måndag 28 september 2015

Hemma igen..



... efter intensiva dagar på första delen av min ledarkurs på min väg mot att bli dansledare.

Dagar som varit späckade med träning, kunskap, nya möten och övningar. Fantastiskt roligt men det var skönt att komma hem och få landa i några dagar. Kursen hölls på Lillsveds folkhögskola i mellersta skärgården. Så vackert vilande i grönskande natur vid havets kant. Det fanns en brygga som jag vilade på när tid fanns. Men nu är jag tillbaka i staden för att ta itu med studier, höstplanering och förbereda för nästa del av kursen då det bara kommer handla om dans. Mitt liv är härligt just nu, det är skönt att bestämma över min egen tid och kunna njuta av dagarna och platserna och byta/bryta vardagen mot en annan vardag. Min dag.


onsdag 16 september 2015

Duggregnet faller och ett sirligt dis..


... letar sig fram mellan de höstbelagda träden.


Vi är i Malmberget. Varje dag tar mormor och morfar en timmes promenad och under veckan jag har varit här har vi tagit en ny tur varje dag. Idag kommer vi till Malmberget där min mormor växte upp. Det är lite vemodigt att vara här numera säger mormor. Bakom stängsel vilar fina gamla trähus varav ett av dem var hennes barndomshem. Några gungor vajar i stillsam vind men inga barn kommer leka i dem någonsin mer. 

Det skär i mitt hjärta när jag ser Disponentvillan i detta skick
bakom stängsel. Ett hus som väcker hela min själ av längtan,
jag som ständigt drömmer om att bo i ett sekelskifteshus med
torn. På nätet finner jag olika information om dess framtid
men det verkar som att det ska flyttas och bevaras. Jag hoppas
sannerligen att det stämmer. Jag är helt förälskad i det
 huset.
(Fotot är lånat av Vardagslunken på Instagram)


Stängslet markerar rasområdet men är också en bit historia över en ort som närts av gruvan men nu får flytta på sig tack vare densamma. Det finns redan en gruvgrop där det gamla centrumet låg och nu vill LKAB bryta malm som ligger under samhället vilket inte gör det säkert. Malmberget var en plats med ett levande samhälle om man vrider klockan tillbaka. I  början av 1900-talet omsatte handeln ungefär 100 000 svenska kronor samma dag som löningen kom i flera år. En svindlande summa för ett arbetarsamhälle för över hundra år sedan. Kåkstaden berättar deras historia. Den är stängd denna onsdag i september men det är som att vandra i historien när man läser om den polske entreprenören Finkelstein, all handel som försigått och ser skylten för Kafé endast för nyktra.




Men det är trots allt min mormors historia som fascinerar mig mest av allt. Hon visar och berättar om livet där, även morfar bodde där tills att han var åtta så han fyller i med sina barndomsminnen. Mormor blir min guide och hon målar upp bilden av det samhälle som var när hon växte upp och var hennes familj bodde. Hon visar stigar hon vandrat på och berättar om vart alla ungdomar hängde och en tid när man fick förvarna polisen om att en möhippa var i görningen. Hennes historia är min historia. Min gammelmorfar Axel var själv gruvarbetare så även gruvnäringen är min familjehistoria. Axel som arbetade på ackord och lastade malmvagnar i en rasande fart. Att vara gruvarbetare innebar förmåner för både honom och hans familj men även att tjäna bra. Han fick stendammslunga som så många andra gruvarbetare men som den krutgubbe han var så levde han till endast några dagar innan han skulle fylla 90.

Jag tog inga bilder på stängsel, igenbommade hus och flagnande skyltar. Kanske för att jag vill minnas det på annat vis. Det kändes sorgligt att fotografera men jag önskar i efterhand att jag gjort det. Kåkstaden fick bli min fotokuliss, den delen av historien är tillräckligt avlägsen för att inte beröra lika mycket. Men jag fick låna en bild av Vardagslunken på Instagram och för de som vill se lite bilder från Malmberget så finns de HÄR och HÄR.

Jag hoppas de far varsamt fram med husen som man vill bevara och de människor som bor här för vilka Malmberget fortfarande är deras plats på jorden. Far varsamt med mitt minne färgat av mormors blick och hennes ord. 

Det är vemodigt, vackert och sorgligt att vandra här på en och samma gång. Malmberget gör fortfarande skäl för sitt namn men orten kommer sakteliga att försvinna. Samhället förändras och för bygdens överlevnad så får gruvan vara det som går före med arbetsmöjligheter och på den plats där gruvan haft en central plats över 100 år. Samhället utvecklas och ibland är det enda man kan göra att följa med.. De flesta jag möter verkar acceptera att så är det i gruvans land men det som är logiskt i tanken kan ändå kännas i hjärtat. Vissa av byggnaderna flyttas och bevaras som tur är. Jag ser en vacker och välskött sekelskiftesvilla där jag gärna skulle sitta på punchverandan och läppja mitt the och njuta höstens skönhet. Jag hoppas så att det huset får vara kvar. Man måste värna om det vackra och det unika.

måndag 14 september 2015

Drömmen om äventyret..

... har nog funnits hos mig redan som liten även om jag inte förstod det då.



Jag har tidigare berättat om de cirkusdrömmar som bodde i mitt hjärta då jag skrev cirkusartist som svar på frågan vad jag ville bli när jag blev stor i de "Mina vänner böcker" man skrev i som liten.  Numera har jag insett att hela livet är ett äventyr att uppleva och att vardagsäventyr och nya bekantskaper kan finnas i varje dag. Man måste inte bo i en målad vagn, hänga med elefanter och njuta rosa sockervadd för att finna det (jag kan medge att min bild av cirkusen var väldigt rosaskimrande som drömmar sig bör).

Men i äventyret livet så kan oväntade dörrar öppna sig när man minst anar det, en sådan dörr ställdes på glänt för några veckor sedan då jag fick en möjlighet att få prövas till dansledare hos Friskis och Svettis utan att jag hade ansökt om det. En dörr som borde vart stängd eftersom de inte har så stort behov av dansledare just nu, men jag klev in genom den dörren och blev antagen. Så nu börjar ett nytt äventyr, att lära mig leda människor i dans och dansglädje. Min förhoppning är att alla som vill dansa ska göra det och känna glädjen, inte utvärdera sig själv utifrån en prestationsskala utan vara i steget. Vi kan alla vara dansare. Kom och dansa med mig!

söndag 13 september 2015

Det är som om det är..

... flera veckor sedan jag ingick i arbetslivet och ändå är det bara två sedan jag lämnade det.

Det har hänt så mycket och jag som trodde jag skulle blogga mer när jag blev tjänstledig har nästan bloggat mindre nu. Men skrivlusten börjar klia så smått i fingrarna och nu när saker börjar landa så kommer orden åter tror jag. Det här inlägget blir dock ett rent dagboksinlägg och ingen livsreflektion och det är för att jag själv ska minnas det som sker. Vissa av inläggen har mer den karaktären, att jag vill minnas stunder och ögonblick.

Min syster som bor i Umeå kom till mig förra lördagen för att umgås ett dygn och tillsammans gå på Momo eller kampen om tiden . Det är en historia som följt oss båda hela livet och är viktig för oss så det var fint att göra det tillsammans. Sen är min syster en klok person som jag lär mig mycket av så vi hade intressanta samtal under spöregn, sol och hemma i min lägenhet. Ett dygn som kändes betydligt längre med andra ord.


När min syster åkt hem så åker jag och min skaldjursälskande vän på skaldjurskryssning med Birka och åt dem ur huset båten. Jag som inte varit på kryssning på 20 år och nu är det den andra inom loppet av 3 månader,  men den här gången var det skaldjuren som lockade och vi blev inte besvikna utan vi åt oss mätta och mer därtill. Det var fantastiskt. Sen blev det en lugn kväll i hytten eftersom min vän var förkyld. Det var också mysigt. När jag klev av båten åkte jag och fixade mitt indiska visum, ett steg närmre ett av mina äventyr i höst.


I onsdags lämnade jag storstaden för en vecka och hamnade i mitt älskade Gällivare, den plats där mitt liv tog sin början och där mina fina morföräldrar bor. En hemplats som flera andra i Sverige. Sommarvärme slår emot mig när jag kliver av tåget och den har hållit i sig de senaste dagarna. Naturen och hösten är så skimrande vacker häruppe under Dundrets överseende.



I fredags var det varmaste platsen i Sverige just Gällivare som landade på 23 grader. Det var ljuvligt och jag är glad att jag packade med en somrigare klänning som jag trodde skulle bli oanvänd för annars vet jag inte vad jag skulle ha haft på mig. Jag och en vän jag lärt känna via bloggvärlden (men som inte bloggar längre) satt och fikade i tre timmar i centrala Gällivare. Det är några år sedan vi möttes men ändå är det som om man bara kan ta vid och att samtalen kan ske på så många olika nivåer. Det är smått fantastiskt, dessutom är det så varmt så vi väljer skuggan efter ett tag.. det är också fantastiskt på sitt vis med tanke på månaden. Bloggandet var en oväntad skattkista som öppnades när jag började skriva igen. Det upphör aldrig att fascinera mig hur de jag lärde känna via mitt skrivande har förändrat mitt liv. Jag känner mig glad och inspirerad när jag går ifrån vårt möte.

Det är så skönt att vara här, att slå ner på tempot en vecka och bara umgås med morföräldrar, äta gott, vara i vacker natur och kunna fokusera på studierna och få en överblick över vad som ska göras och när. Att ligga och läsa i solen ute på altanen och sen äta en sillunch i strålande sol utan mer måsten än vad man själv bestämmer sig för att lägga in i dagen. Jag har bestämt att helgen är helt studieledig så jag håller isär pluggdagar och fritid vilket känns viktigt. Så just nu slappas det i massor och det är alldeles underbart.  



(Jag är medveten om att bilderna är konstigt placerade i det här inlägget, det har med att den webläsare jag just nu har tillgång till inte är så kompatibelt med blogger)

torsdag 3 september 2015

Det är snart en vecka sen..

.. jag checkade ut från jobbet och påbörjade mitt nya studentliv. Det är alldeles underbart. Har älskat varje minut. Fri tid utan att det är enbart fritid. Men den är min och jag kan styra mycket över den.

Det har varit en vecka med praktikaliteter (söka visum till Indien, printa ut massa artiklar och information från mina kurser, inväntat kurslitteratur) men framförallt har det varit en vecka som jag kunnat fylla med saker jag tycker om.

Jag har njutit tacos med min syster och systerdotter Alma, jag har suttit på en trapp och läst i solen och känt att jag älskar livet. Jag har blivit berörd och väldigt lycklig på en parkteaterkonsert med Rickard Wolff tillsammans med fina vänner i en augustikväll med bubbel i plastglasen och picknickmat som smakar som bäst under den öppna himlen. När måndagen börjar går jag på 3 olika danspass och inleder således min nya termin på det sätt jag älskar mest, i dansen och steget.



Augustis kräftor har smakat gott, vi åt nästan fyra kilo på tre personer. Det är gott med vänner som uppskattar detsamma som jag. Min vän som var på besök har rest vidare till Kanada och sina nya äventyr. Hon finns med mig i vardagen även om hon är långt borta.

Jag har landat på Drotts konditori i Enköping efter ett spännande möte. En miljö där tiden stått still och jag fascineras. Sådana platser väver sina egna berättelser inom mig och jag skulle kunna sitta en hel dag och bara iaktta de som kommer och går och leka med tanken vart de är på väg och var de kommer ifrån.



När Augusti vänder blad kommer September med vacker höst, det är något med den krispiga luften och livets dofter som får mig att öppna sinnena på glänt. Jag njuter av att skörda mina egna tomater från en planta som bara var några blad när jag fick den av pedagogiska mamman. Solrosors prakt gör mig lycklig på riktig, ser en rondell fylld av dem. Vill bara springa ut och ställa mig mitt i den och njuta att vara omgiven av alla solrosorna men trafiken hindrar mig. Sen blommar min vackra orkidé som inte ens blommar varje år och den är så vacker. Växtkraften som omger mig får mig att växa också, inte i längd men i allt jag vill omfamna. 




När torsdagskvällen faller över staden så har jag njutit en långlunch med den finaste av vänner på Mälarpaviljongen i Septembersol men även en spännande kurs i lettering eller bokstavsillustration som Sofie Björkegren-Näse arrangerar tillsammans med personlig almanacka. Det är en kväll med inspiration, generositet och bokstäver som försöker finna form. Jag blir totalt uppslukad och kommer fila på proportioner och nya uttryck. Alla ord som finns inom mig, det vore så vackert om jag kunde skriva dem på ett sätt som passar mig. Men det kommer krävas träning, de tappar proportion och hamnar snett. Men det är roligt och jag blir totalt absorberad. Jag ska ta med mig pennor och fortsätta där jag är utifrån var jag är. Självklart så fick jag äventyrsblocket i min goodiebag. För det är ju där jag är och där jag fortsätter vara, i äventyret. 



Vad ska du läsa då?

Den frågan har jag fått såväl i bloggvärlden som i mitt vanliga liv. Drömmen var att komma in på en distanskurs i kreativt skrivande (finns två att söka) och där är jag just nu reserv men utan några större chanser att komma in. Jag hade nämligen bara utgått från att de skulle ha urvalsgruppen baserad på högskolepoäng men det visade sig att de bara hade gymnasiebetyg och högskoleprov som urvalsgrupper. Mina gymnasiebetyg från början av 90-talet är ärligt talat inte något att skryta om och högskoleprovet har jag inte gjort sen slutet av 90-talet. Så söker jag igen längre fram så kommer jag se till att göra det för att öka mina chanser att komma in.

Men istället så kommer jag läsa tre (eventuellt fyra) deltidskurser på distans. De kurser jag kommit in på beskrivs på följande vis enligt kursbeskrivningarna.

* Livets mening, en kurs som framförallt utgår från ett filosofiskt perspektiv. Såhär beskrivs den på hemsidan: Kursen behandlar frågan om livets mening huvudsakligen från ett filosofiskt perspektiv men också såsom den har angripits av skönlitterära författare och av nutid psykologiforskning. Kursen presenterar några av de mest centrala vitskilda försök att klargöra frågan: från antikens filosofiska diskussioner om lycka, välbefinnande och dygd till existentialisternas idéer om det absurda eller vissa nutida cynikers pessimism. Från radikalt livsbejakande filosofiska inställningar till vetenskapliga försök att studera vad ett lyckligt och meningsfullt liv är. I kursen diskuteras också de teorier som kopplar livets mening till Guds existens samt de filosofer som har varit skeptiska till själva frågeställningen och menat att det är poänglöst att diskutera om livets mening. Kursen är en nybörjarkurs på distans som inte kräver några förkunskaper i filosofi.

 * Uppskattande förhållningssätt Kursen tar sin utgångspunkt i vad ett uppskattande förhållningssätt är och hur det kan praktiseras i olika verksamheter. Ett sådant perspektiv tar sin utgångspunkt i det som fungerar i en organisation och syftar till att förbättra kvaliteten i människors lärande och välbefinnande. Kursen ger möjligheter till att diskutera lärande- och hälsoteorier som ligger till grund för uppskattande förhållningssätt.

 * Att skriva för webben och interaktiva medier Webben och andra interaktiva medier är det snabbast växande massmediet sedan mitten av 1990-talet men detta unga och dynamiska medium ställer särskilda krav, inte minst på texten. Inom kursen ges konkreta och praktiska – såväl som teoretiska – kunskaper om de nya medierna och skrivandet. Kursen går även igenom internets många övriga dimensioner (video, multimedia, webb 2.0 etc.) och innehåller skriv- och analysövningar.

De ovanstående kurserna utgör tillsammans heltidsstudier. Jag har dock kommit in på ytterligare en deltidskurs som jag ännu inte bestämt mig om jag ska gå (mycket för att jag inte är säker på om den innehåller något nytt eller om jag faktiskt har det i mina tidigare studier även om det inte varit så riktat). Den kursen heter "Social interaktion och kognition" Beskrivningen av den är: Hur samspelar vi med andra människor? I den här kursen tar vi upp hur vi människor samspelar socialt med varandra utifrån biologiska, kognitiva, och kulturella perspektiv. Kursen riktar sig till dig som vill veta mer om hur mänsklig social interaktion och tänkande kännetecknas, fungerar och utvecklas, samt betydelsen av att samspela med andra för att utvecklas som individ i ett socialt och kulturellt sammanhang. Kursen belyser främst social interaktion och tänkande utifrån dynamiska och interaktiva aspekter där vi tittar på hur bl. a gester, tal, andra människor och omgivningen bidrar till vår förståelse av varandra.

Så vi får se, just nu har jag mest kommit till att försöka få någon som helst överblick över kurserna och börja sätta mig in i respektive kurs. Det blir en spännande höst ♥.


Äventyret kan börja