måndag 16 juli 2018

Denna sommar kommer bli ihågkommen..


... för lekfulla fjärilar, sönderbrända gräsmattor och att det verkligen var en sommar att minnas när det gäller värme.

Trots att bara halva sommaren har gått och halva juli och skimrande augusti väntar kan jag säga det med säkerhet. För det är en sommar som så många drömmer om när vintern vilar utanför rutan. Det är varma dagar med bad, kvällar med de vackraste av solnedgångar och bara ben dygnet runt.

När jag vaknar vid min älv och den lilla stranden så är jag lycklig oavsett väder men i år är det högsommar och vi badar flera gånger under dagen. Jag dåsar i solstolen på stranden och orkar inte göra så mycket mer än att bläddra i mormors tidningar och en deckare. Precis vad jag behöver.

Lite yoga på trappen framför gäststugan tar jag men orkar inte lika länge som vanligt, men det är skönt i det som är att bara sträcka ut kroppen och låta den röra sig i de riktningar den vill. Det här är dagar som inbjuder till bara varandet och äta alla måltider ute. Sådana dagar att minnas när man längtar sommar.

söndag 15 juli 2018

Hejdå Byske..


... och hej mitt Gammelstad.

Vi lämnar Byske efter vackra dagar, havsbad, fina möten med stjärnströsslarens vänner och världens varmaste drakmamma som tagit hand om oss på bästa sätt. Vi lämnar dagar fyllda av värme, skratt, god mat och vackra turer med väskorna och bilen mer fylld än när vi kom.

Så åker vi mot Gammelstad, den plats som betyder så mycket för mig och där jag tillbringat mina somrar sen innan jag kunde gå. Där mina finaste morföräldrar väntar med öppna famnar och kärleksfulla handlingar.

Jag och min stjärnströsslare har två av våra platser på jorden med blott en timmes åktid emellan vilket gör åtminstone en del av semestern enklare. Men att ha de som bor närmst hjärtat på annan ort är både vackert och vemodigt på en gång. Det vackra i att alltid ha någon att besöka där det känns som att komma hem fastän man reser bort och det vemodiga att inte kunna möta till vardags närhelst man önskar. 

lördag 14 juli 2018

På en kväll fylld av "Bok och bubbel"..


... diskuterar vi barndomens läsupplevelser och en bok man minns.

Ett av mina svar är Maria Gripes "Tordyveln flyger i skymningen". Jag minns inte hur gammal jag var när jag läste den första gången men skulle tro att jag var runt tio och jag bara älskade den sådär oändligt mycket. Än idag när jag äter lakrisal tänker jag på denna bok eftersom en av huvudpersonerna äter salmiak hela tiden.

I onsdags sprang jag på den på en loppis och kunde inte låta bli att låna den eftersom jag inte läst den på över 40 år och mitt egna exemplar lånades ut och jag återfick den aldrig. Jag har nu läst ut den och jag älskar den lika mycket ännu. Hur hon berättar en fascinerande berättelse på ett mystiskt och magiskt sätt som väcker fantasin och öppnar dörrar till vackra rum.

Maria Gripe var en av mina absoluta favoritförfattare och jag skrev till och med ett brev till henne, som hon besvarade och det var en stor skatt. Nu ligger det nog någonstans i de flyttlådor man aldrig packar upp mellan flyttarna men som man aldrig kommer göra sig av med. Men den största skatten är de läsupplevelser hon gav mig och den känsla av magi och att det finns så mycket mera som följer mig än idag. 

fredag 13 juli 2018

Magic is something you create...


... och i skapandet av vår egen magi är vi alla magiker.
För visst finns det stunder i våra liv som glimrar extra mycket och många av dem kan vi skapa själva. Vardagsmagi som att skapa sina egna stjärnhimlar genom att tända tomtebloss eller att väcka regnbågar till liv genom att blåsa såpbubblor är enkla magiska trick. Dimmorna leker under midnattssolens vackra nätter och skapar sin egen magi för den som är vaken och ser. I morgonen badar solglittret i havet.

Jag tror magin är nåt vi kan skapa men kanske ännu mer något vi kan se eller känna. I uppmärksamheten eller gåvan att hänföras vilar en känsla av under och något särenligt. I förmågan att innerligt glädjas och förundras skapas glittrande stjärnströssel i mitt liv. Där man lägger sin fokus växer det och när jag fokuserar på vardagsmagi får jag helt enbent ett mer magiskt liv. Med min egna magiska trollstav skapar jag det jag kan och njuter av det som är. Det är magi.


torsdag 12 juli 2018

Väldigt bra Liv


.. är titeln på en bok av JK Rowling.
Den tar upp fördelen med att misslyckas och vikten av fantasi. Hur kan vi få ut det bästa av ett misslyckande? Och hur kan vi använda fantasin för att bli ett bättre jag både för oss själva och mot andra.

Jag blir jättenyfiken på denna bok och jag tänker på det där som man i stunden kanske tänker är ett misslyckande men som leder en helt rätt eller får en att utveckla andra förmågor tack vare denna erfarenhet. Så den vill jag läsa.. och sen gillar jag titeln också, som ett litet peptalk att ha framme till mig en grå dag. 

onsdag 11 juli 2018

Det är en vacker morgon och det är 29 grader varmt i skuggan...


... och vi far ner till havet för att ta ett dopp. 

Vattnet är friskt och jag är en badkruka men till sist så badar även jag och det är skönt när man väl doppat sig. Sen stannar vi en stund vid havet, jag promenerar på stranden och njuter sand mellan tårna och känslan av frid. Jag vandrar under den klarblåa himlen och tänker stora och små tankar. Jag glädjer mig åt det vackra och känner vemod över det saknade. Det är en vacker stund. Mina fötter njuter av att få vandra och känna såväl vatten som sand, svalka och hetta.

En vacker dag passerar. På kvällen så tar vi oss ner till havet igen. Saltvindar i håret och med solvarm smekning över ryggen vandrar vi ut på en pir. Därifrån ser havet oändligt ut och jag känner litenheten i oändligheten. Vågors kluckande slår mot stenarna och ljudet skapar rytmer i mig. Havet. Idag är det jag och havet.


tisdag 10 juli 2018

Packar min blommiga väska...


.... full med klänningar och tar med min sommarpresent för en resa genom Sverige.

Det är en vacker dag och solen följer oss hela resan och bäddar in landskapet i blåa himlar. Den hemgjorda syrenlemonaden jag dricker i Timrå är en ny smak för mig men som ger mersmak. Nästa sommar kommer jag att göra min egen syrensaft.

Vi stannar till i Umeå och bjuds på uppfriskande isthé och hemmagjord morotskaka hos min syster. Ett möte på en balkong i solsken under några timmar. Att möta min syster  fyller mig med glädje och hjärtat med kärlek som en gåva på färden.

När dagen just mött kvällens smekning så anländer vi till Byske och välkomnas till en av våra platser i världen. Älven brusar och sommaren glittrar i den. Det är den första dagen på semestern och jag har en känsla av att den kommer bli alldeles underbar. 

måndag 9 juli 2018

Tillsammans.


Det enda ordet sammanfattar så väl mitt arbete och det vi arbetar för att uppnå på alla nivåer och i alla sammanhang.

Men nu checkar jag ut från jobbet för att njuta ledighet, kreativitet och nya möten. Möta min egen ohana och njuta äventyr. Välkommen semestern, vi kommer ha det fint tillsammans. 

söndag 8 juli 2018

Det är 27 grader varmt och strålande sol...


.. som lyser över oss dryga 100 personer som samlats i Hagaparken för att dansa Zumba i 2 timmar.

Det var roligt, väldigt svettigt och stundtals mer än jobbigt. Som synes på bilden så valde dansdeltagarna att kliva av och pausa vissa låtar vilket man faktiskt behövde även om man drack mängder med vatten. Men vilken glädje mitt på en gräsmatta och med så himla härliga ledare. Så även om jag kände mig trött i kroppen på väg hem såå var jag innerligt glad i själen, steget och i solen. Mer dans i parker i sommar önskar jag mig. Det gör mig lycklig.

lördag 7 juli 2018

När man upptäcker något nytt fastän..



... man betraktat det tusentals gånger.

Som när jag betraktar tavlan som min syster målat för länge sen och upptäcker älvan i fjärils famn, har nog mest sett det som en fjäril. Jag upptäcker också hur mycket jag tycker om den där tavlan i sina annorlunda färger och sin drömska stämning. Som en drömbild i en annan värld.

Att betrakta något som man ser det för första gången eller ur en annan vinkel eller med annan blick. Inget av det yttre kanske har förändrats men det inre kanske gör det. Det är ju där den största förändringen sker. När jag arbetade heltid som coach arbetade jag ofta med självbilder, där handlar det många gånger om det. Inte att ändra sig själv men att förändra synen på sig själv, se sig själv med andra ögon och upptäcka de styrkor, resurser och förmågor som redan finns där. Att inse att man redan bär så mycket visdom inom sig att man inte behöver lita på andras svar framför sin egen sanning i vissa lägen. Men man kanske också genom att byta vinkel och perspektiv kan se andra ur ett annat ljus och förstå deras styrkor, värderingar och vem de är. Som den där älvan på bilden som väntat på att jag ska upptäcka henne för den hon är och inte se det som jag väljer att se.


fredag 6 juli 2018

Ohana...


.... är ett begrepp från Hawaii. Ohana betyder familj, men familj i ett mycket vidare begrepp än det vi använder här.

I Ohana inkluderar inte bara den nära familjen med blodsband utan även släktingar, grannar och vänner. De som ingår i ens ohana är sammanlänkade genom genuin medkänsla, stöd, lojalitet ocxh kärlek gentemot varandra. Att bli en del av någons ohana är en ära på Hawaii.

Jag brukar säga att mina vänner är min självvalda familj, med vilka jag har valt band och som finns i vardagen när min egen familj bor utspridda över Sverige.  Ohana passar mig utmärkt, att inte avgränsa utan inkludera istället. Jag är så glad över de som finns i min familj och de vackra människor de är och att jag ständigt lär mig av dem. Min ohana är min vackraste skatt, min tryggaste tanke och min största glädje i livet. 

torsdag 5 juli 2018

Solen målar bänkarna i sin färg....


... och strilar ljus över staden.

Jag vandrar hem efter parkteater i sommarvacker stad där lyckan vilar i det enkla. Hela skillnaden som blir om man ser det vackra i stunden men även ser saker som de är. Sommarkvällens sken över staden med dess gator, innergårdar och människor som är på väg till något, på väg från något eller som stannat upp. Ibland i livet är man i rörelse, ibland står man still och ibland tvingas man röra sig när man egentligen inte vill.  Semester snart inom räckhåll och då ska jag både vila, vandra och vara. Det kommer finnas vägar att utforska, tankar att tänka och bänkar att stanna upp på. Ibland kan den största rörelsen vara att stanna upp. 

onsdag 4 juli 2018

Hitta ett jippi-ögonblick varje dag..



... uppmanar Maria Shriver  i en intervju av Oprah.

Det är en sån där uppmaning som slår an en sträng i mig direkt. Klart man ska ha minst ett jippi-ögonblick per dag.

Vad är ett jippi-ögonblick? Hon beskriver det som ett ögonblick där du medvetet firar något och bestämmer dig för att känna dig fylld av glädje åtminstone en gång per dag. Oftast är det enkla och små saker men vi måste uppmärksamma dem och leta reda på dem.

Vad kan hindra oss från att hitta såna ögonblick frågar Oprah. Att vi inte vet att det finns där och att det finns ett namn på det svarar Maria. Det är lättare att leta efter det när man vet att det finns och att det faktiskt har ett namn.

Det kommer alltid finnas tuffa saker i livet och då behöver man de där ögonblicken fortsätter hon. Det håller jag helt med henne om och lägger till det i min verktygslåda jag skaffat mig genom livet. I den ligger redan tacksamhet, det jag tror på och kärlek från de jag omger mig med. Det finns också hopp, stjärnströssel och dans i den där verktygslådan. Sen finns det färg, massor av färg så jag kan måla världen och livet i de färger jag önskar. Då skapar jag mina egna jippi-ögonblick.



tisdag 3 juli 2018

Om man vill checka ut från vardagen..



... och bara vara i några timmar så kan spa vara en bra idé.

Det är inte jag som kommer på det utan en vän som älskar spa och som drar med mig på det ibland. Från stadens mitt och brus kliver man upp till en skyddad plats och kopplar totalt av i några timmar. Det är så magiskt och så välgörande för både kropp och själ. Som om avkopplingen sveper in en i sin varma famn och vardagen känns långt borta även om den vilar bredvid.


Vi läser, badar i poolen och äter frukt. Stannar upp, lyssnar inåt och njuter varandet. Vi bara är, det där enkla som kan tyckas vara så svårt ibland. Här har man ju alltid med sig precis som Magnus och Brasse skrev. Ändå tappar man härvaron ibland. Då är det skönt när man skapar ett litet veck i tiden.



The nest är det passande namnet på vårt spa, man vilar högt över taknockar med vacker utsikt över Stockholm och lite närmre himlen. Det är en vacker plats och vi enas om att komma tillbaka dit nångång när man behöver några timmars utcheckning från livet och några timmars incheckning med sig själv. 

måndag 2 juli 2018

Att dansa med passion framför perfektion..



... handlar min text om i senaste Grow Magazine.

För ett tag sedan fick jag frågan om jag kunde skriva en text till numret som handlar om stress och sinnen, gärna om dans var tillägget. Då blev det den här texten. Det är roligt att skriva inom en ram som i det här fallet att texten ska handla om återhämtning och involvera sinnenas betydelse och på ett visst begränsat antal tecken. Jag vill skriva mer sånt, det blir planen inför framtiden tänker jag, ett breddat skrivande.


söndag 1 juli 2018

Jag vandrar förbi ett sommaröppet fönster..


.... där det vilar en bok med den handskrivna texten: Handbok för livet.

Jag blir så nyfiken, vems är den och vad gör den vilandes på fönsterblecket inom räckhåll för den som vandrar förbi? Vem har skrivit den och är den redan fulltecknad eller nyligen påbörjad?

Jag tänker på vad jag själv skulle skriva om jag skrev en handbok för livet. Antagligen en del av det som jag även skriver här men samtidigt skulle jag tänka att vem är jag att ge råd, jag tror vi måste finna och skapa våra egna handböcker och våra egna språk. Vissa kapitel mitt yngre jag hade skrivit hade jag nog strukit efter ett tag när jag tänkt nytt och andra kanske jag hade blickat tillbaka på och tänkt, vad klok jag var.

Jag vandrar vidare i sommarstund och kvar ligger boken som ett löfte om att där finns kloka saker att läsa.


lördag 30 juni 2018

Parkteaterlycklig och lite frusen..


...finner jag Snusmumriken spelandes på sin egen melodi i tunnelbanan mitt på en blommande äng.

När jag och stjärnströsslaren nyss mötts så pratade vi om att den som jag påminner mest om bland muminfigurerna är just Snusmumriken. Det stämmer helt klart har jag insett och jag blir glad när jag ser honom där på tunnelbanan trots att någon försökt pilla bort klistermärket.  Helt oberörd av de som kliver av och på fortsätter han spela och om man stannar upp i sitt inre kanske man till och med kan höra hans melodi.

Jag är barnsligt förtjust i den typen av ögonblick, att helt plötsligt upptäcka att han står där och filurar precis när jag ska kliva av mitt tunnelbanetåg. Som en liten påminnelse om frihet, att stanna upp i blomsterängar och att bara vara i spelandet. Bakom honom vilar havet redo att seglas på och där det varje morgon gryr en ny dag. I gryningsdimman dansar älvorna och daggen lägger sig att vila bland bladen och i blommors hjärtan.

Jag finner några textrader om Snusmumriken som jag tycker fångar så mycket, Tove Jansson kan verkligen fånga skönhet i några rader:

Det är en kväll för sång, tänkte Snusmumriken. En ny visa som ska ha en del förväntan i sig och två delar vårmelankoli och resten bara hejdlös förtjusning över att få vandra och vara ensam och trivas med sig själv. Den där melodin hade han haft under hatten många dagar men inte riktigt vågat plocka fram än. Den måste få… växa till sig och bli en så glad övertygelse att bara han rörde vid munharmonikan hoppade alla toner in på sina rätta platser. Om han tog fram den för tidigt kunde det hända att de satte sig på tvären och bara gav honom en halvbra sång, eller så kunde han tappa lusten och aldrig mer få tag i dem på det rätta sättet. Melodier är allvarliga saker, i synnerhet om de ska vara både glada och vemodiga. Men i kväll kände sig Snusmumriken säker på sin visa. Den fanns, den var så gott som färdig – och den skulle bli bättre än någon han nånsin hade gjort.

När jag läser den högt för Stjärnströsslaren ler han och säger, ni är så lika. Byt ut visa och melodi mot text så handlar den om dig och ditt skrivande istället. Det har han rätt i och det är vackert. 

fredag 29 juni 2018

När jag var liten så minns jag hur jag på Rättviks marknad


.. köpte träskor med kurbits på. Man kunde få dem med sitt namn vilket kändes extra speciellt. På den tiden hade man dem jämt, man sprang på grusvägarna i byn i de där skorna.

Så det är inte utan lite nostalgi jag öppnar mina nya skor, med lite annan design  och modernare målning men med mitt namn på och tillverkade i Nusnäs precis som då. Blommande klär de mina fötter och jag kan precis som då, ta ett steg i taget på livets väg och skapa mina egna spår. 

torsdag 28 juni 2018

Så fort Vera fick höra att du skulle komma så sa hon...

Veras trädklättrarpremiär för några år sedan

.... då måste vi ju klättra i träd!

Det är klart vi ska! Sen klättrar vi i träd och skrattar tillsammans. Det är samma träd som vi klättrade i hennes allra första gång hon tog sig upp i trädet. Bildbeviset för detta tillfälle ser ni ovan.

Jag blir så glad över att bli förknippad med sådant som betyder nåt för mig. Att Vera tänker på trädklättring och att regn är något man dansar i. Viktigt på riktigt saker som jag gärna sprider vidare. Jag har inga egna barn och då är det fint att få dela det med andra.

Vi delar en trädklättrarstund och myser i trädets mitt. Vera klättrar vant och tar sig fram, ibland behövs en hjälpande hand men det kan vi ju alla behöva. Livet i ett träd och med en vän i sin sida, för det visste ni väl? Vänskap har ingen ålder.


onsdag 27 juni 2018

Jag beställer armband...



... från the wildflower gathering och får följande vackra text på deras visitkort:
we believe:
in purpose over perfection.
that life is messy and beautifu.
that your worth is immeasurable.
that the stories carried under your wing matter.

WOW! Vilket underbart statement. Älskar varje ord, det är sådant som gör mig glad. Att jag numera har armband som påminner mig om att lita på min väg, att dagdrömma, "jaga" glädje, njuta och fira gör inte saken sämre. Sen sist men inte minst "att behålla det som får mitt hjärta att gnistra".

Inte konstigt att jag fastnade för smyckena, jag älskar att bära symboler för det jag tror på i livet. Precis som att fånga vilda blommor. Vackert.







tisdag 26 juni 2018

Vänskap över en kanna the...



... i sommarkvällens varma strålar.

Jag vet inte hur många kannor the jag och min vän K druckit ur denna kanna men det är många. Vi tar väl en kopp the brukar K fråga och jag svarar absolut. Till smaken av the har många samtal och drömmar tagit form. Denna kväll har även vännen med det vackra hjärtat och stjärnströssel av kreativitet tagit sin kopp.

Det händer något när man är med vänner som bara vill en väl och som ser ens storhet (utan att för den skull tro att man inte har svagheter, utmaningar och sårbarhet). Man vågar lite till och man kanske till och med vågar tänka högt det man drömt om som man inte riktigt våga nudda vid. Kraften i vänskap och tillit är stor. Ibland när jag och min vän K står inför en utmaning så messar vi varandra ett kort sms: Kan du skicka lite pepp?

För man behöver ju lite pepp från en vän och det behöver vi alla. Ibland behöver man bara en vänlig påminnelse om vad det är man vill minnas som dolts i skuggridåer av andra saker i livet. Det kan se ut som det är tre vanliga koppar men hade det varit en saga vi befann oss i så hade det varit en magisk dryck med starka krafter i de där kopparna. För the tillrett med kärlek, kryddat med vänskap och som inmundigas under skratt och vackra tankar kan inte bli annat än starkt och kraftfullt. Efter att ha druckit det kan vad som helst hända.

måndag 25 juni 2018

Vem vill inte kunna skapa sina egna regnbågar..


... när andan faller på? Det är därför jag alltid har såpbubblor i min handväska.

Jag finner ofta det vackra i det enkla. I uppskattning kan vi skapa stunder som gör gott i oss. Om man låter sig hänföras av det enkla så finner man många njutningsfulla stunder. Det behöver inte vara svårare än så. Det kan få vara enkelt.

Du verkar ha så lätt att njuta och vara nöjd, det är sant men det är också ett val. Jag väljer tacksamhet, att förändra det jag kan och att lära mig om livet på denna spännande resa. Det innebär inte att jag för den del kan undvika att bli stressad, frustrerad, irriterad eller känna att saker skaver. För mig är det att vara människa. Men man kan inte arbeta med personlig utveckling hos andra utan att arbeta med sig själv. Inte för att jag ska lära andra att tänka som jag men för att se att om jag vill att människor ska våga och finna sina svar behöver jag ha tränat på det själv. Annars blir det bara tomma ord.

Jag vill inte bygga livet på illusion och något som är till för andra. Jag vill hellre klättra upp för knöliga branter, vada i kallt vatten och klättra i vackra träd för att komma dit jag vill.  Där kan jag sitta och blicka ut över vyer jag inte annars skulle sett. Livet har tagit mig till många spännande platser och med vackra människor. Ingen har sagt att livsresan alltid kommer vara lätt men för mig kommer den alltid vara rätt. Livet är och jag vill vara med det.


söndag 24 juni 2018

Stjärnorna finns överallt...



... även i en vacker blomknopp som innan den ser ut sluter sin blad likt en stjärna.

Alla är vi skapta ur stjärnstoft och vi är stjärnornas barnbarn, men vi glömmer så lätt vår magi och att vi är skapta ur samma stoft, då kanske vi även missar magin i den vi möter.

Jag tänker på den stjärnformade knoppen, som när den slår ut kommer ta en helt annan form och visa upp andra sidor av sig själv. Det har även vi förmåga att göra. Under de senaste veckorna har jag mött personer med spännande livsberättelser och mycket kraft inom sig. Ibland ser det inte ens det själva, men det vilar inom dem. Jag lär mig mycket genom dessa möten, både om mig själv och om andra, det finns så mycket växtkraft och många sätt att leva livet.

Jag vill fortsätta vandra stjärnströsslade stigar och finna underverk i en liten blomknopp, det är magi i sig. Vardagsmagin finns där för den som är öppen för den.


lördag 23 juni 2018

Midsommardag..




... och sommarpratarpremiär.

Sommarens kalender som öppnas med stor nyfikenhet och med nya möten. Jag vet att den kommer öppna nya rum i mig, det gör den alltid. Den inleds med ett fint program av Claes Månsson och innehåller det jag älskar mest, han delar livet med oss för en stund. Vi städar samtidigt som vi lyssnar och sen går vi ut och vandrar på nya vägar. Vi kommer till en sjö där fågelsång vilar nära lämningar från järnåldern. En liten vätte med röd halsduk möter oss där han bor i en urholkad stubbe.



Igår var det midsommar, då gjorde Rasmus mig en krans precis som alla våra midsomrar tillsammans. Det här blev den tredje. Vi umgicks med vänner, åt god mat och när vi for hem i natten njöt vi känslan efter en riktigt härlig kväll under skiftande himmel.


fredag 11 maj 2018

Lekstugan klättrar runt trädet..


...och väcker lekfullhet, fantasi och drömmar till liv.

Ett sagohus med torn och kreativ hantverksglädje gör mig glad och får mig att hoppa upp och ner. Där har säkert barnskratt ekat och lyckan bubblat likt sockerdricka för både stora och små. Det finns en korg man kan hissa upp till balkongen och där har nog många överraskningar vilat.

När jag tittar på det vackra lilla klätterhuset förnimmer jag får smaken av hemkokt sommarvarm saft och bragokex i min mun. Jag minns min egna lekstuga i Gammelstad som var mitt lilla hus på jorden. Så många timmar jag lekt där och andra barn både före och efter mig. Där alla saker var magiska och vad som helst kunde hända i leken. Livet är fortfarande magiskt och vad som helst kan hända,  man kan finna en lekfull skatt när man tar en ny väg och ger sig ut på äventyr. 

torsdag 10 maj 2018

Våren exploderar och allt slår ut i blom...


... det går så snabbt så man hinner knappt med och färgerna överväldigar i sin prakt.

Pedagogiska mamman besökte oss för några veckor sedan och då njöt vi körsbärsblommorna i Kungsträdgården. Vi var inte ensamma och det inspirerar mig att naturens prakt lockar till att beskådas även mitt inne i en stad. När vi kom hem skrev jag och stjärnströsslaren en dikt inspirerad av dagen.

Under körsbärsblommors valv '
föds drömmar i våra hjärtan
Ett rosa skimmer likt stjärnströssel
omfamnar oss där vi står
Körsbärsblommans flyktiga blom fångas i stunden
och öppnar upp portaler till nya världar
I världar där parallella dimensioner
trängs med magi och fantasi
Där är allt möjligt och drömmarna slår rot
så de kan slå ut i blom för de som vågar önska. 

tisdag 1 maj 2018

Välkommen våren..


... med växtkraft, blomster, färg och stjärnströsslade nya stigar. Igår tändes majbrasor över hela vårt land och jag visualiserade mentalt att jag kastade en del gammalt i de eldarna. Att maj får komma med ny kraft och nya stigar.

Idag vaknar jag till vårregnet slående mot rutan och vitsipporna vilar i backarna i väntan på sol. Det är en vacker start på maj och jag njuter skiftningen i naturen såsom alltid. Det vackra är ju kontrasterna och att det inte alltid är sig likt.  Det är skönt med långhelg och att fylla dagarna med både äventyr och chill. När som helst vecklar färgkaskaderna ut sitt täcke över maj. Jag är redo.


måndag 30 april 2018

Budapest, lika vacker som sist.


Det är 21 år sedan jag besökte Budapest och nu var det dags igen. Jag och två andra vänner åkte dit för att ta det lugnt, njuta god mat och vackra miljöer. Budapest gjorde mig inte besviken.

Det är en väldigt vacker stad med mycket att upptäcka och dessutom fick jag återse en vän jag inte träffat på 4 år. Hon är från Ungern men bodde under en period i Stockholm men är nu åter i Budapest. Det var som tiden inte gått när vi möttes och det var jätteroligt att spendera tid med någon som kan staden och dess nyanser, historia och kan berätta om sitt land. En kväll med mycket skratt och jag hoppas vi möts igen.


4 dagar känns som längre tid än vad de är i verkligheten och samtidigt passerar de snabbt när man reser men man kommer hem med nya tankar, vackra minnen och energi som kommer från det som resandet skapar i mig. Nomaden är lycklig för några dagar och jag hoppas verkligen det inte tar 21 år innan jag kommer tillbaka till Budapest. 


söndag 1 april 2018

I elden vilar hjärtat...


... som vi får med oss hem från smedjan som överraskning.

Vi har i några timmar njutit av att vistas vid en smedja från 1800-talet. Vi har grillat kort och suttit i vårsol framför en eld. Påskaftons lättja på bästa vis.

Att lämna en sådan dag och få ett handsmitt hjärta i sin hand är en så vacker och symbolisk handling på så många nivåer. Jag blir innerligt glad samtidigt som jag blir rörd och berörd. Bilden på vårt hjärta i elden får mig att tänka på att man ibland behöver vandra genom eld, skapa en ny form och kliva ur askan med en annan skepnad men med samma autentiska ursprungsmaterial. Precis på samma sätt som vi kan förändras under livet genom de utmaningar vi möter och kan förändras även om det inte är på samma synliga sätt. När jag blickar tillbaka på livet så ser jag såklart hur vissa vändpunkter och utmaningar förändrat mig och fört mig framåt. Samma grund att stå på men kanske med ett extra verktyg eller en ny erfarenhet och insikt som skapat nytt.

Något jag har lärt mig är att min starka intuition är något jag ska följa, det leder mig alltid i rätt riktning och ger mig en erfarenhet som för mig vidare. Den har tagit mig till andra delar av världen, nya tjänster, att läsa till coach men den har även fått mig att träffa min vackra kärlek, min egna magiska drake.

När hjärtat vilat klart i elden efter att ha formats under kärleksfull hand på en plats där generationer smeder har smitt sitt järn svalnar det nära sin eld.  Att ändra form kräver kraft och även om det kan kännas ovant i det nya så är det något som skapar en ny väg framåt. Då behövs det vila efteråt, nu vilar hjärtat hos oss i väntan på sin plats men som en vacker påminnelse om att det unika skapas när man gör det man helst önskar.



lördag 31 mars 2018

Det står ett vackert citat av Tove Jansson på väggen


.. och jag dricker ett the inspirerat av snusmumriken som heter äventyrarens färdkost på ett mumininspirerat café i Gamla stan där jag och en vän möts i ett samtal bortanför tid och rum. Omgiven av kartan över mumindalen och bilder från Mumin pratar vi om att våga, att stå på sig men också om allt det vackra och fantastiska i livet. Det vackra som redan finns som man inte behöver skapa. Men också om vänskap som föddes för 14 år sedan och som växer och frodas ännu. På min födelsedag skrev hon så vackert:

Du är en viktig pusselbit i mitt liv. Du lär mig om Hawaii och synkronicitet, skickar sms för uppmuntran och håller på mig när livet är svårt och hejar på i uppförsbacke. Du är min kompass. Vi promenerar i stjärnströssel och dansa i regn. Mina barn är dina barnbarn, ses snart vackra själ!

Det är något så vackert med vänskap och det är något av det som är en av mitt livs största skatter, att det finns så vackra människor i mitt liv. När vi fikat klart är det dags att dela hennes present till mig, ett besök i Stockholm Saltspa där vi njuter salt och ljusterapi i deras saltrum. Magiskt, energigivande och avslappnande på samma gång. Jag borrar ner mina fötter i saltet och tänker att livet är gott. För det är det, med sina upp- och nedgångar med sina gråa dagar och glittriga stjärnklara nätter. Det är ett vackert äventyr och när natten faller över staden är jag glad att jag delar det med er. 

fredag 30 mars 2018

I vårsols värme

... överraskar påsken runt hörnet. Den kom som på besök utan att jag hann förbereda mig men den är välkommen med vårsoliga dagar och ledighetens lättja.

Något annat som kommer i min väg på de mest oväntade sätt är enhörningar i alla former. Det gör mig glad, det finns en frihetskänsla och gnistrande magi hos dem. Så i år önskar jag er alla glad påsk med en enhörning lekande med påskärringar och mammas hemtovade ägg i ett egenplockat påskris med videungar på.

Jag läste någonstans att man funnit ristningar med enhörningar på som är över 4000 år gamla, tanken är fantastisk. De har överlevt mycket för att fortfarande vara kvar som mytologiska djur, det är spännande. För mig innebär de lekfullhet, frihet, dans, regnbågsglans och glitter. Det är sådant jag värdesätter och gärna bär med mig i livet. Tillsammans med färgglada påskkärringar som är på jakt efter äventyr så njuter jag glittrig påsk i tanke, för man behöver ju inte göra som alla andra, man kan leva livet lekande precis som man vill. Stay sparkly uppmanar en annan av mina enhörningar och det tycker jag vi alla ska göra, fortsätta glittra med vår unika glans i vårsolen.

Glad påsk!


De

söndag 11 mars 2018

Tyska filosofer med katter..


... blir nog min absoluta favorit bland alstren presenterade på Liljevalchs vårsalong (ni ser dem längst ner i högra hörnet tillsammans med några andra favoriter).

Såhär beskriver konstnären Gabriel Jonsson sina tankar om varför han har valt att skulptera tyska filosofer med katter:
Varför tyska filosofer med katter? Det korta svaret: För att det är fantastiskt och vad vår värld behöver. Katten är ett djur med stor integritet och det av våra husdjur som får existera på sina egna villkor; inte helt olikt hur filosofer försöker se utanför de konventioner som binder oss. Lika lite som det går att valla katter går det att samla filosofer kring en sanning. 
Jag tycker bara det är SÅ underbart och jag var inte den enda som stannade till och fnissade lite när jag såg titeln och de härliga skulpturerna. Älskar vårsalongen eftersom det är en salig blandning av konstuttryck och jag kände mig så inspirerad när jag lämnade den. Människors skaparkraft och fantasi är så inspirerande och att möta tyska filosofer med katt när man minst anar kan minst sagt skapa tankar om att gå sin egen väg och tänka sina tankar och att mötas i det mötet.


lördag 10 mars 2018

"Glöm inte fylla luften med kärlek därute..


.. så blir det en mycket bättre värld för oss alla". 

Tågvärdens röst ekar i högtalarna när mitt tåg rullar in mot centralstationen. Jag är på väg hem från Göteborg där jag varit över dagen och ska snart kliva av mitt tåg. Det var ett ovanligt avslut på den vanliga informationen om vilket spår vi kommer anlända till och att vi inte ska glömma något på tåget. Det var någon som fick oss att le och som tog chansen att avsluta en resa tillsammans på ett fullsatt tåg på ett väldigt fint sätt. Han spridde lite stjärnströssel över oss. Jag tyckte det var fint.

På min och stjärnströsslarens toalett hänger flera bilder av Lori Portka och jag tänker på tågvärden när jag tittar på den. Någon som sprider ljus och lyfte mig för en stund likt en vacker ballong som gör mig lätt i magen och glad i livet. Nu fyller vi alla luften med kärlek och skapar skönhet på vårt unika vis tycker jag. Kostar inget men förändrar allt. 

onsdag 7 mars 2018

Bakom vackra dörrar...


... vilar okända världar för den som vågar kliva in.

Likt okända rum utforskar vi livet med alla sina vinklar och vrår. Genom att våga öppna upp för nytt så väntar nya världar, nya möten och nya erfarenheter.  Vi kanske till och med bygger en dörr där vi tidigare inte såg någon. För vi skapar och medskapar med andra. Vi kan stanna i ett rum eller välja att gå vidare. Ibland känns dörren trög att öppna, kanske behöver du då ta i med kraft eller lirka med handtaget eller nyckeln som kärvar i låset. Kanske bör du se dig om efter en annan dörr eller ta ett steg tillbaka och fundera över vad som krävs för att kliva in i ett nytt rum där saker är annorlunda.

Det krävs mod för att kliva in i en okänd värld om man är van vid det invanda men människors mod är den starkaste kraften jag vet. I modiga människors hjärtan finner jag de vackraste dörrarna på glänt, det får mig att också våga. Tillsammans blir vi modiga.