrenlycka symboliserar närvaro, härvaro och tacksamhet över det som är just nu. Imorgon kanske syrenen blommat ut men tacksamheten finns kvar och i närvaro finner man ny lycka. Min längtan efter ballonger är hoppet, drömmarna och det som fyller mig med energi som finns och lyfter mig och min själ över marken. Ballonger som gör lite som de vill och sprider glädje. Ett knippe ballonger kan lyfta den gråaste dag.

Livets konfetti är det jag strösslar över dagarna och som ibland faller över mig utan att jag anat det. Idag föll två sms från två olika vänner som har funnit nya jobb och vandrar in på nya spännande livsstigar. I en fika möter jag någon som jag känner igen i mig i tanken, glädjen och närheten till skrattet. Jag äter en hjärtpralin och tänker att vänskapsströssel är bland det vackraste jag vet medan samtalet tar nya vändningar. I syrenens doft så sjunger min vän en sång från sitt land. Solen skimrar i vårt hår och livet blir ibland inte godare än så.

Att fylla hjärtat med kärlek till livet självt, de som finns där och alla vackra stunder gör att mitt hjärtas trädgård blommar året om.


lördag 25 maj 2013

Kan bara inte sluta lyssna på det här..



Det är min lillebror Viktor som spelar ett intro. I min värld så bara måste han skriva klart den sången för jag tycker så mycket om det. Det är magiskt att han kan skriva och framföra musik, han har en unik gåva och jag är så lyckligt lottad som får ta del av den. Älskade lillebror, du öppnar världar jag inte trodde fanns.

fredag 24 maj 2013

Undra vilka underbara saker som kommer att hända idag?


Brukar jag inleda dagen med att fråga mig själv. Genom att kasta ut en fråga till sig själv, universum och dagen så blir jag en lyckoletare som tror att underbara saker kan ske. Vi tar på oss de osynliga glasögonen som letar bevis för att underbara saker kommer att hända och i min livssyn så ökar vi därmed chansen att de sker.

Det du fokuserar på växer och frågor är för mig ett sätt att påminna mig om det. Hjärnan är kreativ och börjar därmed leta svar automatiskt. Det väcker en nyfikenhet inför det som ska ske och ske. Exempel på lösningsfokuserade lyckoletarfrågor som jag använder:
Vad är lösningen på detta?
Hur kan detta bli bättre? 
Vad mer krävs för att jag ska våga?
Vad mer är möjligt?  
Om denna situation/person/svårighet innehåller en gåva och lärdom vad kan det då vara? 

Finner jag svar och bevis då? Hela tiden! Men det är ju för att jag tror de finns där och kommer komma till mig likt citatet från Talmud: 

We don't see things as they are. We see them the way WE are. 

 


söndag 19 maj 2013

"Dans..

 .. är själens glömda språk i kroppen."

När jag läser citatet så känner jag att det där stämmer för mig. I dansen så möter jag min själ i total närvaro. Men jag möter och uttrycker också känslor på ett annat sätt än i min vardag. Jag kan vara sensuell i salsasteget, sirlig i det orientaliskt inspirerade och hård/arg/cool till streetmusiken. Allt under en kort stund, som att spela teater och leva sig in i ett uttryck. Jag bara älskar det. Det händer nåt med mig när jag dansar.

Men det är också mötet i dansen. Med musiken, med människor och med en danspartner. På ett danspass så är det så mycket dansglädje som gemensamt nästan lyfter taket. Alla har sitt sätt att tolka dansen och leka med den. I pardansen så tycker jag om det korta mötet som varar några minuter där två personers energi, danstolkning och musikanpassning möts och skapar något om så bara för en stund. När man hamnar i ett dansflöde så är det vardagsmagi för mig.

Dansen är något jag tappat bort i vissa perioder av mitt liv men som jag ändå burit med mig. Jag har fått frågan om jag har dansat sedan jag var liten och då underförstått om jag gått kurs eller utbildning. Ja, jag har dansat sen jag var liten men jag har inte hållt på med dans. Men jag tror att det är min energi, kärlek och sen så klart att jag har lätt att känna rytmer som gör att jag får frågan. Att jag är uppvuxen i en miljö där både musik varit närvarande och att dansa varit något man gjort när andan fallit på. Flera i min familj är musiker, men mitt uttryckssätt blev dansen. Jag känner att jag vill kunna mer dans, så utöver Lindy hop som är den dans som jag behärskar skapligt så finns det andra danssteg som jag vill lära in. Som en personlig utveckling för själen helt enkelt.

För mig är nog dans själens språk, men jag tänker att för andra kanske det är löpning, handarbete, foto, matlagning, berättarkraft eller något annat som får dem att känna sig i kontakt med sig själva. Som ni vet så tror jag på att göra det som får oss alla att må bra och där vi uttrycker en del av vårt sanna jag. Där vi hamnar i flow, närvaro, känslor och energi. Min dans ger mig energi, det är därför jag låter den ta så mycket plats i mitt liv. Ett livselixir i kroppslig form som  jag bär med mig vart jag går. Har ni funnit ert själsspråk? Vad får er att känna att just nu finns det inget hellre jag vill göra?

En genväg till själens dörr finner man ibland när man minst anar
(Bilden är tagen en magisk kväll på Herräng dance camp
där vi för en stund fick följa med Alice till underlandet).


torsdag 16 maj 2013

Let us be grateful to the people who makes us happy,

.. they are the charming gardeners who make our souls blossom ― Marcel Proust


När citatet kommer i min väg så tänker jag att så är det ju. Själens trädgårdsmästare som hjälper oss att blomma. Att vara tacksam för de som gör oss lyckliga och därmed skänker själsträdgården näring. 

Jag tror att de flesta av de som får min själ att blomma vet om det och att jag uttrycker min tacksamhet ofta både direkt till dem och i tanken. Jag är lyckligt lottad med oerhört fina människor i mitt liv.  Men det finns ju också andra lyckospridare som vi kanske bara möter för en kort stund eller som inte vet hur väl de hjälper oss med vår blomning i livet. Som en dansledare som ger av sin glädje, dansenergi och lekfullhet på ett sätt som gör mig glad. Det kan vara en komplimang från en okänd medmänniska eller någon som får mig att skratta när de bjuder på sig själv. Det kan vara ett blogginlägg som fyller mig med insikt, inspiration, hopp eller tillit. Eller en kommentar från någon av er härliga läsare som gör mig glad i hela kroppen.

Tacksamhet, ett av de vackraste och viktigaste orden jag vet. Studier visar att tacksamma människor är lyckligare men också att det går att träna upp sin tacksamhet. Det har jag gjort och mitt liv är så mycket rikare tack vare det. Ett enkelt, gratis och härligt recept på att göra ditt liv lite lyckligare med andra ord.

Idag så blev jag så oerhört tacksam mot finaste Tove som jag brukar dansa med men som idag ville prova boxning med mig. Hon är en genuint fin människa som sprider mycket glädje och värme kring sig och framförallt bakglädje. Idag tog hon med en alldeles underbar bit pekannötspaj som jag fick med mig hem. Det är sannerligen balsam för själen, att äta något som någon bakat med kärlek. Jag är övertygad om att hon kommer att nå sin dröm om att livnära sig på bakning. Det var längesen jag smakade något så gott. Hennes blogg med härliga bakrecept finner ni HÄR.

I livets trädgård så vårdar jag ömt det jag vill men att ha fina trädgårdsmästare som hjälper mig på vägen gör att helt plötsligt finner jag blommor jag inte visste fanns. Där knaprar jag på smaskiga pajer och drömmer cirkusdrömmar medan körsbärsträd blommar. Jag vattnar mina dagar med tacksamhet och låter stjärnströssla drömmar såväl om natten som i dagsljus. Var rädd om era trädgårdsmästare så blomstrar livet ännu mer.

Den magiska pajen som fick avsluta min dag.
(Bilden är lånad från Toves blogg)





måndag 13 maj 2013

Väva drömmar




Jag väver min egen dröm. I varpen sitter starka ulltrådar.
Djuprött och mossgrönt. Skytteln skapar guldgnistrande ränder.
Fram och tillbaka. Jag slår fast dem med bestämda bommar.
Mitt hjärta dansar med i takten. Vill inte vänta.

Dikten finner jag på nätet, bilden är en blomsterväv som min vän fotat. Båda fångar mig på olika sätt. Som en född drömmare så väver jag många drömmar men blickar även tillbaka på livets väv och ser de mönster som framträder i det liv jag levt. Lär mig och försöker skapa nya om jag vill annorlunda.

I drömmen målas tanken och där finner jag lust och möjligheter. Som en förberedelse inför den dörr som kanske öppnas eller som jag själv sågar ut där det tidigare inte fanns någon. Så många av mina stora och små livshändelser har jag först mött i drömmen och som sedan mött mig i verkliga livet. Ett drömjobb som fann mig är en av de saker jag drömde länge om. Sammanträffanden som lett mig rätt i livet för att jag lyssnat. Ibland kommer lösningen under nattens drömmar och ibland i dagdrömmarna. En vän finner svaret på något som snurrat.

Jag drömmer i färg, känslor, dofter, förnimmelser och ord. I tanken och känslan skapas drömmar varav många blivit sanna. Men jag tror att de tär viktigt att vi väver våra egna och inte andras drömmar. För vi vill ju inte samma saker utan våra drömmar kan skilja sig åt, ibland har jag upptäckt att jag trodde jag ville ha något men att det var en annan persons dröm. Var varsam om din dröm och vem du delar den med så att du får väva drömmen på det vis du vill.

Så slå dig ner i dina drömmars vävstol, ta ett djupt andetag och fundera över i vilken färg, material, storlek du vill väva alla dina drömmars väv. Lägg in trådar av kärlek, fantasi, förväntan och tillit. Allt du önskar kan du få.

fredag 10 maj 2013

Nära-livet upplevelser...

... samlar jag på.

Om man lever livet närvarande och härvarande så hamnar man där. Att leva livet levande och ta tillvara på det som bjuds istället för att gräma sig över det vi saknar. Det kan vi längta efter men njut det som finns här och nu. Någon säger till mig att jag verkar bra på att fånga dagen och att det verkar som om jag gör så mycket roliga saker. Det stämmer jag gör roliga saker. Men det är inte enbart vad jag gör utan förhållningssättet till det som är nyckeln.  Det är ju också så att jag ser dem som roliga och förmedlar det. Mitt arbete med mig själv gör att jag vet vad jag mår bra av och ser till att ge det en plats i min vardag. Jag är också tacksam över de små och stora stunderna som fyller mitt liv. Det är ett recept för att få glädje att växa tänker jag.

Som idag då jag vandrar genom staden och bara njuter naturen och folklivet, men med någon annans glasögon hade jag fokuserat på trafik och alla människor som besökte gator, torg, parker och uteserveringar. Det finns många som känner att de inte styr sitt liv men minns att du kan styra vad du fokuserar på och om du gör saker som får dig att må bra. Jag tror att det är de små sakerna som kan göra hela skillnaden. Att ha gott pålägg på smörgåsen, att ta en långfrukost på helgen, att köpa hem blommor till dig själv eller att glädjas åt andra.

Jag tycker om att ta del av andras lycka. Som idag då jag hamnade framför ett nyförälskat par på tunnelbanan. Istället för att fokusera på mitt singelskap och "ensamhet" satt jag och log åt deras förälskelse och kärlek. Det ger hopp och en påminnelse om vad jag vill uppleva. När någon fått sitt drömjobb så tackar jag livet för att de visar på alla möjligheter. Jag älskar berättelser med osannolika sammanträffanden och all den vardagsmagi som livet bjuder.

Om du lever livet med fokus på nära-livet upplevelser så blir det så mycket härligare. Ibland är det små saker som doften av regn som möter dig när du lämnar huset eller storheten i en dans med någon där det bara flyter. Ibland är det andra livsavgörande saker som ett livets mirakel som tar sitt första andetag eller du får jobbet du längtat efter. Min livssyn och min kärlek till livet färgar mina dagar även när de är grå. Livet i sig är en gåva, men det är till stor del upp till mig hur jag förvaltar den gåvan.  Ibland glömmer jag det eller går lite vilse på färden men då har jag fina vänner som påminner mig om det jag tror på. Det behöver man också, nära-vänner upplevelser. Om du ännu inte funnit någon sådan vän så var lika säker på att den personen går någonstans och längtar lika mycket efter dig som du efter den. En vacker dag korsas era vägar, tills dess lev livet som du önskar är mitt råd. Det blir roligare, härligare och ärligare.

Nu faller regnet efter en solfylld dag, jag njuter av dess dofter och dess vackra ljud. Om vi inte hade både regn och sol skulle vi inte njuta regnbågar. Jag kan inte styra regnet och hur länge det stannar men jag kan njuta av dess gåvor och känna hur det skänker marken och våren kraft att grönska, blomma och frodas. Själv minns jag en dag då jag låg och gapskrattade på en picknickfilt med en vän i solen, där jag promenerade genom den vackraste av städer och där jag delade coachtankar med klokmänniskor under en kastanj på en innergård där drömmar möts och nya skapas.

Nära-livet, nära-natten och nära-katten så ska jag nu vila för att se vad nästa dag kommer att bjuda på för underbara stunder. För jag tror att om du förutsätter att den kommer innehålla det så finner jag dem, vad tror du?

Favoritbild från Edward Monkton.
Sannerligen en nära-vän upplevelse.


onsdag 8 maj 2013

Solsken möter känslan av ledighet

... när jag idag arbetar halvdag och är ledig resten av veckan.

Solen skiner och jag vill inte gå in, dansen som väntar till kvällen ligger flera timmar bort. Så jag bestämmer mig för att köpa med fika och åka till mitt klätterträd.

Det blir en skön timme där jag vilar mig mot stammen och tittar ut över solglittrande vatten. I min blommiga klänning så dinglar jag med mina bara fötter och njuter stunden.

Sen vilar jag på rygg i solens sken på en gräsmatta innan det blir dags att kliva in i dansen och den närvaro och samvaro som finns där. Glädjen fyller hela mig när jag dansar, det är en form av livselixir för mig.

Denna fantastiska onsdag har bjudit på så mycket gott. Både glädje, vila, njutbara stunder och all tid i världen. Jag behöver kontraster för att känna att jag kan måla livet från den palett med härligheter som det bjuder. Både vilan, ensamstunden, en middag med vänner och dansen ger mig återhämtning, vila och energi. Men jag behöver alla fasetter för att må bra. Idag fick jag just det.

tisdag 7 maj 2013

Under rosa valv..


... växer körsbärsdrömmar.

Förundrade över dess skönhet och förgänglighet samlas vi och njuter rosa drömmar mot himmel blå. När körsbärsträden blommar i Kungsträdgården väcks sinnen till liv. Jag och min vän kan inte se oss mätta på blomsterprakt, jag önskar jag kunde klättra upp bland det rosa och vila i blomhavet under solens strålar i himmelsfamn.

När värmen kommer och den skira grönskan spirar så vill jag inte gå inomhus. Jag tror många njuter den varma sommarkvällen långt efter solen gått ner ikväll. Själv samlar jag stunder som denna och kvällar med längtan i så många former. Mitt i ett steg längs med minnenas allé tillsammans med en vän finner jag en scen i min bok. Inledningen nedtecknas i tanken så länge.

När kvällen sänker sig över taknockarna i staden så tackar jag dagen för all den skönhet, vishet, inspiration, hopp och kärlek den burit med sig. En dag som är en investering på livets sparkonto där räntan är hög.


onsdag 1 maj 2013

Jag spinner drömmar om ord..

.. likt sockervadd på ett nöjesfält.

Inom mig bor en bok, jag har bara inte väckt den till liv ännu och vet inte var den börjar och var den slutar. Jag vacklar i vad den ska handla om. Många av de bloggare jag följer delar samma dröm, en del skriver redan. Jag ser fram emot deras böcker då de har sitt eget unika uttryckssätt och jag tror deras böcker kommer att göra den här världen rikare.

I tystnaden eller i livets brus finner jag tankeväv som ännu inte tagit en form men som en vacker dag kanske nedtecknas för att läsas om så bara av mig. Min barndomsvän jag mötte igår berättar hur hon minns att vi lekte och skulle skriva spökhistorier och hur jag bara började skriva sida upp och sida ned medan hon satt och kämpade med första meningen och inte visste vad hon skulle skriva.

I skrivardrömmar vilar jag och letar svar på var en början ska ta sin form men som allt annat i livet så kanske man befinner sig i mitten men man vet inte om det. På livets nöjesfält dansar jag med elefanter och äter popcorn men räds höjden i pariserhjulet. Men kanske är det just dit jag bör bege mig för att utmana rädslor och byta perspektiv.

Inspiration till mina drömmar finner jag i tidningen Skriva