torsdag 20 april 2017

Inleder dagen med dans..

.... och vandrar sedan under rosa himlar. Fångar det vackra i själen istället för med skärpa precis som jag försöker leva livet med passion istället för perfektion.

Det är vackert när körsbärsträden fäller ut sina valv över oss och skapar nya himlar för en stund. Lyfta blickar och med öppna hjärtan fångas vi. Förgängligt, sällsamt vackert och till för alla och envar.

Från fjärran land anländer en vän, samma som för några år sedan köpte skor med körsbärsblom att pryda mina steg i livet. Tillsammans med mina vänner njuter jag det vackra oavsett för de får min själ att blomstra och tillsammans skapar vi nya himlavalv.

tisdag 11 april 2017

Det är över 21 grader i skuggan..


... och i träden dignar apelsiner, vilket påminner mig om när jag bodde i Spanien och apelsinträden blommade.

Barcelona.. igen och samma förälskelse.. igen. Vissa saker är sig lika även om jag ständigt upptäcker nytt i denna stad som den stadsdel vi bor i. Vi hyr en designlägenhet med udda lösningar och vinklar och vrår, alla älskar den. På balkongen njuter vi gatuljud och solens strålar på vintertrött hud som vaknar till i vårsol. Ljuvliga semester. Cavan bubblar och vi med den. Vi skapar minnen i loggbok men ännu större inom oss.


Park Güell är lika magisk som jag minns den och det är kul att upptäcka den tillsammans med stjärnströsslaren och hans draklingar. Vad kan vara mer magiskt än att resa till sagoland med drakar vid sin sida.



På vår balkong njuter jag känslan av att inte veta vad klockan är och att ta dagen och stunden när den kommer. Välbehövligt efter klockstyrd tid med mycket innehåll. Det är ljuvligt och jag njuter vetskapen att vi har flera dagar kvar i den stad där mitt hjärta bor oavsett var jag är i världen, men nu är jag här. Det tänker jag njuta så länge det varar. 






lördag 8 april 2017

Dagen igår..

Den där vackra vårdagen som började så spännande med en ny dörr som öppnas och där tanken var att den skulle avrundas med känslan av efterlängtad semester. Den dagen. Dagen när 4 oväntade sms väntade när jag klev av pendeln. Alla innehöll samma fråga: är du ok? Då förstår man direkt att något hänt, samtidigt har jag ännu inte fullt ut förstått. Tunnelbanan stängdes ner och där står jag i Farsta strand. Lyckas komma ombord på en buss, sätter mig bredvid en kvinna i slöja. Hon vänder sig mot mig med tårar i ögonen och tyst säger hon: på Drottninggatan en fredag. Vi förstår båda vad hon menar, det är så oerhört mycket folk där. Vi pratar lite och det som smärtar mig är att hennes utseende kommer göra att vissa kommer förknippa henne med det som hänt..så oerhört orättvist. Hennes smärta är lika stor som min och det här är hennes land. Det är vårt land.

Jag vandrar hem från Farsta centrum där jag passerar beväpnad polis. Det känns omtumlande och overkligt och blir en märklig promenad men jag kan ta mig hem på 45 minuter.Andra är fast i city med en uppmaning att ta sig hem och inte vistas i folksamlingar. Alla kommunala färdmedel går inte och alla börjar vandra... i stora folksamlingar, det är en stad och just det man uppmanas att göra är det svåraste just då. Dagen igår var också SÅ oerhört mycket medmänsklighet. En av mina vänner får tak över huvudet hos en annan vän efter en omskakande dag. Människor öppnar sina hem för vänner och främlingar och bjuder varandra på mat. Jag pratar med en vän som kör taxi och som säger att det är hennes mest intensiva och märkliga pass men samtidigt att människorna är så oerhört fina mot varandra. Man betalar varandras resor, man samåker och stannar bilen för att höra vart någon ska. Det är kärlek istället för rädsla och så länge det är så vinner vi över det som vi mötte igår.

Ett tag var mitt danspass markerat som inställt men det var fel. Det kändes annorlunda att dansa idag men dansen har tagit mig genom livet och alla säger samma sak: vi måste fortsätta leva som vanligt. Jag tänker innan att det kanske kommer max 10 personer och så kliver 31 vackra själar in och dansar med glädje och styrka. Vi dansar tillsammans och jag lovar att i den stunden älskar jag dem alla, vi möts i dansen. Vi väljer glädje och dansa oss igenom alla känslor. Efter passet kommer en av motionärerna fram och tackar mig personligen för att jag ger så mycket en dag som denna, men de är de som kom som gav mig allt. Jag kommer aldrig glömma det här passet.

Det som hände igår kommer nära, sårbart nära och skakar om ännu en gång. En bekant var några minuter från lastbilen och om den inte kört in i Åhléns hade hon kanske inte funnits här idag. En annan vän berättar att hon var nära och vistats i en låst butik i 1,5 timme, i ovisshet och i det som var. Det måste ha varit en lång stund. Min väg hem från jobbet kändes lång och det kändes så viktigt att komma hem. Jag är så tacksam över att de klarat sig och känner ändå sorgen över de som inte gjorde det. Men änglavakter måste funnits, att så få skadades på en gata med så många människor dygnet runt och speciellt en fredag.. En av mina vänner är utbildad via Röda korset för att finnas tillgänglig vid katastrofer och kriser, idag har hon vandrat på Stockholms gator för att trygga, stötta och finns där. Det är så vackert, att hon med det vackra hjärtat och värmen finns där för andra.

Dagen igår smärtar mig så oerhört men jag dansade mig genom massor av känslor. Dagen igår gav vika för dagen idag.


söndag 2 april 2017

I blåsippors blick..


...känner jag doften av vår.

Nässelfjärilen har vaknat och leker bland nyvakna vårblomster. Det är ljuvligt och fåglars sång kantar min promenad. April har brett ut sin kjol och visar att nu har jag anlänt, trots sin nyckfullhet i väderlek så visar hon våren i sin spirande växtkraft.

Jag undrar vad som kommer komma fram i den växtkraft när naturen tar vid och börjar på en ny cykel bland förmultnade löv. Det är det vackra, det sker varje år och ändå är det aldrig exakt detsamma. Det får våra sinnen att vakna, nya drömmar att väckas och de frön vi planterat i våra drömmars trädgård att skapa nya vårvyer. Välkommen våren. 

fredag 20 januari 2017

Morgonhimmel utan filter...

...gör att jag tappar andan.

Stresstankar försvinner för en stund  under rosa himmel eftersom  jag har en förmåga att hänföras, förundras och njuta med alla sinnen. Jag lyfter hellre blicken mot det vackra än fäster den på den gråa pendelstationens betong. Himlen färgar till och med spåren med sin färg vilket innebär att jag glider på rosa spår in i dagen. Magiskt.

Bilden blir oskarp precis som vissa dagar är ibland. Otydliga utan skärpa och man famlar efter konturer. I oskärpan kan man finna nya mellanrum med andra färger och utrymmen att utforska och växa in i. I det nya och ovana sker växandet och konturskapandet många gånger.

Den rosa himlen kastade mig in i dagen där jag fann kreativitet, glädje och frihetskänsla. Efter att skymningen mattats i kvällningen möter jag vännen med det lyssnande sinnet som är drömväverska. Hon väckte nya glittrande tankar i mig som jag tar med mig när jag följer spåren mot drakars land där skatter vilar..

lördag 7 januari 2017

Vet du inte?

Vi har alla ett eget sagoland (Mary Poppins).

Vad rymmer ditt? Mitt är fyllt av höstlöv, snöflingors stjärnefall, vardagsmagi och medmänsklighet. Det är frostnupna äpplen, stjärnströssel och hallons doft. Där finns fjäll, djupa skogar och havet.  Det är klätterträd, mörka tjärnar och oskrivna blad. Det är andra världar under himlar jag inte sett eller längtar efter att återse. Det är soluppgången, gryningsdimma och regnbågsfärgade träd. Det rymmer tomtebloss och vänner (både de jag känner och inte känner ännu). Det är skönhet, skirhet, kraft och lata stunder för eftertanke och vila. Det är att vandra vägar för att äventyret livet leder en dit och det inte handlar så mycket om var man kommer utan med vem man reser med och njuta färden. Det rymmer drakar, pippiprinsessan och älvors lek.

I det vilar drömmar i norrskenets lek över himlen likt glittrande magi som kan ändra form och färg och växla över himlavalvet. Där finns labyrinter med skatter som finns om man ser dem och där vilar eoner av visdom att hämta. 


tisdag 3 januari 2017

Äntligen faller snön...

... har längtat vinter sen jag kom hem från Gällivare och njutit snölycka.

Himlarna däruppe är fantastiska och jag bär dem i hjärtat. När de målar himlen med färg så reflekteras den i snön som glittrar i rosa och lila. Det är så vackert så jag tappar andan. Svårt att fånga i bild men magiskt och vidunderligt vacker.

Nu faller snön och jag hoppas den stannar länge. Välkommen vinterland, jag har längtat.

måndag 2 januari 2017

Det känns smått overkligt..

... säger jag till stjärnströsslaren på morgonen när jag är på väg till mitt nya arbete. Efter 8 år på världens roligaste arbete så byter jag till ett nytt när det nya året tar sin början. Nytt år-nytt jobb.

För hur mycket man än försöker sätta sig in och förbereda sig så går det på nåt vis inte för mig förrän jag är där på riktigt. Det är ju då jag kliver in och får tänka nytt. Det är en trött men glad Vida som kommer hem till kvällen. Att sätta sig in i nya saker och tänka på flera nivåer och i nya sammanhang är oerhört roligt men gör tankarna trassliga till en början. Men det är ok, det är precis som det ska. För när man upptäcker nya saker så gror frön och nya rötter skjuter som som förgreningar. Förr eller senare håller de ett fast grepp så resultaten kan komma ovan jord.

Ett nytt äventyr har börjat.


söndag 1 januari 2017

Med ett glittrande tomtebloss



.... i handen önskar jag det nya året välkommet. Kaskader av stjärnströssel faller från mitt tomtebloss och jag njuter bubbel och nyårsmagi.

Det är ett varmt nyår och vi stannar ute länge vid vår eld, vi pratar, skrattar, äter, bubblar och låter ljuslyktor lyfta mot himlen. Jag skickar en önskan med min. Det nya året bjuder upp till förändring med en gång men den största förändringen i mitt liv är trots allt stjärnströsslaren.

Jag tycker om den friska känslan av att en ny dörr har öppnats och jag kan kliva in på stigen 2017. I verkligheten ett dygn bland alla andra och en tideräkning som vi skapat för att förhålla oss till. Det finns mycket att säga om tid men jag tycker om nystarter, avstämningar och reflektioner för att lära sig och gå vidare. Att lära sig av det som varit, lämna det man behöver och ta in nytt där man vill eller prioritera det man vet är viktigt på riktigt. Det är inte alltid en förändring som ska göras utan bibehållandet av något kan vara den verkliga förändringen.

Nyårsdagstraditionen med en vän och att betrakta året som var och sätta fokus på vad som kommer får vänta lite till eftersom hon är bortrest. Men för mig är det viktigt att stämma av, tona in, känna det som är och våga se sig själv och livet i vitögat. Då är det smidigt att ha såna inplanerade avstämningar, jag kommer även ha en till nyårstund om det blir som tänkt. För det är bra att tänka efter på flera plan och låta det utkristalliseras och sen se till att prioritera det. Det är ju faktiskt upp till mig, vad jag prioriterar av det jag vill göra. Men jag vill fylla livet med näralivetupplevelser, lyckodanser och att vara nära dem jag älskar och det som ger mig kraft, inspiration och frid.

Jag vandrar på den nya stigen och jag vet inte hur vandringen kommer bli men jag undrar vilka underbara saker året kommer bjuda mig på. I år är det dags för en nyårsburk igen, där samlar jag det vackra från året som kommer, ska bli spännande att se vad det är. Jag vill fortsätta stjärnströsslas av världen och ta emot det med öppen famn men även lämna stjärnströssel som spår i livet. Det kan vi alla göra.