söndag 9 september 2018

Röstat...


... och hoppas alla använder sin demokratiska möjlighet att göra detsamma. Sen hoppas jag man lägger det på något av de partier som är medmänskliga och öppna för olikheter och ser att vi kan alla vara en del av varandras regnbågar.

Jag brukar inte vara nervös på valdagen, men idag är jag faktiskt just det. Jag känner en oro för hur makt kan användas i "fel" händer. Jag känner en oro för hur vårt samhälle skulle gå bakåt istället för framåt. Men jag röstade med hjärtat och för det jag tror på (vilket faktiskt blev olika partier i de olika valen). 

söndag 19 augusti 2018

För 10 år sedan så började jag blogga...

.... det var inget stort beslut utan bara något som handlade om att jag ville skriva igen och att jag behövde en plats för mina egna tankar. Det förändrade mig, gav mig vänner och har lett mig in på fler spännande vägar än jag kunnat ana.

De senaste åren har den här bloggen varit mer sömnig än det skrivforum den en gång var för mig och det är inte så konstigt, ibland kan jag känna att nya inlägg blir upprepningar av gamla inlägg eller att jag inte tar mig tiden att sätta mig ner i ett liv fyllt med annat. Men jag har saknat skrivandet och hade ett samtal med en mentor som sa att då måste du tillbaka till att skriva bara skriva och kanske inte analysera så mycket eller invänta lusten.

Vad som hände var att jag bestämde mig för att utmana mig själv för att bara göra det, skriva dagligen under en period utan någon ambition att det skulle vara bra eller någon skulle vilja läsa det. Min idé var att skriva varje dag från att sommarpratarprogrammen började och tills dess att de tog slut. Idag är dagen för sista sommarprogrammet och också dagen när utmaningen avslutas och det har verkligen varit nyttigt att bara skriva, ibland inte ens orka läsa det man skrivit utan bara lämna det och skriva ett nytt nästa dag. Att skriva efter en fullspäckad semesterdag eller på en platta som börjar ladda ur. Men jag gjorde det, skrev i ungefär 60 dagar och för mitt skrivande har det varit nyttigt, man har inte haft tid att tänka på att det ska vara bra eller innehållsrikt eller välformulerat när man vet att man måste skriva ett även nästa dag. Det var nyttigt för mig.

Det känns symboliskt att den sista dagen på denna utmaning sammanföll med den sista dagen på skrivarkursen som varit helt fantastisk men också oerhört intensiv. Den gav så oerhört mycket och jag fick vissa verktyg som verkligen föll på plats och nu kan jag starta en ny skrivarresa.

Och sommarpratarna då? Ja, ännu har jag inte hunnit lyssna på alla men när jag gjort det ska jag återkomma med vilka som var mina favoriter och vad som berört mig. Men det blir en annan dag. Nu tänker jag blogga som jag vill. Nu börjar en ny skrivarresa.





"Man vill inte slösa bort sin kreativitet...

... genom att skriva gamla vykort" säger Bob Hansson.

Det är sant, vem vill skriva alla vykort från semestern man var på förra året. De ögonblicken är förbi och inte lika roliga att skriva om nu som när de uppstod. Vad han menar är att om man planerat sin bok och story för mycket i detalj vilket har varit roligt och kreativt så blir man ju en sekreterare som sedan ska nedteckna den istället för att bara skriva på och se vart berättelsen tar vägen.

Jag gillar verkligen det synsättet eftersom en av de orsaker jag aldrig börjar skriva på en bok är för att det där planerande långa sättet nog inte passar mig, utan snarare att bara se var man hamnar. Lite som när jag backpackat jorden runt, några av de vackraste platserna och spännande mötena inte var inplanerade i resrutten utan bara dök upp i ens väg. Man kan ju ha en idé om vart man ska men om man stakar ut rutten med för tajt tidsmarginal kanske man missar den verkliga resan.

Metoden vi får lära oss passar mig, den innebär att om du skriver 2 timmar per dag kan du ha klart ett råmanus till en bok på 3-5 veckor, det låter magiskt men sant. Genom att skriva snabbt och ha roligt under tiden så växer berättelsen fram och sedan kan du välja vad du gör med den när du är klar. Det är inte så att jag tagit tjänstledigt och ägnat 2 år på att skriva den. Min prestationssida fastnar så lätt när jag ska skriva i hur jag ska göra det, vad ska det egentligen handla om och vem ska vilja läsa. Istället för att öppna dörren för kreativiteten och se vad som händer. Idag började jag på en bok men imorgon kan jag börja på en ny om jag vill. Jag har hittat en teknik som kommer leda mig rätt.


fredag 17 augusti 2018

Imorgon kommer ni börja skriva på en bok..


... säger Bob Hansson på skrivarhelgens första timmar.

Det är fredag och regnet och solen skapar skådespel och skönhet över fredagskvällen. När jag anmälde mig utlovades en skrivarkurs som inte liknade de traditionella och det stämmer verkligen. Men nånstans känner jag mig helt trygg i det och känner mig närvarande, trygg, lycklig och inspirerad. En fredag härligare än andra.


torsdag 16 augusti 2018

Med luft under vingarna..



... blir det så mycket lättare att lyfta.

Vi kan vara den där luften under vingarna åt varandra och ge varandra extra kraft att lyfta. Jag påminns om det idag när en vän bara messar snabbt och ber om ett peppmess. Vi gör det ibland när vi behöver det och då svarar alltid den andra med pepp som gör att man tar sig igenom utmaningen man är nervös över eller lyfter blicken efter en besvikelse.

Med den där luften under vingarna flyger vi lätt eller åtminstone lättare, med luften under vingarna vågar vi drömma lite extra och kanske kasta oss ut över okända kanter för att vi litar på att det kommer att bära även om färden blir lite vinglig som den blir när man prövar nytt.


onsdag 15 augusti 2018

Jag har beställt en mugg...


... har tvekat ett tag då jag egentligen inte gillar att de använder begreppet "gypsy" jag hade hellre haft nomad men sen tänkte jag att jag vet ju vad jag lägger in i de få raderna.

She had the soul of a nomad, the heart of a hippie and the spirit of a fairy... det är de sidorna jag vill vattna hos mig.  Vad kan vara bättre att vattna den sidan med än the och en mugg man kan ta med på äventyr ut i världen? En påminnelse om viktigt på riktigt sidor hos mig, som kan blekna i livets brus, nu vill jag måla dem i klara färger på alla vis. 

tisdag 14 augusti 2018

Så kommer första arbetsdagen...

... och på min väg genom staden blir jag påmind om något vackert och ynnesten i att få vara en del av att möta fantastiska människor som vågar förändra sina liv. Det mötet bär mig genom hela dagen och var en vacker påminnelse i varför jag arbetar med det jag gör. Förändring kan börja med ett enda steg så gå i den riktning du önskar.


måndag 13 augusti 2018

Semesterns sista dag...

... tillbringar vi med härliga stunder.

Vi sitter en stund i mitt klätterträd och vandrar sen Djurgården runt med stopp för en härlig fika på Rosendals trädgård. Sen åker vi hem och äter palt tillsammans med en vän. Efter dans väntar sista doppet för semestern. Det blir ett kvällsdopp och då det bara är 15 grader i luften så är vattnet varmare. Det blir ett fint avslut på en härlig semester.


söndag 12 augusti 2018

Har man en badpakt så har man...

.. då spelar det ingen roll att det är 16 grader, blåser kallt och det just börjat regna. Då badar man.

Det är härligt när man väl är i vattnet, det är ju varmare där än i luften, Samtidigt så blåser det kallt och då blir det ett kort bad. Sen njuter vi av att ta bilen hem i det efterlängtade regnet. Men jag tänker på den där pakten., hade vi inte bestämt oss innan så hade vi inte kommit på tanken i det annalkande regnet.

Det är lätt att likna vid drömmar man inte släpper eller mål man bestämt sig för att nå, då gör man det man planerat oavsett om det blåser hårt, blir kallt eller börjar regna precis när man ska företa sig något. Man hindras inte av yttre ovidkommande omständigheter, det kan vara en bra påminnelse ibland.


lördag 11 augusti 2018

Innesittardagsväder..

...bjuder lördagen på. De kraftiga vindarna som fick båten att slita sig under natten ligger kvar över dagen.

Båten fångas in i morgonens vågor som slår in över stranden. Vi stannar inne och hör vindarna vina. Det blir ett snabbt dopp på kvällen. Egentligen passar vädret mig ganska bra, sista dagen i stugan för sommaren och att lämna de som bor nära i hjärtat  får det alltid att kännas så. Men vilka härliga dagar vi haft! Det här är min plats på jorden med de finaste av morföräldrar. Sådana dagar kan man spara i hjärtat till nästa sommar då jag kommer hit igen. Det känns som en fin tröst ändå. Att ha en sådan plats att återvända till.


fredag 10 augusti 2018

Nära livet upplevelser....

… fylls dagen med.

Vi tar oss ut med båten på älven, vi får ingen fisk men friden i att vara just där fångar mig. Vi får punka och byter däck på bilen. Vi plockar bär och bakar en paj. Jag vandrar i ljummet milt sommarregn.

När man läser så är det bara en radda ögonblick men de skapade närvaro och påminnelser till mig. I båtens varsamma färd över vattnet var det så fridfullt, vackert men även med den största av frihetskänslor. Det är sällan jag fiskar numera och påminnelsen är att det borde jag göra oftare, det var underbart. Det är också sällan jag sitter i ett färdmedel utan ett mål i sikte och påminnelsen blev att det kan vara den vackraste av färder.



När vi fick punka blev påminnelsen att allt löser sig även om man måste hitta egna kreativa lösningar när domkraften gått sönder. Längesen jag var med och bytte däck men är man två är det så mycket lättare. En annan påminnelse blev att när det kommer ett hinder i vägen, lös det och ta dig vidare mot ditt mål.

Vårt mål idag var att plocka blåbär för att göra en paj men egentligen var mötet med skogen och bara var där i sitt plockande en upplevelse. Att komma hem med en skatt fylld av blåbär och tillsammans skapa en hjärtformad paj som man äter tillsammans. Det är bästa sättet att dela skatter på.



Regnet då? Vad kan vara ljuvligare än att vandra i ett sommarregn när hela naturen längtar efter dess droppar och fåglar börjar sjunga. Jag älskar att vandra i regn och idag var det extra vackert. Det krävs ju både regn och solsken för att skapa regnbågar och att naturen ska få allt den behöver. Låt det fortsätta regna, jag dansar gärna i regnet. 

torsdag 9 augusti 2018

Hur fångar man en solnedgång?



I hjärtat och närvaron blir svaret.

Hur mycket jag än försöker fånga den i bild där den målar vågorna i rosa så är det i hjärtat den landar. Jag springer ut flera gånger för att jag så gärna vill se den. Det är inte alltid man har en liten stenpir att sitta på och njuta den med all sin prakt.

Det är egentligen mycket som fångas bäst i hjärtat och i stunden. Ord och bilder kan inte göra viss skönhet och vackra känslor rättvisa. Men det är vackert att vi vill beskriva dem och jag kan inte måla rosa himlar men jag kan hylla dem, njuta dem och sedan se fram emot nya. Men det här är en av mina vackraste platser att bevittna dem på och sen fångar jag dem i hjärtat men inte utan att de är friare att måla sina egna penseldrag när nästa kväll kommer.




onsdag 8 augusti 2018

När man skimrar i nya färger efter ett möte..


… så är det ett gott tecken tänker jag.

Jag möter en vän jag lärde känna i Stockholm och som numera bor i samma ort  i Norrland som hon växte upp i. Lyckligtsvis ligger den nära Gammelstad där vi har vår sommarstuga och det innebär att vi ofta ses när jag är här på somrarna. Vi ses bara några timmar men det är som om man fått en rejäl insättning på insiktskontot, energikontot och vänskapskontot.

När vi bodde i Stockholm så tog vi ofta walk-and-talk, det vill säga promenader samtidigt som vi pratade om litet och stort. Det gjorde vi även nu eller rättare sagt tog vi två promenader och pausade med lite middag mitt i. Sen kommer jag hem med trötta fötter men skimrande från insidan och ut. Stjärnströsslad till max liksom. Såna kvällar sparar jag i hjärtat. 

tisdag 7 augusti 2018

Är du med hus nu?

Är frågan jag ställer till en vän. JA blir svaret.

För två dagar sen pratade vi och då berätta hon om att hon funnit sitt hus men det var osäkert om det kunde bli hennes, om budet skulle accepteras och mäklaren skulle göra sitt jobb. Igår messade hon att det var klart och idag skrev hon på papper. Så snabbt kan livsdrömmar slå in ibland och det som kändes trögt och motigt ena dagen är löst nästa. Älskar det!

Min vän kommer göra det där huset till världens mysigaste hus och hon kommer skapa en plats som är bara hennes. Det är hon så värd och det påminde mig om att magiska ting kan ske snabbare än man anar. Förändringens år känns det lite som, jag har en annan vän som sålde sin bostad i Stockholm och flyttade till en mycket mindre plats som gör henne så lycklig. Jag har vänner som byter jobb och förverkligar livsdrömmar. Förändringens vind virvlar om och när den gör det så kan man välja om man vågar virvla med eller man vandrar i motvind.





måndag 6 augusti 2018

Nu har det gått 15 dagar..

... av 21 dagars meditation med Oprah och Deepak.

Det är nog tredje gången jag deltar i en meditationsutmaning som de arrangerar och jag tycker väldigt mycket om det. Att varje dag få tillgång till en ny ljudfil och kloka ord är som en gåva. Att sätta sig och meditera varje dag oavsett hur den sett ut är bra för mig som kan slarva med meditationer. Det har såklart underlättat att det är semester samtidigt men det är framförallt vanan som är det viktiga. 

Dagens meditation handlar om att lycka kan sprida sig som ringar på vattnet som når andra. Att det vi gör påverkar varandra. Vi kommer inte alltid kunna göra ”rätt” val eller inte såra någon annan med våra ord eller handlingar men vi kan alla vara den medmänniska vi själva skulle vilja möta. 



söndag 5 augusti 2018

Det är en dryg timme bort med flyget..



... men världarna är skilda. Storstaden jag älskar och valt att bo i och stugan vid älven som jag besökt i hela livet och som jag älskar ännu mer. För den är sommar, familj, trygghet och fina dagar oavsett väder.

Det är andra gången jag är här i sommar och det känns extra lyxigt att få tillbringa sista semesterveckan här. Det är svalare än sist men så skönt med svalka efter varma veckor. Mina fötter känner på älvens klara vatten, det är knappt så man anar det på bilden. Att bada varje dag på semestern gäller så klart fortfarande och vi har nu badat 26 av 27 dagar. Den enda dag som vi inte badade var när vi for till Vasa och anlände precis till den 40-årsfest som lockat oss dit.

Så jag badar i min älv under solskensglitter och njuter känslan av att vara just här.


lördag 4 augusti 2018

Så kommer regnet...



... bara för en dryg timme men så befriande.

Fåglarna brister ut i glädjefylld sång till regnets vilsamma rytm. Jag tar med en kopp thé och en bok ut på balkongen och bara njuter. Det svalkar ner allt det varma som kokat i veckor och skapar en känsla av frid och ny kraft. Tänk att ett regn kan vara så efterlängtat när man levt i sol så länge. 

fredag 3 augusti 2018

Frihetsfulla dagar...


... och att leva utan tider att passa och rum man förväntas vara i, det passar den här pippiprinsessan.

Jag tycker så mycket om texten ovan även om jag hade velat byta ut gypsy mot nomad. Men jag har en nomads själv, en hippies hjärta och själen från en älva. Alla representerar de frihet och att leva livet som man vill enligt mig. Det är något jag känner mig som närmst under semestrar och  när jag reser. Det passar mig.

Jag trivs med att arbeta och skulle bli rastlös av att inte göra det, men tycker om friheten att kunna vara där jag vill och inte ha fasta tider. Det är faktiskt en fördel med där jag arbetar nu, inte fullt ut att jag är fri men att jag kan arbeta från andra platser än kontoret och att jag reser över hela Stockholm och att det är totaltid som räknas och inte fasta arbetstider. Men i framtiden drömmer jag om något ännu friare, där jag bestämmer själv och där jag styr min arbetstid, varifrån jag arbetar och när jag väljer att göra saker. Då kommer jag vara i en större samklang med min inre nomad, hippie och min vackra inre älva. Det är det jag drömmer om i början av augusti under vackra himlar. 

torsdag 2 augusti 2018

Jag har länge längtat efter att se filmen Coco...



.... och igår blev det äntligen av. En så fantastisk film, jag älskade varje minut. När man sammanväver kreativitet med traditioner och myter på ett respektfullt sätt så blir det som bäst. Jag kan inte låta bli att förundras och inspireras av de som skapat filmer likt denna och med scener så fantasifulla och med roliga detaljer. Den här filmen kommer jag köpa för den vill jag verkligen ha. Har ett litet filmbibliotek med filmer som jag tycker om av olika anledningar och där passar denna väldigt bra. Coco klev rakt in i mitt hjärta.


onsdag 1 augusti 2018

Rosenhill får fyra av fem..



.... chilliga hängmattor av oss när vi besökte det idag.

Rosenhill är som ett chillarställe för själen och luftiga möten... och med gott fika på det. Man kan plocka sin egen bukett och betala i pris per hekto, man kan även handla allehanda grönsaker och andra saker i deras butik.


Själv slår jag mig ner en stund i en av deras hängstolar som direkt blir en plats för harmoni. Jag ser flera klätterträd men med tidsbrist får jag komma tillbaka en annan dag för att njuta deras sällskap.

Efter en fika på verandan och med en längtansfull blick mot det lilla trähuset man kan bo i över natten så far vi åter mot staden.. men med en bättre känsla i hjärtat än när vi kom.


tisdag 31 juli 2018

Det är så varmt i vår lägenhet...

... så man inte riktigt vet var man ska ta vägen. Husväggen är uppvärmd sedan många månader och regnet som svalkat dem har varit ett fåtal.

Jag som tycker regn är vackert och livgivande får för en gångs skull medhåll från många när jag säger att jag längtar regn. Även om sommaren varit fantastisk med sin värme, uppvärmda vattendrag och vackra kvällar så är det nog många som mer än någonsin inser att vi behöver balans. Torra bruna gräsmattor och löv som torkat och fallit från träden är de tydliga tecknen i vardagen emedan de mer allvarliga nyheterna om skogsbränder och böndernas situation är de mer allvarliga.

Jag sätter mig ute på balkongen och välkomnar augusti som är här om mindre än en timme. Kom med  lite regn och krispighet önskar jag, det är nyanserna som skapar hela färgpaletten.


måndag 30 juli 2018

To live a creative life..


... we must lose our fear of being wrong.

Citatet finner jag på en vägg i ett konstnärskollektiv i Finland. Tycker om det, i kreativitet kan man inte ha fokus på att vara rätt, göra rätt eller att det ens finns ett rätt.. man behöver vara i skapandet eller i ett kreativt tänkande utan rätta svar. Det är så uppfinningar och nya idéer kommer till och man kan skapa nytt. Det kan man inte göra i rädsla eller om man har fokus på att det ska bli rätt. Oftast är det ju "misstagen" som blir erfarenheter som man lär nytt av.

Det här gör att jag inte trivs för nära människor som har sin bestämda åsikt om hur vissa saker ska göras, det kan ju finnas så många olika sätt att lösa en uppgift och ibland ett mycket smidigare eller snabbare sätt men om vi alla måste göra på samma sätt kommer vi inte att finna de andra vägarna. Det är ju också i våra olikheter i tankar och skapande vi finner kreativiteten. Tänk om alla målade samma tavla eller skapade samma skulptur? Det skapar inget nytt.

Jag vill leva det kreativa livet och skapa min egen magi, finna nya tankar och vägar. Jag vill släppa tankar på att det finns ett rätt och fel i det skapandet, vi måste alla hitta vårt eget och vårt egna uttryckssätt. 

söndag 29 juli 2018

Att komma hem..


... efter nästan 3 veckors resande är oavsett hur man har haft det en väldigt skön känsla.

Vi har haft härliga semesterveckor, med vackra möten såväl med människor som med vackra platser och med en mängd olika badplatser. Så vad kan vara mer passande än att ta ett kvällsdopp på vårt närmsta bad efter att ha varit på en båt från Finland till Sverige större delen av dagen. Färdas över vatten för att sedan bada i närheten av sitt hem. För är det något vi har lyckats med så är det att bada som vi lovade, den enda dagen vi inte tog ett dopp var den dagen vi åkte från Luleå till Vasa för att gå på 40-årsfest och den började redan på eftermiddagen. Men alla andra dagar har vi badat i sjöar, hav och älv. Det har blivit varmare och varmare längs med färden eftersom vädret har värmt upp de flesta vattendrag så det är ljuvligt att vistas i dem.

Ikväll kryper jag ner i min egen säng och sover så gott jag kan i värmen men med vetskapen att jag någonstans har många hemplatser i världen.


lördag 28 juli 2018

Tiden...


... detta märkliga fenomen. Konstruerat av oss själva och ändå kan den styra oss.

Tidsuppfattningen som kan vara så flytande så många gånger, ibland har man oändligt med tid och ibland ingen alls. De räknade timmarna och de oräknade timmarna. De man tänkt och inte hunnit eller när man hunnit mer än vad man trodde och ibland undrar jag att enligt vem och enligt vilken tideräkning?

Nu har jag snart haft 3 veckors semester och ibland har det känns som oändligt mycket tid och samtidigt så ser jag travar med olästa böcker och saker som jag tänkt ägna mig åt, som planerad och oplanerad tid samtidigt på nåt vis. Men egentligen har jag större delen av tiden gjort exakt det jag velat. Det måste ändå vara väl förvaltad tid. Om nu tiden egentligen existerar.....

fredag 27 juli 2018

"Meet me...

... in a golden dream" läser jag på en låda och fylls av undringar och tankar om vad den gyllene drömmen kan innehålla.

Jag väver sagotankar och fantasimönster i min inre värld vilket jag gjort sedan jag var barn. Jag skapar historier, figurer och varelser samtidigt som jag kan förälska mig hejdlöst i en vacker bild någon målat. Det är min sagosida som kommer ut på så många plan när jag får vila, en del av mitt inre väsen som aldrig blir mindre drömmande oavsett om hon är vaken eller inte.

Jag har letat röd måne under kvällen men ibland väljer den att vila från världens uppmärksamhet bakom molnen. Istället får jag minnas den magiskt röda måne som vilade över Luleälven för några år sedan utan att vi anade, plötsligt fanns den där som något från sagans värld. Det kommer jag för evigt att minnas.

I min vakna gyllene dröm fann jag min egen magiska drake. I mina drömmars väv jag kommer skapa under blodmånen även om jag inte ser den så kan vad som helst hända, möt mig där på stjärnströsslade gator och under regnbågars glitter. Godnatt min skatt.


(tavla målad av Taiteilija Tuija Vihermaa).



torsdag 26 juli 2018

I väntan...

... på en solnedgång skiftar himlen färg och målar med hela sin palett. Detta skådespel som fångas av den som tar sig tid att betrakta det.

Med sand mellan tårna framför en solvarm sjö i Finland så fångar själen och ögat himlens alla nyanser. Dagen som gått vilar snart i det förflutna och när solen åter stiger börjar en ny. Dagen idag slutade vackert.


onsdag 25 juli 2018

Tankar från en hängmatta.


Hängmattan. Denna eviga symbol för ledighet och lättja och för att känna sig fri. Det är vår bild för att visa att vi kopplar av, njuter och gör just inget vettiga samtidigt som det enda vettiga är just det.

Jag ligger på rygg i en hängmatta vi spänt upp mellan två träd vid vårt tält och slås av att direkt jag lägger mig där så vill jag inte vara någon annanstans än just där. Vad är det som gör att man kopplar av så fullständigt i en hängmatta? Kan det vara känslan av att sväva över marken i någon slags vänlig tyngdlöshet. Eller är det att tårna viftar i vinden och lättat från alla steg som måste tas. Kan det vara att blicken enkelt vilar i trädkronor och himlars sfärer eller att man väljer att rikta dem mot en bok man vill läsa, ett korsord att finna tvetydigheter i eller att bara vila blicken för en gångs skull. Att sluta ögonen och gunga stilla i blicken av smekfull sol och lekfulla vindar över min hud. I hängmattans mjuka omfamning vilar jag stilla och lyssnar på omgivande ljud. Det är en temporär och portabel viloplats där allt man behöver är en hängmatta, två träd och en stund att vila däri. Det är frihet.


tisdag 24 juli 2018

När skogens guld..

...breder ut sig över myren kan man inte göra annat än hänföras. Jag minns inte att jag plockat hjortron sedan jag var barn. Det är ljuvligt.

När jag var liten bodde jag precis bredvid en skog och jag älskar att vandra i dem. Ta in alla dofter, ta sig fram i terrängen på bästa vis. Doft av vitmossa, myr, gran och lavendel. Jag måste vandra i skog oftare, där hör jag hemma.


måndag 23 juli 2018

Barfota vandrar jag på en myr i Österbotten...

... där det mjuka vattnet smekfullt omsluter mina fötter. Där vilar drakars stjärnstoft under spirande hjortron och tranorna lyfter mot nya nejder.  

Blåbären är stora och vackra, vi plockar dem till en paj och tar stigarna som leder till havet. En vän bjuder oss in i den vitkalkade fabriken som för länge sedan lades ned och nu huserar konstnärer i ateljéer och studior där. Kreativa alster och vackra platser för att skapa och mötas samsas under vackra fönster, hög takhöjd och oväntade vrår. Det är lugnt när vi är där, även konstnärer tar semester. 

Jag andas skog och lyssnar hav, jag möter färg och färgerna tar fäste i mig. Jag vandrar på stigar jag inte mött men som känns välbekanta och jag möter vänner när jag reser bort. Det är precis som det ska med andra ord. 




söndag 22 juli 2018

Till ljudet av havet..

... har jag nu lagt mig att sova i tältet vid havets kant efter varmt ångande bastubad som kylts ned med dopp i havet. Det doftar skog och det känns hemtamt, tryggt och annorlunda på en gång.

Under eftermiddagen anlände vi till stjärnströsslarens fasters sommarstuga i Närpes efter ett härligt dygn med firande av en fin vän i Vaasa. Det ligger så vackert med havet intill tomten och vi äter middag och kvällsmat vid havets kant. Att vandra mellan världar när man byter platser som under semestern är vackert och får en ibland att gå utanför sig själv och det invanda samtidigt som man är närmre sig själv och nuet. Viktiga tankar landar samtidigt som man ibland bara vilar och tar in det som är och att upptäcka nytt. Det är som ett stort äventyr och jag delar livet med människor jag inte mött tidigare men som öppnar famnar och bjuder in. Jag möter fler som klättrar likt cirkusartister, tycker om att blåsa såpbubblor och som bjuder upp till dans. Jag kommer vakna till havet som slår mot tältet säkert både under natten som imorgon bitti och det är ett av de vackraste ljuden jag vet. Det är vackert att leva.


lördag 21 juli 2018

Vi kliver upp tidigt




.. och packar in det sista i  bilen och far mot Finland. Där blir det fest för en vän, roadtrip och träffa släktingar till stjärnströsslaren. Det är dags för nya äventyr.

Det är alltid med lite vemod i hjärtat jag lämnar Gammelstad och mina morföräldrar men den här gången kommer jag tillbaka om några veckor. Det ska bli härligt att upptäcka Finland, har knappt varit där men nu är det dags. Med i bagaget så finns loppisfynd, några nya saker till lägenheten och en del nya klänningar. I det mentala bagaget finns fullt med vackra minnen av vackra stunder, fina möten och mängder av bad. 

fredag 20 juli 2018

Kvällsdopp och morgondopp..


.. i älven när det är sådär stilla. Jag simmar och njuter varje simtag i sitt varande. Det är så skönt när det är tillräckligt varmt för att jag ska kunna simma och då kommer jag ihåg hur mycket jag tycker om att simma, det är som avkoppling och påkoppling på samma gång. Det är så lyxigt att ha vår egen lilla strand precis nedanför gäststugan, bara att kliva ner i vattnet och sen simma ut. Det är balsam för själen en varm sommar. 

torsdag 19 juli 2018

Vi spelar kort om kvällarna..

.... ett kortspel som i vår familj går under namnet jambalaya men vet inte om det har något annat namn eller det helt enkelt är ett spel mormor och hennes väninnor kommit på själv. Spelet handlar om tur och strategi i en bra kombination.

När vi sitter där och spelar inser jag efter en stund att jag nog alltid använder samma strategi när jag spelar jambalaya, som av gammal vana och ganska oreflekterat. Jag vinner ibland men inte den som vinner oftast. Trots detta så har jag nog aldrig funderat över om jag kanske skulle testa andra strategier utan bara kört på med de jag brukar, som en trygghet. Sådär som är så lätt hänt i livet, relationer eller när man ska lösa något problem. Man gör som man alltid gjort och får därmed samma resultat istället för att pröva nytt och utvecklas.

Einstein lär ha sagt: "Galenskap är att göra samma sak om och om igen och vänta sig olika resultat. Om du vill se andra resultat, gör samma sak". Så för att vinna oftare behöver jag nog testa nya strategier. för att vinna oftare även om det kanske innebär att jag förlorar lite oftare under en period. När man fastnat i att göra samma och kanske ser att man inte riktigt når dit man vill så tror jag på att det är dags att testa något annat. Man kanske inte "lyckas" direkt men man lär sig nog något nytt längs med vägen genom att man tar nya chanser så breddar därmed sin beteenderepertoar men också perspektivet och kan tänka mer kreativt. Det talas alltmer om det livslånga lärandet och det handlar inte bara om att vi studerar och går kurser tänker jag utan även om att lära sig livet igenom.

Min morfar sa häromdagen att det gör inget när jag misslyckas när jag försöker göra något. Allt jag har lärt mig i hela mitt liv har jag lärt mig genom mina misstag och att inte bli förbannad och att inte skylla på nån annan. Klokt sagt av min morfar och jag tror att nästa gång vi spelar Jambalaya ska jag bestämma mig för att testa ny strategi och inte gå på invanda vanor.  Som att ta av sig solglasögonen när de suttit på många dagar och se världen i nya färger. Det behöver inte vara svårare än så även om man kan få både träningsvärk och växtvärk när man prövar nytt. Det kan ta kraft att träna nytt och växa som människa, men det är då man kan finna nya krafter.


onsdag 18 juli 2018

Jag visionerar då och då...

... och till skillnad från att missionera är det inte en process där jag försöker övertyga någon annan utan där väljer jag själv mina bilder och tänker kring det jag vill skapa. Jag visionerar och visualiserar för att ha fokus på det jag vill och tror på.

 Jag har en personlighet som ibland känns något flyktig kan jag känna själv. Jag vill mycket, vill uppleva mycket och se mycket att jag ibland kan känna mig flyktig i tanken, steget och i målet.

För att landa är meditationen något som skapar den där plattformen i mig, men ibland glömmer jag, bortprioriterar eller slarvar. Men på semestern då man ibland nästan lever i ett meditativt tillstånd is sig känns också som en perfekt tidpunkt att skapa utrymme för det och öppna upp för att skapa en vana som gör gott i mig. Så idag sätter jag mig på gäststugans trapp och mediterar vid älven till ljudet av vågorna som slår in mot strand. Jag finner visioner och tankar jag vill samla och då gör jag det i en app på min mobil där jag skapar listor och planer för att fånga de där tankarna som fladdrar likt fjärilar i sommarvind. En lista jag tycker särskilt mycket om är "det här har jag gjort" listan, där nedtecknar jag det som jag har gjort såväl planerat som planerat. Det får mig att se allt det jag faktiskt gör men också om den saknar det jag vill göra för att vara på rätt väg för mina visioner.


tisdag 17 juli 2018

Detta är verkligen en plats för själen..


... utbrister jag.

Med en egen strand vid Luleälven så kan man göra precis det man vill. Min magiska stjärnströsslare ställer sig och fiskar lite i midnattssolen strax innan vi lägger oss. När vi vaknar hör vi vattnet som slår mot stranden strax nedanför gäststugan och man ser solen leka i trädet utanför. Vi bara landar och landar gott. Jag har känt den här platsen sedan min första sommar och för stjärnströsslaren är den ny men vi njuter den lika gott på vårt eget vis.

Vi äter alla måltider utomhus på verandan, vi badar och njuter av att bara kunna göra det vi vill när vi vill. På dagen ror vi ut till Grynnan som vilar med sin sand mitt i älven. Stjärnströsslaren ror dit och jag ror lite mindre rakt hem men det går och jag tycker om att ro inser jag även om jag blir frustrerad när inte båten gör som jag vill. Stjärnströsslaren ler underfundigt och säger, ro du. Han är klok han.

På kvällen äter vi smörgåstårta som är bland det bästa jag vet. Sen spelar vi Jambalaya i kvällningen ackompanjerad av ljudet av badande barn och sorlet från avlägsna samtal. Om några timmar kryper vi till kojs och sover gott och vaknar till ännu en dag på en plats som gjord för själen.


måndag 16 juli 2018

Denna sommar kommer bli ihågkommen..


... för lekfulla fjärilar, sönderbrända gräsmattor och att det verkligen var en sommar att minnas när det gäller värme.

Trots att bara halva sommaren har gått och halva juli och skimrande augusti väntar kan jag säga det med säkerhet. För det är en sommar som så många drömmer om när vintern vilar utanför rutan. Det är varma dagar med bad, kvällar med de vackraste av solnedgångar och bara ben dygnet runt.

När jag vaknar vid min älv och den lilla stranden så är jag lycklig oavsett väder men i år är det högsommar och vi badar flera gånger under dagen. Jag dåsar i solstolen på stranden och orkar inte göra så mycket mer än att bläddra i mormors tidningar och en deckare. Precis vad jag behöver.

Lite yoga på trappen framför gäststugan tar jag men orkar inte lika länge som vanligt, men det är skönt i det som är att bara sträcka ut kroppen och låta den röra sig i de riktningar den vill. Det här är dagar som inbjuder till bara varandet och äta alla måltider ute. Sådana dagar att minnas när man längtar sommar.

söndag 15 juli 2018

Hejdå Byske..


... och hej mitt Gammelstad.

Vi lämnar Byske efter vackra dagar, havsbad, fina möten med stjärnströsslarens vänner och världens varmaste drakmamma som tagit hand om oss på bästa sätt. Vi lämnar dagar fyllda av värme, skratt, god mat och vackra turer med väskorna och bilen mer fylld än när vi kom.

Så åker vi mot Gammelstad, den plats som betyder så mycket för mig och där jag tillbringat mina somrar sen innan jag kunde gå. Där mina finaste morföräldrar väntar med öppna famnar och kärleksfulla handlingar.

Jag och min stjärnströsslare har två av våra platser på jorden med blott en timmes åktid emellan vilket gör åtminstone en del av semestern enklare. Men att ha de som bor närmst hjärtat på annan ort är både vackert och vemodigt på en gång. Det vackra i att alltid ha någon att besöka där det känns som att komma hem fastän man reser bort och det vemodiga att inte kunna möta till vardags närhelst man önskar. 

lördag 14 juli 2018

På en kväll fylld av "Bok och bubbel"..


... diskuterar vi barndomens läsupplevelser och en bok man minns.

Ett av mina svar är Maria Gripes "Tordyveln flyger i skymningen". Jag minns inte hur gammal jag var när jag läste den första gången men skulle tro att jag var runt tio och jag bara älskade den sådär oändligt mycket. Än idag när jag äter lakrisal tänker jag på denna bok eftersom en av huvudpersonerna äter salmiak hela tiden.

I onsdags sprang jag på den på en loppis och kunde inte låta bli att låna den eftersom jag inte läst den på över 40 år och mitt egna exemplar lånades ut och jag återfick den aldrig. Jag har nu läst ut den och jag älskar den lika mycket ännu. Hur hon berättar en fascinerande berättelse på ett mystiskt och magiskt sätt som väcker fantasin och öppnar dörrar till vackra rum.

Maria Gripe var en av mina absoluta favoritförfattare och jag skrev till och med ett brev till henne, som hon besvarade och det var en stor skatt. Nu ligger det nog någonstans i de flyttlådor man aldrig packar upp mellan flyttarna men som man aldrig kommer göra sig av med. Men den största skatten är de läsupplevelser hon gav mig och den känsla av magi och att det finns så mycket mera som följer mig än idag. 

fredag 13 juli 2018

Magic is something you create...


... och i skapandet av vår egen magi är vi alla magiker.
För visst finns det stunder i våra liv som glimrar extra mycket och många av dem kan vi skapa själva. Vardagsmagi som att skapa sina egna stjärnhimlar genom att tända tomtebloss eller att väcka regnbågar till liv genom att blåsa såpbubblor är enkla magiska trick. Dimmorna leker under midnattssolens vackra nätter och skapar sin egen magi för den som är vaken och ser. I morgonen badar solglittret i havet.

Jag tror magin är nåt vi kan skapa men kanske ännu mer något vi kan se eller känna. I uppmärksamheten eller gåvan att hänföras vilar en känsla av under och något särenligt. I förmågan att innerligt glädjas och förundras skapas glittrande stjärnströssel i mitt liv. Där man lägger sin fokus växer det och när jag fokuserar på vardagsmagi får jag helt enbent ett mer magiskt liv. Med min egna magiska trollstav skapar jag det jag kan och njuter av det som är. Det är magi.


torsdag 12 juli 2018

Väldigt bra Liv


.. är titeln på en bok av JK Rowling.
Den tar upp fördelen med att misslyckas och vikten av fantasi. Hur kan vi få ut det bästa av ett misslyckande? Och hur kan vi använda fantasin för att bli ett bättre jag både för oss själva och mot andra.

Jag blir jättenyfiken på denna bok och jag tänker på det där som man i stunden kanske tänker är ett misslyckande men som leder en helt rätt eller får en att utveckla andra förmågor tack vare denna erfarenhet. Så den vill jag läsa.. och sen gillar jag titeln också, som ett litet peptalk att ha framme till mig en grå dag.