lördag 31 december 2011

Bloggpiraten skriver sista inlägget för detta år..

.. för vem är bättre lämpad att knyta ihop året än en sån rekorderlig man som jag?


Dessutom har jag en riktigt stor nyhet att berätta och det tycker jag passar bra att göra på en dag som har ett viktigt datum. Minns ni hur Tea kom till mig? Å minns ni att Vida nyligen fick ett par riktigt fina stickade sockar från vår favorit-Matte som skapar så fina saker med sina händer?


Jag hade innan fått indikationer från säkra källor att det skulle kunna finnas något till mig i paketet så jag hade hållit utkik i flera dagar och när Vida öppnade paketet så var jag fort  framme och lyfte ur en ask som gömde sig i paketet. Den visade sig mycket riktigt vara till mig.






När jag öppnade lappen så kunde jag läsa följande:



Å i asken låg de sötaste virkade harpaltar mitt broderade öga någonsin har skådat.





Så nu har jag och Tea adopterat dem. Det är därför jag har haft så fullt upp och inte haft tid att skriva några betraktelser men det ska det bli ändring på under 2012.


Men med denna goda nyhet att nu är vi en familj och att jag snart tillbaka på banan igen som den reporter jag är så ser jag fram emot det nya året kommer.


Gott Nytt ÅR från Bloggpiraten, Tea och harpaltarna.. nåja, Vida önskar säkert er detsamma.





fredag 30 december 2011

Du älskar ju hösten...

... så därför valde jag en höstängel.

Det är min vän Chissra som jag lärt känna via bloggvärlden som har köpt en Willow-tree ängel i julklapp till mig. Jag älskar de änglarna men det här är min första. Chissra som med sin klokskap och värme är en av de största vinsterna med att börja blogga, en vänskap. Det är sann rikedom.

Där står min höstängel och har skördat en kärve som är fylld av överflöd av tacksamhet. Hon påminner mig om hur vi skördar i livet.. under 2011 har jag skördat massor av erfarenheter (såväl roliga som mindre roliga), insikter och många glada stunder. Jag har fått dela vänners lycka och sorg, de har fått dela mina lyckostunder och sorgedagar. Jag är redo nu.. att vända blad. Jag är klar med 2011 och vill ha in ett nytt fräscht 2012. Även om det bara är ett datum som övergår i ett annat så gör jag alltid ett mentalt och praktiskt bokslut varje år och det är dags nu. Imorgon kväll så händer det.


tisdag 27 december 2011

Ni missar väl inte...

...Vinter i P1?

8 härliga önskade sommarpratare som bjuder in till skön lyssning. Som Sommar i P1 fast i vinterskrud och det är det bästa jag vet att lyssna på både sommarprogram och vinterprogram (inte någon större nyhet för de flesta här). En av mina drömmar är (som så många andras) att en vacker dag ha mitt alldeles egna Sommarprogram.. åh vem vet, en vacker dag kanske det är mig ni lyssnar på.

Jag har lyssnat på 2 av veckans program. Jag tycker om att ladda ner dem på podden och sen lyssna när jag promenerar till jobbet eller på stan. Någon annans tankar som ekar i mina öron och får mig att tänka nya tankar. Mia Skäringers program var helt fantastiskt tycker jag, skrattet i allvaret och allvaret som finns i skrattet. Men alltid med allvarets underton. Skickligt Mia.  I veckan kommer också Thomas Sjödin att prata och hans tidigare sommarprogram har varit fantastiska.

Så ta en paus i julstök eller en vilsam stund innan eller efter arbetet och lyssna på Vinterprogrammen. Ni vet aldrig vart ni hamnar i tanken eller i fantasin. Om ni missat poddarkivet som är en skatt fylld med de läckraste godbitar tycker jag ni ska botanisera där. Men kom ihåg ibland är det inte det man tror att man ska gilla bland godsakerna som ger den intressantaste eftersmaken.


måndag 26 december 2011

Dagmar...


... skulle inte drabba Dalarna speciellt hårt trodde man.

Men det var fel. Det har blåst ner träd i skogen och takpannor har flugit och landat på våra bilar och skapat bucklor och krascha en bilruta.Vi är inte ensamma om det. I skogen såg det ut som plockepinn på vissa ställen och den planerade skogspromenaden fick vi ta via andra vägar. Jag är nämligen hemma i byn utanför Leksand och där ser det ut såhär i vår skog som ligger runt knuten. Jag är glad att jag har bussbiljett tillbaka till Stockholm idag eftersom alla tåg är inställda för tillfället.

Man är bra liten när stormen slår till och ändå är vi inte värst drabbade för det är värre i andra delar av landet och vi har fått behålla strömmen. Själv är jag framför allt glad över att vi alla var inomhus för när hela huset skallrar då är man liten på jorden. Man vill ju inte att nån ska blåsa bort.


söndag 25 december 2011

Önskerubrik: Om du fick välja ett ord att ha stående nånstans hemma, vilket skulle det vara då?

Undrade Anita när jag bad om önskerubriker

Oj, vad jag har funderat på det där. Jag gjorde tolkningen bokstavlig det vill säga att jag bara får välja ETT ord. Det här har verkligen snurrat hos mig och jag har funderat, värderat och filosoferat. För det finns många ord jag tycker om men om man får välja ett så måste man ju också tänka på nackdelen med ordet och om det kan omfattas i ett annat ord.

TACKSAMHET var ett av de ord jag har tänkt mest på. Tacksamhet har förändrat mitt liv och är något jag dagligen använder oavsett om det är under tuffa perioder eller bra perioder. Att lyfta blicken och känna tacksamhet mot små saker och stora saker förändrar dagen. Det är skillnad om man njuter av att andas in den friska luften eller om man fokuserar på kylan. Det handlar i min värld många gånger om hur jag tolkar och betraktar något. Så tacksamhet var ett av de ord jag övervägde men om det var det enda ordet så är jag inte säker på att jag skulle välja det.

Tacksamhet är bland det finaste jag vet men det kan ju också missbrukas och göra så att man inte tänker efter vad man vill ha. Om jag enbart hade varit tacksam över att jag hade ett fast jobb med bra lön även om jag inte längre trivdes hade jag aldrig vågat säga upp mig och det är ju bland det bästa jag gjort. Om man är tacksam över att någon vill ha en kanske man inte får den man vill ha i en kärleksrelation. TACKSAMHET är fantastiskt men jag tror på att ibland ifrågasätta eller sträva efter något annat.

Ett annat ord var GLÄDJE. En av mina absoluta favoriter är Kay Pollack och hans budskap i boken "Att välja glädje". Han vill att vi ska ställa oss frågan, kan jag välja glädje nu? Och ibland kanske det bara handlar om att glädjen är att man lever eller att man har tak över huvudet. Men jag tror att om jag valt GLÄDJE så hade det kunnat ses som ett tecken att jag inte tror sorgen har en plats i våra liv och att man alltid ska gå omkring med ett klämkäckt (och då stundtals stelt) leende på läpparna och inte våga sörja i de stunder det behövs.

Jag tror nämligen i stunder av sorg att det inte finns någon annan väg än rakt igenom den. Om man inte vet hur det är att vara ledsen kan det vara svårt att uppskatta den himlastormande glädjen. Men visst kan det finnas ett stråk av glädje i sorgen. Man kan vara glad över den tid man fick tillsammans, eller att man fått haft  jobbet under den tid det varade eller att den tiden varit så fin att man sörjer när den är över. Att sörja är ju någonstans en reaktion på att man har haft det bra, att man vågat drömma, att man älskat någon väldigt mycket eller att man önskat att det varit annorlunda.

SKÖNHET är ett annat ord jag tycker om. Skönheten i det som vi möter, som en klarblå himmel, en annan människa som ler och en nyutslagen blomma eller en vacker solnedgång. Men ordet skönhet har missbrukats i min mening och har ofta en klang av ideal. I mitt liv finns det mycket som jag tycker är vackert som kanske ingen annan benämner som det, men jag tror att om jag valde ordet skönhet så är det lätt att det tolkas fel. Jag möter mycket vackert i min väg och jag uppskattar skönheten i en stjärnhimmel, en vackert gjord latte och i ett hantverk men jag tycker inte om att vi värderar skönhet i ideal som alla ska skriva under.

NATUREN är också ett av de vackraste ord jag vet. Att vara i naturen, lyssna på naturen, hitta mönster i naturen och bara insupa naturen är verkligen balsam för själen. Det finns något där som gör att många av oss känner frid, samlar energi och kraft. Man ser sin litenhet och storhet i naturens famn upplever jag. Jag kommer närmare mig själv i mötet med naturen. Men jag älskar också staden, dess puls, kullerstensgator och där naturen möter staden så enbart naturen blir inte heller ordet jag skulle välja. Jag gillar kontrasterna men med naturen ständigt närvarande.

Men ordet blir nog KÄRLEK för det är nog ett av de vackraste orden jag vet. Då tänker jag kärlek som ett mycket större begrepp än bara den mellan två människor. KÄRLEK som något som kan omfamna hela livet och allt som kommer i din väg om du vill och väljer. I min värld kan kärlek omfatta alla de andra orden som jag funderat kring, det handlar om hur man ser det. Kärleken till livet, familjen, din älskade, det du gör, den glädje du känner, nuet, det du har, naturen, skönheten du betraktar och allt det du är tacksam för. Kärleken finns överallt. Man kan ju också då och då ställa sig frågan: Kan jag välja kärlek nu?

Så, om jag fick välja ett enda ord att smycka mitt hem med skulle det bli KÄRLEK, det är som ett himlavalv där stjärnorna tacksamhet, glädje, skönhet och natur lyser klart och i samklang med varandra. Vilket ord väljer du?




lördag 24 december 2011

God Jul

... alla mina vänner, läsare och alla ni jag inte känner.

Själv har jag landat i Dalarnas famn i den lilla byn och med stora delar av familjen samlad (och de som inte finns med oss finns i våra tankar). Jag hoppas er jul innehåller allt det ni önskar och till er som tycker att denna dag är tuff skickar jag lite extra kraft och kärlek.

GOD JUL!

fredag 23 december 2011

Att ta emot..

... med öppet hjärta och stor tacksamhet utan att få dåligt samvete eller känna att jag  är något jag fått träna på.

Tur är väl det eftersom så mycket gott kommit till mig i December, både i form av gåvor, snälla ord och överraskande julklappar. Inte nog med fina klappen från Cloudberrie som jag skrev om häromdagen. I onsdags kom ännu en överraskning från finaste Di. Hela favoritserien House of Elliot och sen en handgjord hjärtformad lavendelkudde som går att värma.

Tidigare i livet har jag nog haft svårt att ta emot utan att jag gett något tillbaka. Men när jag själv ger en gåva är ju inte syftet att jag ska ha något tillbaka eller skapa dåligt samvete hos mottagaren. Jag ger ju för att jag vill ge och inget annat.

Så jag njuter och bara tar emot och tänker att allt gott som kommer till mig blir till positiv energi om jag just bemöter det med tacksamhet och glädje. Julen är här.


tisdag 20 december 2011

Cloudberry...

.. betyder hjortron på engelska. Molnbär. Visst är det vackert när man tänker efter.

Cloudberrie är också en bloggare från Gällivare som jag följt i flera år. Idag överraskar hon mig med en julepresent som gör att jag blir så glad så jag gråter en skvätt. Både av glädje över oväntad generositet men även för att hon hittat något som jag letat efter.

Utan min vetskap har hon letat reda på min adress och klätt in ett paket i julskepnad som väcker glädje där det ligger bland fönsterkuvert på hallgolvet när jag kommer in från ett vintervitt Stockholm.


Men det är när jag öppnar det och finner en dvd jag blir andlös. Det är en julkonsert från Gällivare kyrka som är så vacker att den öppnar hela mitt hjärta och fyller mig med julkänslor. Det sjungs både på samiska och svenska. Fantastiska Sofia Jannok som jag tycker så mycket om är också med. Jag har velat ha denna dvd sen jag tittade på den hemma hos pedagogiska mamman som fått den i present av mina morföräldrar. Men när jag har letat vid besök i Gällivare så har den varit slut eftersom den är några år gammal.


Cloudberrie vet hur mycket jag tycker om den här konserten tack vare att jag nämnde den i en kommentar kring luciastämning. Jag vet inte hur hon lyckades få tag på den och hur hon fann tiden i julvimlet. Jag kan inte med ord beskriva min tacksamhet för denna gåva som jag kommer att vårda ömt och titta på i juletid varje år.

När jag får tag på Cloudberrie via mail så säger hon att hon ville ge den som tack för det jag ger henne via bloggvärlden och den vänskap som har växt fram där. Vi har aldrig lyckats träffas även om vi i efterhand har konstaterat att hon sett mig på stationen när jag lämnade Gällivare för 3 år sedan. En vacker dag hoppas jag vi gör det i verkligheten också.

I läsandet av Cloudberries blogg då jag ser alla fina bilder från Gällivare så längtar jag hem. För Gällivare är hemma. Jag är född där och mina morföräldrar bor där och jag har tillbringat så mycket tid där. Själv har jag inte bott där sedan jag var en mycket liten bebis. Jag har flera hemorter som är mina i hjärtat. Det är dels Gällivare, Leksand, Gammelstad (Luleå) som är min historia men även städerna Göteborg och Stockholm som jag själv valt.

I min introduktion skriver jag att jag bär min hemkänsla med mig men det innebär också att det alltid finns platser som saknas i mig och som jag besöker i tanken. Ibland fyller det mig med vemod. Jag är en nomad i livet och jag vet inte hur det blev så. Jag tror jag är född som en livsresenär med en viss rastlöshet, rotlöshet men samtidigt en känsla av frihet.

Tänk att någon i en annan del av landet som aldrig träffat mig har ett hjärta så stort att hon valde att skänka glädje som för mig inte kan mätas i ett ekonomiskt värde. Jag tror att vi alla kan välja om vi gör det här till en bättre eller sämre värld och jag tror att handlingar från hjärtat gör hela skillnaden.

Vinsttajm från Bloggpiraten..

.. som nu skrivit en himla massa lappar, lånat en stor vante som Vida fått i sin klappkalender. Ruskat om vanten och sen plockat ut tre lappar, en för vinnaren av poesiträdet, en för namn som får ett tröstpris och sen ett extra tröstpris. Man kan ju inte bara lotta ut en sak när så många som ansträngt sig. 


Vinnarna blev:
1. Lolla - som får sitt alldeles egna poesiträd hemskickat. 
2. K- som därmed döpt min vän till Tea (och får ett tröstpris)
3. Annica - som "bara" får ett tröstpris 


Jag kontaktar er så att jag får era adresser, en så betydelsefull person som jag kan inte bara lägga ut den här hursomhelst. Nu måste jag kila, det har hänt något mycket världsomvälvande i mitt liv som jag återkommer med att berätta inom kort. Ett scoop kan man säga. 


Yours sincerely


/Bloggpiraten

måndag 19 december 2011

Han är ett dygn gammal..

... och alldeles underbar.

Det finns inget gott som doftar så gott som en liten bebis. Bråttom ut i världen hade han också, föddes på badrumsgolvet strax efter att ambulanspersonalen kommit fram. Men nu verkar han lugn och tillfreds där han vilar i min väns famn i ett sjukhusrum med utsikt över hela Årstaviken. Det är som om han alltid funnits här säger min vän med ett leende som värmer upp hela världen.

Livets mirakel. Vänners lycka. Välkommen till världen liten, livsäventyret här har just börjat och jag är så glad över att få träffa dig. Du är mycket efterlängtad och du har valt världens finaste föräldrar. Ett dygn gammal och redan har du flyttat in i så många hjärtan. Kärlek.

söndag 18 december 2011

Kreativ lycka...

.. ler mot mig när jag öppnar mina fina beställningar.

I bloggvärlden finns så många inspiratörer, kreatörer och kreativitörer. Den senaste veckan har fina saker jag beställt av dem kommit till mig. Jag blir glad när jag ser dessa saker och jag vet vilka varma härliga personer som har skapat dem.

Först kom en alldeles fin tomteljusstake som Emma på bloggen Livskrafter har målat. Den är så fantastiskt fin och jag blir glad av hennes skapelser och hennes tomte med prickig luva.


Den sprider nu julglädje.


Några dagar senare kommer ett Pippipaket från finaste Matte (som också gjort mina superfina handledsvärmare). Inslaget med så mycket omsorg och kärlek att jag blir glad i hela kroppen.


Fyllda med sockar som fångat mitt hjärta och numera värmer mina fötter. Har ni sett nåt så vackert i strumpväg?


Men just när jag öppnat paketet kom Bloggpiraten ilande och försvann fort som 17 och undra om han inte tog med sig nåt från mitt paket. Sen dess har jag inte sett honom och det är inte alltid ett bra tecken, jag tror han har nåt fuffens för sig. Vi får väl se..

fredag 16 december 2011

En hand läggs på min axel..

.. och hon frågar: Du har inte funderat på att utbilda dig och börja leda pass själv?

Den som frågar är ledaren för danspasset  på Friskis och Svettis, det passet är det roligaste jag vet. Ingen hade kunnat bli mer förvånad än jag för jag har aldrig ens tänkt tanken. Den bilden av mig själv har jag aldrig sett.

Jag säger precis det, att jag aldrig tänkt tanken och att jag själv inte har tränat pass så länge. Jag säger också att jag blir så oerhört förvånad men självklart väldigt glad och smickrad. Hon såg nåt hos mig som jag själv inte sett, en potential och en roll som inte funnits i min värld. Om hon inte hade sagt nåt så hade jag inte vetat.

Jag har funderat en del, är inte säker att det är rätt sak för mig och att jag vill lägga den tiden men jag ska ta reda på lite mer och sen eventuellt ansöka om jag känner att det vore roligt, sen får man ju se om jag blir antagen. Men oavsett vad det leder till så gjorde det mig oerhört glad och breddade min världsbild.


tisdag 13 december 2011

Bloggpiraten lottar ut


... nåt som låg och skräpade i bokhyllan och som Vida har dubletter av. 


Nån ordning på grejjerna får man ju ha och när det är dubbelt så får väl jag ta mitt ansvar för att se till att det kommer till användning. Vida har sina hängande i granen och bara pratar om hur mycket hon älskar dem, herregud för att vara sambo med nån som är så förtjust i såna däringa ord och budskap. Förstår ni hur jag har det??


Det kallas i alla fall tydligen poesiträd (av nån Ylva Skarp) men varför förstår jag inte för det är inget träd i  den där lådan. Det är i allafall en massa lappar med texter som "ta ett kliv", "våga hoppas", "fortsätt längta".. ja ni förstår grejjen. För att vara med i utlottningen skriv en kommentar i nedanstående fält senast den 20/12 kl 20.12. För att samla fjäskpoäng (dvs en ytterligare lott med ert namn på) så lämna ett namnförslag till min rosa kompanjon som nu går i hårdträning för att bli lika professionell reporter som jag. Om ni inte har en blogg så lämna namn (och mailadress om ni vågar) och håll sen koll på bloggen ifall ni vinner...


Toddiloo från Bloggpiraten (och om nån okunnig missat vem jag är så läs HÄR och om innan ni frågar om tavlan i bakgrunden så läs här)

111213

.. är datumet då jag undertecknar kommande års anställningsavtal. Det är också då min personalchef överraskar med att meddela att jag från och med Januari är tillsvidareanställd inom kommunen istället för projektanställd på årsbasis.

Inte för att vi vet om projektet kommer att bli implementerat i ordinarie verksamhet (vilket dock är troligt men först 2013) men för att Lagen om Anställningsskydd träder i kraft. Jag har inte ens tänkt tanken, trodde att projektanställningar inte var en del av den men där hade jag fel. Inte för att jag varit så orolig för vad som skulle hända om projektet lades ner, det löser sig alltid på nåt vis men en väldigt trevlig överraskning såhär på Luciadagen och ett datum jag kommer att minnas.

Tack Livet!

söndag 11 december 2011

Brev till tomten..


.. står det på den lilla röda brevlådan som står på plats bredvid de andra på Medborgarplatsen. Trots att den töms varje dag så är den proppfull när jag tittar i brevinkastet.

Men det är inte konstigt, vem tror inte på generositet, att vara snäll, värme, önskningar,att sprida glädje och att tro på det goda i världen. För det är väl egentligen det som tomten gör?

Jag kanske ska skriva ett brev och tacka även om de gåvor livet gett mig inte kommer inslagna i paket utan i form av familj, vänner, utmaningar, kärlek, att dagligen arbeta med det roligaste jag vet, en lägenhet vid skogens kant, de resor jag gjort, alla mina drömmar som gått i uppfyllelse och drömmar som kommer att gå i uppfyllelse. Stort tack för det.

Sammanfattning av November 2011 och även lästa böcker..

November var en ganska grå månad på fler vis men den passerade snabbt och det som hände var följande:

* Jag vann en bok som handlar om att skapa förändringar.

* Jag får ett mail från en tidigare patient och jag börjar reflektera över de människor jag mött på livsstigen som förändrat mig.

* Jag gör en påminnelse video till mig själv och delar den med mina läsare.

* Det spännande datumet 111111 passerade.

* Min morfar påminde mig om att vi kan inte göra storverk här på jorden men vi kan göra små saker med stor kärlek.

* En gymnasiekompis gör en kommentar om ett foto som inspirerar mig att skriva det HÄR inlägget.

* Bloggpiraten vaknar ur sin reporterslummer.

* Jag träffar en av mina allra bästa vänner som bär livets mirakel inom sig och som jag ska bli gudmor åt. Jag saknar henne i min vardag men när vi ses är det som om ingen tid har passerat.

* Jag vinner ännu fler priser som ett fint halsband och en DVD.

* Jag beställer ett helt underbart armband och ber mina läsare om önskerubriker och det här är alla rubriker som jag kommer att skriva om.

* Jag hade en skön första advent då jag deltog i ett yogaevent.

* Årets Herr Gran fick flytta in.

* Mitt fackförbund förhandlade sig till fem extra semesterdagar mot semesterpengen. De kommer väl till hands nu när jag ska till Thailand nästa år.


Jag har kommit in i en titta på filmperiod så min läsning blir lite lidande av det eftersom jag istället tillbringade den med att titta på film på kvällarna. Men det här är de böcker som blev lästa:

Just kids av Patty Smith
En bokcirkelbok som jag tycker så mycket om. I somras var jag på Mapplethorpes utställning på fotografiska. Den speglar en unik tid och den är oerhört välskriven. Visste inte att hon var så bra på att skriva, rekommenderar den varmt.

Vips så blev det liv av Bob Hansson
Underbara, underbara Bob. Jag gillar honom, jag tycker om hans sätt att skriva och jag gillar verkligen den här boken. Eftersom jag var och lyssnade på honom så gav boken så mycket mer.

De ickesynliga av Fredrik Härén
Fredrik är en av mina favoritsommarpratare men jag har aldrig läst något av honom. Tror att det här är hans första skönlitterära bok. Den är bra men den är otäck och kryper faktiskt lite under skinnet på mig.

The science of being great av Wallace D Wattles
En 100 år gammal bok, jag lyssnade på den eftersom det var en ljudbok. Jag tycker det är intressant att lyssna på gamla böcker i personlig utveckling där tankar som lever kvar idag finns kvar. Han är en av de som inspirerade till filmen och boken The secret. Om du gillar law of attraction böcker så rekommenderas denna.


lördag 10 december 2011

Hur tränar man på att säga nej...

.. är en fråga som Lolla ställer efter att ha läst mitt inlägg om varför jag låter hjärtat styra min livsväg.

När frågan kom så började jag spontant tänka på ett tre år gammalt inlägg som handlar om ifall man stulit någon annans ansvar men framför allt kanske i hur man tränar upp något. Det är inte så att jag alltid lyckas säga nej, men jag är bra mycket bättre på det än för ett antal år sedan.

Jag tror att om man börjar träna i liten skala att säga NEJ (eller JA) när det gäller mindre viktiga saker så är det lättare att göra det när det gäller de stora. Detsamma gäller för beslut om man har svårt att fatta dem. Våga fatta beslut i små "obetydliga" saker så blir du bättre på att göra det. Som att träna på gymmet, börja med en låg vikt och öka efterhand så kommer du att bli starkare än du någonsin anar.

Sen kan man ju fundera på varför man säger ja (om man egentligen vill säga nej eller kanske inte vet vad man vill svara). Är det för att inte göra någon besviken? Är det för att vara omtyckt? För att leva upp till en bild som man själv eller andra har skapat? Vad händer om man istället säger att jag ska fundera på det och återkomma? Kanske kan man då säga nej eller ha hunnit reflektera om det är något man verkligen vill och svara ja (vilket man kanske upptäcker om man får tänka efter).

Nångång så hörde jag att ett JA känns i hela kroppen (ibland ett NEJ likaså). Det innebär ju inte att det i mina ögon är eftersträvansvärt att alltid tänka på sig själv men jag tror att om vi lyssnar inåt så vet vi ganska väl i vilka lägen vi tackar ja när vi egentligen inte vill, orkar, har tid och så vidare.

Jag tror  verkligen på en hjälpsam värld men jag tror inte att lösningen är att aldrig säga nej. Kanske den personen som frågar också behöver växa genom att hitta en annan lösning. Om man väljer sina JA med lite mer omsorg så blir de mer förankrade och man har energi att lägga den där man verkligen vill.

Det krävs mod att våga förändra gamla mönster och man får växtvärk även av att växa som människa. Men det är värt det i mina ögon om det är något som du innerst inne vet att du behöver. Allt handlar inte om förändring utan ibland handlar det mer om acceptans av situationen, egenskapen eller livet i sig. Men just att säga nej eller ja lite oftare är ju att ta ansvar för sitt liv och sina val. Att inte välja eller låta någon annan välja är (som jag nog skrivit förut) också ett val och då är det bättre att själv fatta besluten och känna att man står för dem. Ibland ger livet dig de utmaningar du behöver men det är upp till dig vad du gör med dem.


Du darrade bara invärtes sa Puh och det är det modigaste sättet som finns att inte darra för ett mycket litet djur (Nalle Puh).

fredag 9 december 2011

Min själ får vingar och hjärtat får ro..


.. i den vackra miljö som slottet Lejondal bjuder på.

I dagarna två har vårt lilla projekt haft planeringsdagar här. Maten har varit utsökt, bland den bästa jag bjudits på och miljön så skimrande vacker vilket gör att kreativiteten flödar. I sjön speglas himlen och i vinklar och vrår speglas en annan tid.

Jag kan inte låta bli att reflektera över miljön och naturens inverkan på att känna frid, glädje och att bli hänförd. Jag tycker om den känslan när jag med stora ögon och sinnena på helspänn försöker ta in allt jag ser, hör, luktar, känner och förnimmer. Det gör något med människan att vara på en så vacker plats. Sen väcks ju Pippiprinsessan inom mig, hon som vill ha ett tornrum att sitta och läsa i, en brasa att blicka in i, en glasveranda att äta frukost i och en sjö att blicka ut över.

Två dagar i vacker miljö ger mig återhämtning, inspiration och en inre frid. Det är skönt att komma hem efteråt men en del hoppas på att få återvända en dag för slottet fångade något inom mig. Jag tror att platser vi vistas på har en inverkan på oss och att det är viktigt att därför bo eller vistas på platser som väcker vackra känslor och inspiration inom oss.  Det tänker jag fortsätta göra.

tisdag 6 december 2011

Allt gott kommer till mig just nu...

.. det känns som om fina saker och härliga händelser bara trillar i min väg. Jag borde nog köpa en trisslott.

Den senaste månaden har jag vunnit en bok, polkagrisar (helt uppätna så de är inte med på bilden), en dvd-film, ett smycke och en uppsättning band. Jag har fått chansen att ta 5 extra semesterdagar nästa år som facket har förhandlat sig till (mot att man inte tar ut semesterpengen) och jag som älskar att vara ledig och ska åka till Thailand i februari bara jublade.

Jullycka har jag också fått i form av min härliga paketkalender som gör att 24 prickiga och randiga klappar trängs i Svedmyralyan under Herr Gran som sprider julglädje, grandoft och lycka som inte motsvarar de 200 kr den kostade. Julkalendern i år är ju också helt fantastisk och ger jul i hjärtat, jag tittar varje dag.

Som om det inte var nog har jag fått ett par underbara turkosa, kitchigt härliga tofflor med pärlor och paljetter från Marocko där min vän varit (men de är redan invigda på jobbet) och idag fick jag en bunt presenter av en vän som tack för hjälpen och peppningen inför att hon åkte och utbildade ungdomsarbetare i coaching i Portugal. Hon kom hem med vackra påsar, ett vykort på den typ av vagn som coaching har fått sitt namn efter, ett katt bokmärke en fin sjal, en pippiälva och en alldeles underbar parfymflaska som inte liknar något.

Tack livet, tack turen, tack universum och tack vänner för allt överflöd ni ger.

måndag 5 december 2011

"Be the change..

.. you want to see in the world"
(Mahatma Gandhi)

Jag tror vi alla har en möjlighet att förändra världen. Kalla mig gärna naiv, jag är hellre det än desillusionerad. Jag anser att det vi gör varje dag i det lilla kan göra en skillnad. Om du vill bli bemött med respekt av främlingar, bemöt främlingar med respekt. Om du bryr dig om miljön, håll inte fokus på vad andra gör eller inte gör utan börja framförallt med att göra de förändringar du tycker är viktiga.

Ingen är perfekt men vi är alla mänskliga. Om du vill att dina medmänniskor ska bry sig, var en medmänniska på det vis du själv vill att andra ska vara. För mig blev det tydligt för några år sedan att grundläggande värderingar är oerhört viktigt för mig och även om jag självklart inte alltid lyckas följa dem så har jag en ambition att göra det (och numera även bättre överseende med mig själv när jag inte lyckas). Ingen kan göra allt men vi kan alla göra nåt och jag tror verkligen att genom att bidra till den förändring du vill ha till stånd, om så bara genom att göra en vardaglig handling så betyder det något.

Så finns det något som du känner är ett område du vill förändra, fundera på om det finns något du själv kan göra för att vara en del av den förändring som du så gärna vill ska ske?

lördag 3 december 2011

Önskerubrik: Därför låter jag hjärtat styra min livsväg..

...är den rubrik jag fick av Livskrafter-Emma när jag bad mina läsare att ge mig rubriker till inlägg.

När jag ser tillbaka på mitt 37 år långa liv så kan jag se vilka beslut som varit påverkade av någon annans åsikt, rädslor, feghet, inte fattade ur en inre konversation etc. Jag kan även se vilka beslut och livsval som genuint kommit från hjärtat. De som kommer från hjärtat har känts rätt i hela kroppen och trots att det ibland har varit på darriga ben jag slagit in på den vägen har jag hela tiden vetat att det var rätt. Rätt kanske inte ur en annan persons perspektiv men rätt för mig och för den jag är. Ur ett längre perspektiv kan jag också ganska tydligt se att jag nog följt hjärtat även innan jag hade den livssyn, det självförtroende och den acceptans inför mig som jag är som person som finns hos mig idag.

Ibland har jag gått emot det jag innerst inne vet och känner och även om det på ytan varit rätt beslut eller kanske det lätta beslutet så har det inombords ekat tomt och jag kan inte beskriva det på något annat sätt än att det känts som stagnerad energi i just hjärttrakten eller en klump i magen. Det finns perioder av mitt liv där jag på vissa plan totalt ignorerat signaler från kropp, själ och intuition och försökt att gå emot det jag inom mig känner. Problemet är att jag hela tiden innerst inne vetat det men av olika orsaker inte gjort det jag önskat. Det har också blivit lärdomar och jag har sett mönster och beteenden hos mig som behöver brytas och signaler jag ska ta på allvar.

När jag går dit hjärtat leder mig så blir jag lycklig men i efterhand kan jag ibland undra hur jag som 19-åring vågade flytta alldeles själv till Spanien i 5 månader trots att jag aldrig rest själv, aldrig varit utanför Norden, inte kunde ett ord spanska och var uppvuxen i en liten by i Dalarna. Jag bara visste att jag ville göra det och tänkte att det var väl bara att åka tillbaka om jag inte trivdes. Detta halvår förändrade mitt liv på så många sätt.

Ibland tror jag att jag har svårare att följa hjärtat i de små besluten än de stora, kanske för att de inte känns lika mycket eller man tror att de har lika stor inverkan. Trots det så är det ju små beslut som kan göra stor skillnad och just nu är jag inne i en fas där jag funderar mycket kring autencitet mot mig själv ur flera aspekter.

De stora beslut där hjärtat har lett mig rätt och gjort stora intryck har gjort att jag flyttat till olika städer för att läsa det jag verkligen vill, rest jorden runt ensam trots att jag hade en pojkvän i Sverige, sagt upp mig från en fast tjänst, läst till coach (och tog en stor del av sparkapitalet samtidigt som en annan del fick bekosta min uppsägning), valde mitt drömjobb trots att det var en projektanställning och att jag samma dag blev erbjuden en fast tjänst med avsevärt bättre lön.

De här valen har lett till det allra bästa och jag är oerhört tacksam för det. Jag har insett att jag mår dåligt när jag inte gör autentiska val och de valen handlar inte enbart om det på ytan rätta. För mig har det varit viktigt att följa mina drömmar och våga gå min egen väg. Jag tror inte att varken drömmarna eller vägen är densamma för alla. Det är en av orsakerna till varför jag läste till coach, för att stötta andra i livsval och vägar och att känna att det verkligen är deras. Eller kanske inse att de är precis där de vill vara även om andra eller de själva ifrågasatt det.

Ingen människa är en ö och det är klart att min uppväxt har präglat mig i det här. Pedagogiska mamman har alltid stöttat mig oavsett vilket val jag tagit. Jag har känt att hon varit genuint lycklig om jag väljer det som gör mig lycklig. Hon har trott på mig de stunder jag inte själv gjort det och hon har gett mig en nyfikenhet på livet och visat på små och stora saker att uppskatta. De allra flesta av mina vänner har stöttat mig, trott på mig och hjälpt mig hitta lösningar de dagar jag inte själv sett några.

Så det enkla svaret på varför jag låter hjärtat styra min livsväg är helt enkelt att annars blir jag inte lycklig.

Det här är mitt sätt att se det. Jag lämnar över några reflektionsfrågor till er som ni inte måste svara på men som ni kanske vill fundera på: Hur gör ni som läser för att följa hjärtats röst? Vad hindrar er? Vilka viktiga beslut har ni fattat utifrån hjärtat eller inte? Hur har de påverkat era liv?


Denna fina ängel är en gåva som pedagogiska mamman har gjort till mig och får symbolisera att hjärtats väg är den enda för mig.

torsdag 1 december 2011

1:a December 2011..

... vilken härlig dag det blev.

Första dagen på att öppna min alldeles egna paketkalender från en hemlig tomte i Julswappen. Ser ni att hon listat ut att jag gillar Pippi? Mina paket är prickiga och randiga med rosa-snören, väldigt mycket Vida. Inuti så låg adventssiffror, såna som jag tänkt köpa men inte tagit mig för.

Så himla härligt att inleda dagen med ett paket och en lugn stund med tid för reflektion. Så ska jag inleda alla dagar fram till jul. Men inte nog med det, jag passade på att efter jobbet titta på lucköppningen på Gamla stans julkalender. Varje dag kl 18,15 fram till jul öppnas nämligen en lucka på någon adress i Gamla stan. Mer information hittar ni HÄR. 

Det är jättemysigt, man vet aldrig vad den innehåller. Idag var det skönsång av Idde Schultz och Sulo. Mysigt att stå där tillsammans med andra och bara njuta. Samuel Fröler, Irma Schultz, Mark Levengood är andra namn som kommer att dyka upp i kalendern men man vet inte när. Varm rekommendation för att avnjuta gratis kultur och varm gemenskap och julstämning.

En annan fin kalender jag tänker följa är en bloggkalender från finaste Emma som har bloggen livskrafter. Vi har lärt känna varandra via bloggvärlden och vi arbetar båda som coacher. Emma är en sann inspiratör, kreatör och livskonstnär med en livsglädje som garanterat kommer att lysa upp decemberhimlen om du läser hennes bloggkalender.

Men dagens kalender var inte klar för det för på¨väg hem springer jag på en vän från förr med sin fru vilket gör att stjärnorna lyser lite klarare. När jag kommer hem så har jag vunnit ett tröstpris från en tävling på julswappen så nu har jag även polkagrisar. Allt gott kommer till mig just nu känns det som.

Nu har Herr Gran fått komma in från badrummet och har idag fått klä på sig sin juleskrud så nu sitter jag här och myser i julgransljusens sken och med en sovande katt vid min sida. December har börjat bra helt enkelt.

tisdag 29 november 2011

Massa härliga rubriker

...trillade in när jag bad er om att hitta på rubriker till mig. Stort tack!

De rubriker jag fått är de här:

- Därför låter jag hjärtat styra min livsväg

- När livet går i moll och stegen är tunga hittar jag kraften i...

- Bland härligheter och lyckorus

- Det är knappast en tillfällighet

- Lilla, lilla krumelur jag vill inte bliva stur säger Pippi

- Money, money, money

- Reduce, reuse, recycle

- 16 timmar

- Om jag fick  bestämma

- En last jag inte kan leva utan

- Jag är

- Ett möte som påverkat mitt liv

Jag kommer att använda ALLA de rubrikerna (och länka till den som jag fick rubriken av) och det ska bli så roligt. De kommer alltså att dyka upp i blandad ordning och lite då och då.. och ni kan självklart fortsätta att ge mig rubriker för det här känns riktigt kul.

Inte en rubrik men ett genomgående tema på många av mina inlägg är det jag valde att ha som text på smycket jag vann från härliga Decollie och som landade i brevlådan där det står : Enjoy the adventure of life. Namnet på min blogg handlar inte bara om  att det är mitt livsäventyr utan det återspeglar ett ordspråk jag har levt efter över tio år som lyder:

Livet är inte ett problem att lösa, det är ett äventyr att uppleva.

Men ett äventyr kan ibland vara sorgligt, tungt, utmanande men det är fortfarande ett äventyr. I det äventyr klev ni just in och era rubriker tar mig ut på nya äventyr i skrivarlustens land vilket ska bli mycket spännande.

torsdag 24 november 2011

Jag smyckar mig i ord...

.. från kreativa Elisa Day (har även lånat bilden därifrån). Jag tror på saker med hela mitt hjärta och jag älskar det här armbandet.

Jag är en ordbrukare som älskar ord. Sprider dem omkring mig, inreder lägenheten med dem, leker med dem, smakar på dem och kan inte låta bli att läsa dem och ta dem till mitt hjärta om de passar där.

Nu vill jag be er om era ord, eller snarare en rubrik till ett inlägg jag skriver (en ide jag lånat från Min plats i solen). Det känns som en bra utmaning och som inlägg som kanske inte kommit till annars.

Så till er härliga läsare, skriv en rubrik och jag skriver inlägget och publicerar på min blogg. Ordet är ert och jag gör det sen till mitt.

tisdag 22 november 2011

Vardagslycka som blev fördubblad....

.. mötte mig idag när jag kom hem.

Först ett härligt tröstpris från en utlottning hos Min plats i solen, en film som heter The romantics. Det blir soffmys och injutande av den direkt. Men den stora vinsten är kanske de fina raderna om mitt bloggande som medföljde i ett kort. Det är mötena såväl tankemässigt, som i bloggarna och sen ibland i verkliga livet som är det största med att vara befinna sig i bloggvärlden, om detta visste jag inget när jag började men det är mycket det som gör att jag stannar.

Sen visar det sig att jag vunnit ännu ett pris, det vill säga ett smycke hos Decoliie från en utlottning hos julswappsbloggen. Det kommer att bli hur fint som helst när det är klart och jag kommer att lägga ut det här så ni får se. Så nu sitter jag i soffan och ler och tänker att livet bjuder på oväntade härliga stunder och att bra saker kommer till mig.


söndag 20 november 2011

Jag kommer att förstöra det där lilla barnet...

.. säger Vida. Det gör inget svarar dalkullan blixtsnabbt.


Det är i det ögonblicket jag inser att jag måste vakna till ur min reportervila. Det här går ju inte för sig. Jag vet att många saknat mig och jag vet att vissa inte gjort det alls (läs Vida och dalkullan). Jag vet att vissa som börjat följa bloggen inte har den blekaste aning om vem jag är, det kan ni läsa om här. Vill ni läsa alla mina inlägg (som visar Vidas liv från den verkliga icke-förskönade dravvlet hon skriver) så tryck på etiketten bloggpiraten.


Att jag inte skrivit på mycket länge beror på att stämningen här hemma alltid blev minst sagt frostig efter mina inlägg... var nästan lite rädd att hamna i nån hemsk låda för återvinning eller skickas som leksak till ett avlägset land. Vida är inte att lita på helt enkelt. Dessutom hade jag ju fått en alldeles egen vän som jag kunde umgås med . Men om jag nu ska sätta igång igen så tänkte jag att min lilla vän kan få vara praktikant hos mig och lära sig av ett verkligt skrivarproffs.


Nåja, tillbaka till stunden när jag insåg att en reporter får inte rädas i sitt jobb så att allmänheten får sitt. Det som Vida menar med att hon ska förstöra dalkullans barn som hon ska bli gudmor till beror på att hon redan nu har börjat titta på personlig utvecklingsprylar för barn. Det tyckte dalkullan tydligen var helt ok. Men det tycker inte jag. Ska det där stackars flickebarnet först få lov att stå ut med Vida som gudmor och sen massa konstiga prylar som kan totalt röra till det i huvudet. Det är nästan så man funderar på att göra en anmälan till myndigheterna.


I fredags träffades Vida och dalkullan och då gäller det att vara modig och bara haka på för man vet ju aldrig vad som händer i deras sällskap.
Improvisationsteater, italiensk restaurang och kvällspromenad genom staden var ju ganska lugnt. Deras diskussioner med, slumrade till en del där. De är ju för trista. Dalkullan verkar dessutom ha skärpt till sig nu med hus, sambo och allt. Bortsett från att hon tycker Vida ska vara gudmor, det tycker jag hon borde diskuterat med mig. Men jag kommer att hålla koll.


I Vidas liv verkar det mesta sig likt. Hon dansar, går på café med vänner och läser en himlans massa, ligger böcker och stökar till det i varje hörn. Sen har hon börjat kolla på hiskeligt mycket film, men inget som faller mig i smaken. Det är på tok för lite virkat i filmerna nuförtiden, tycker ni inte? Sen har hon slagit in klappar till nån kalender så pappret yrde eftersom hon är med i nån julkalenderbytarklubb. Då var jag också på min vakt. Vill ju inte bli inslagen av misstag, eller nu när jag tänker på det... Kanske skulle man hamna hos nån mycket intressantare bloggare då.. hmm, tål att tänkas på.


Så egentligen finns det inte så mycket att skriva om, men en liten varning kan utfärdas. Hon är för det mesta väldigt lugn men när hon blir arg då blir hon riktigt arg. Då brukar Vida säga: Väck inte den bitch som sover för hon är inte trevlig. Det där stämmer väldigt väl så jag hoppas att jag inte väcker bitchen i henne nu och ska nu runda av detta inlägg som jag hoppas är tillräckligt neutralt så jag inte hamnar på en hylla på Emmaus snart med en prislapp runt halsen. Men ibland gäller det att utmana sig själv och leva lite farligt.

tisdag 15 november 2011

Livet var inte igår, livet är inte imorgon eller idag.


Livet är alla magiska ögonblick man upplever och lägger märke till. Verkar som att du samlar magiska ögonblick
 Liv :-)

Så kommenterar en gymnasiekompis min bild på min varma choklad som jag just fått i mina händer på Waynes. Det där stämmer nog. Jag samlar på magiska ögonblick och vet att livet ser inte alltid ut som man önskar och då gäller det att uppskatta det man har. Tillföra saker som gör livet lite mer skimrande eller om det är riktigt tufft kanske bara gör det uthärdligt.

Just vid den här fikan är det snarare samtalet med en fin vän jag minns och som gör att den måndagen glimmar till. Chokladen var fantastiskt god men vännen vid min sida värmer mer än den godaste choklad.

Vi styr inte allt i vårt liv men vi kan välja vad vi fyller dagen med och iaktta vad som ger oss energi, skänker glädje eller frid eller vad just du behöver. Jag tror inte på att sopa sorger under mattan utan dem ska man gå rakt igenom. Men jag tror att det vardagsgråa eller mindre roliga perioder av livet så är det viktigt att vi fyller det med sånt som balanserar upp. Jag tror på att ställa sig frågan ibland om det man behöver det vill säga kan jag i denna stund välja/skapa glädje, frid, energi, acceptans etc.

Det behöver inte handla om dyra saker utan nåt som just du mår bra av, prata med någon som du mår bra av att prata med, kolla på en film du tycker om, ta en riktigt god kopp the, andas in den friska luften, ta en långpromenad och njut av det vackra som du kanske går förbi andra dagar. Njut av glädjen i dans om du tycker om det, skapa med dina händer, iaktta det som händer eller lyssna på musik som ger dig det du behöver. Fantasin (och kanske du själv) sätter gränserna utöver de praktiska gränser som kan finnas.

Inom varje dag så finns en möjlighet att fylla den med innehåll eller stunder som ger dig det du behöver. Jag ska fortsätta samla magiska ögonblick. Jag vill skapa dagen eller Crea diem som det heter på latin. Det tror jag på.

söndag 13 november 2011

Vi kan inte utföra storverk här på jorden..

... vi kan bara göra små saker med stor kärlek (Moder Theresa).

Det är min morfar som läser raderna för mig när vi pratar i telefon. De där små sakerna blir storverk till slut om alla utför dem tror jag. Omtanke är  något vi kan utföra med stor kärlek. Det är nog ett av de finare orden jag vet. Omtanke i medvind och i motvind för de nära och omtanke i stunden för okända. Ibland är jag bra på det där och ibland missar jag det. Men vi gör alla så gott vi kan.

I fredags satt det en kvinna utanför Slussens tunnelbana och bjöd dem på glögg som fick henne att le. Jag var trött och med en önskan att åka hem som gjorde att jag gick förbi. Men jag ångrade lite i efterhand att jag inte stannade och fick henne att le och drack lite glögg och frågade mer om vad som fått henne att sätta sig just där och röra i glöggrytan.

Jag tror vi alla minns de små sakerna med stor kärlek som mött oss i livet vid rätt tidpunkt. Jag tror vi alla kan göra en skillnad och att den skillnaden räknas. Kalla mig naiv romantiker om ni vill men jag vill tro på det goda inom oss och att vi tillsammans gör storverk.

Idag är det fars dag. Min pappa gav mig livet men delade det inte med mig vilket var hans val. Men livet är stort så det är jag honom evigt tacksam för. Själv har jag  min morfar som manlig förebild så jag vet att det är handlingar med stor kärlek som räknas. Det är också stort. Till alla härliga pappor som tar hand om era barn och värnar om dem, hoppas dagen varit bra fast jag tycker egentligen inte att sådana här dagar är så värst märkvärdiga. Jag tycker vi ska visa uppskattning till varandra året om.

Operation omtanke stod det på en vägg jag passerade för ett tag sedan, det tror jag på. Mer omtanke, mer kärlek och mer galna saker som får oss att skratta. Det lyser upp även det dystraste November.

fredag 11 november 2011

111111

.. magiskt datum eller ej, det resulterar i ett mer vardagligt inlägg om en dag än den här bloggen brukar bjuda på. För mig att minnas dagen, en dag bland andra men med ett ovanligare datum.

Det är inte ofta jag analyserar mina drömmar men den som drömdes under natten var så övertydlig så jag inledde dagen med reflekterande och insikter och ett stort GÄSP. När klockan var 6,30 så var jag nämligen på plats vid gymmet vid Fridhemsplan.  Träningen gick bra, det kändes i kroppen när jag skildes åt från min träningsgym och tog pendeln till världens bästa jobb samtidigt som jag lyssnade på intressant seminarium av Kathrine Woodward Thomas som fick mig att inse lite fler saker om mig själv. Vissa trevliga och andra mindre trevliga.

När klockan slog 11.11 så stog jag i köket på min arbetsplats och pratade med deltagare och kollegor. En fin stund eftersom en av dem skulle på date samma dag. I övrigt en intensiv och rolig dag på jobbet som gjorde att dagen passerade snabbt och sen intressant samtal om drömmar, livet och att hitta nya vägar på pendeln med en person vårt projekt samarbetar med. Lite fruktlöst letande efter sista klapparna till julswappen i Skanstull innan det var dags för fika med en vän.

En STOR choklad med både marshmallows och vispgrädde intogs då mörkret fallit utanför fönstret på Waynes och samtalet kretsade kring utmaningar, rädslor, livet, förhoppningar, erfarenheter, relationer och lekfullhet. Mitt under samtalet kommer ett mms med en bild där pojken med stjärnögonen skrivit mitt namn. Snart fyller han fyra och han kan redan skriva mitt namn, även om det blir spegelvänt. Men saker måste ju inte alltid se ut som förväntat för att man ska förstå.

Efter att i min egen lilla värld åkt en station för långt med tunnelbanan så tog jag en promenad hem i kylslagen luft för att sen bara vara i soffans vrå tillsammans med katten Marilyn och favoritserien pushing daisies att titta på. Trött efter intensiv vecka så är det nu vila som gäller. Den vanligaste av dagar med det ovanligaste av datum går mot sitt slut. Det är en dag imorgon också brukar både pedagogiska mamman och fina mormor säga innan de går till sängs. Så imorgon väntar ny dag med nya stunder och den här dagen kommer inte åter.

torsdag 10 november 2011

Ibland behöver jag påminna mig själv om vad som är viktigt för mig...

.. och vad jag tror på.

Så just nu gör jag det, leker med mina egna bilder och ord och påminns om att livet sannerligen är det största äventyr jag kommer att få uppleva.

video

söndag 6 november 2011

Sammanfattning av Oktober och böcker lästa i samma månad...

Det här hände i Oktober som var en vacker varm och färgstark höstmånad på det vis jag bara älskar med löv och vackra färger:

* Jag inledde månaden med att påminna mig själv att slutet till något alltid är början till något nytt.

* Fick finbesök av en av mina bröder och hans härliga flickvän. Vi firade finaste lilla systerdotter Almas födelsedag.

* Jag ställde frågan hur vi behandlar oss själva.

* Leksandsthe, halsband och fina halvvantar blev mina.

* Skrattade gott åt norrlandskartan for beginners

* En påse med magi och den finaste av vänner passerade min väg innan hon åkte till Indien.

* Bob Hansson bjöd på en föreläsning som öppnade dörrar och tände stjärnor.

* Hade en härlig träningsmånad och fick stor hjälp av en gyminstruktör när det gäller hur jag ska träna med tanke på min överrörlighet.

* Gick på utmanande och utvecklande retorik- och presentationskurs. Oavsett vad många tror så blir jag oerhört nervös när jag ska tala inför folk.

* Blev ledsen när någon inte var ärlig på ett sätt jag förväntar mig av mina medmänniskor.

* Nypremiär för årets "Så mycket bättre" program.

* Fick finaste syster och Peter på besök.

* Gick på fantastisk fotoutställning med Nick Brandt på Fotografiska. Den rekommenderas varmt.

* Bjöd varken på bus eller godis även om det var Halloween.

Under månaden läste jag dessa böcker:

Senor Peregrino av Cecilia Samartin
En bokcirkelsbok som jag bara ÄLSKADE. Men vi hade delade meningar om den och alla var inte lika positiva som jag. Men jag tyckte om den, såväl berättartekniken som berättelsen i sig.

Ensamma hjärtan och hemlösa hundar av Lucy Dillon
En chicklit bok som trots en ganska förutsägbar story är underhållande och bidrar till sträckläsning. Inte det bästa jag läst i genren och inte det sämsta heller. Lite less på att huvudkaraktärerna beskrivs som vackrare än genomsnittet även om de har sina skavanker. Det behövs inte om storyn är tillräckligt bra och får det att kännas lite mer tillgjort. Klart feelgood men med en liten varning för förutsägbarheten och att den inte är det mest unika jag läst.

Chasing Harry Winston av Lauren Weisberger
Ännu mer chicklit, skön avkoppling även om den var väldigt amerikansk på vissa områden. Klart underhållande och alldeles lagom.

Finn din inre livskonstnär av Carolina Gårdheim
Jag gillar kreativ insikt och jag gillar Carolina Gårdheim och jag gillar den här boken. Bra bok i personlig utveckling med många övningar, tankar och hon berättar vad hon står för och tror på. Jag tyckte mycket om den och kommer

Final Beginnings av John Edwards
En bok som fick följa med hem efter att en vän rensat hyllan. Den var bra men svår att hänga med i alla olika berättelser och karaktärer ett tag. Du behöver nog vara intresserad av andlighet för att uppskatta den.

Den döende detektiven av Leif GW Persson
Jag gillar Leifs berättarstil och hur han knyter ihop berättelser. Har missat läsa några av hans böcker och blir medveten om att jag ska nog se till att införskaffa dem.


(bilden är från en Iphone-app)

fredag 4 november 2011

Jag hoppas du inte tar illa upp att jag letade upp dig här.

Du dyker upp i mina tankar emellanåt och jag känner mest att jag vill säga tack för att du var en viktig person i mitt liv under en svår period.

Så inleds ett mail som skickats till mig via facebook. Personen som skriver är en tidigare patient till mig (från de 4 år jag arbetade som ätstörningsbehandlare) och hon vill bara berätta hur bra hennes liv ser ut idag. Jag blir glad och känner mig ödmjuk. Jag kontaktar själv inte mina tidigare patienter men blir glad när de kontaktar mig för att berätta att de blivit föräldrar, tagit sig in på en drömutbildning eller vill berätta om en resa de gjort. Det är stort att de vill dela det med mig.

Ikväll tänker jag på alla de där personerna som passerat ens liv och påverkat det i någon riktning. Vissa av dem lever med mig i tanken då och då och andra är fortfarande en del av mitt liv. Ibland har det varit viktigare än vad man kanske insett i stunden, ibland har de fått mig att inse livsavgörande saker och fått mig att förändra mig själv. Det är inte alltid som de personerna vet det, man tappar kontakten (eller bryter den i vissa fall som vid smärtsamma separationer) och livet går vidare.

Vissa av dem passerade det inte ens i verkliga livet, det kan vara en sommarpratare som lärde mig nåt, en bloggare som skrev något som jag behövde läsa eller en författare som med sin bok påverkat min vardag. Ibland mailar jag faktiskt helt okända personer för att tacka. De brukar bli glada även om jag egentligen inte förväntar mig nåt svar utan mest vill tacka, precis som min tidigare patient.

Sen finns det ju de jag mött under lång period eller kortare period. Som jag tänker på då och då som lärare, resenärvänner, pojkvänner, tidigare kollegor och de vars förändringsresa jag har fått dela. Att lära sig något i ett möte är inte alltid roligt men mitt sätt att tackla jobbiga erfarenheter eller när någon gjort mig besviken är att när det lagt sig (innan dess måste man få känna hela färgpaletten av känslor) se vad jag lärde mig av mötet och vad jag vill göra med det.  Jag känner stor tacksamhet mot fler än jag kan räkna.

Livets karta är ett myller av stigar att vandra på och ibland när vi korsar någon annans så vet vi inte följderna av det. Ibland får det mig att ändra riktning, ibland att pausa och känna mig förvirrad men jag vet att i livets vandring finns det nya möten som väntar. Ingen är oviktig alla är viktiga eller som Stefan Einhorn uttrycker det:

En enda handling kan göra skillnaden i en människas liv. En enda medmänsklig gärning kan betyda allt.


tisdag 1 november 2011

Det är tidig morgon och..

..jag vandrar genom ett stilla regn av löv. Vägbanan skimrar i gatlyktans sken och de gula löven bildar en mosaik att vandra på.

November har anlänt och det är en mörk, vacker morgon. Jag lyssnar till lövens prasslande i vinden som leker med dem tills några av dem faller.

Nu har dagen gått och kvällen fallit över stadens ljus. I ögonblicket när dagen gled över i kväll så stod jag i Götgatsbacken och lyssnade till swingmusik.

Inom mig fanns en önskan om att någon som kunde dansa Lindy hop skulle passera så vi kunnat dansa på asfalten till musiken som ekade mellan husväggarna. Ingen kom men jag anlände till yogan med ett leende.

Tankestund med varm choklad avrundar kvällen den första dagen i November. Löven dansar fortfarande längs mina fötter på väg hem och jag dansar med dem.

Grattis till vinsten...

... önskar LevaPS står det i brevet som faller ur det tunga paketet.

Jag har vunnit en bok som handlar om att skapa förändringar! Vad kan vara en bättre vinst för en bokmissbrukare som arbetar med förändringsprocesser dagligen. Det här ska bli kul att läsa och jag älskar härliga överraskningar som kommer i ens väg när man minst anar det. Jag har ju funderat en del kring vilka stigar jag vill trampa in på nu och vad kan då vara bättre lämpat. Vilken vardagslycka!

måndag 31 oktober 2011

Bus eller godis?

Vet du vad? Jag tror jag väljer båda.

Det busas för lite och jag behöver nog lite godis i magen. Fast på sitt vis har jag ju fyllt dagen med livsgodis som styrketräning, fina mail från vänner, ett samtal med min finaste vän som bär mitt lilla gudbarnsmirakel inom sig och sen en promenad bland vackra löv. Men det är ändå inte som godis och det är definitivt inte så busigt just nu. Dags att ta sig i kragen tror jag, så länge dricker jag polkagristhe.. det är i alla fall lite godis.

Till er alla oavsett om ni busar, äter godis eller försöker laga upp pumpan som blev över önskar jag er en fin Halloweendag.



(bilden är från en Iphone-app)

torsdag 27 oktober 2011

Inleder dagen med yoga, hawaiidrömmar

... och en desillusionerad himmel i grått.

Idag är jag lite som den där himlen. Såna dagar fyller jag med vänskap, vila och tolerans mot mig själv. Andra saker fyller upp dagen utan att jag styr utan jag får glida med i forsen utan att göra motstånd.

Jag trycker ctrl-alt-delete och startar om livet och gör saker annorlunda.

söndag 23 oktober 2011

Det är roligt, utmanande, lärorikt

...och jag kliver långt utanför min komfortzon flera gånger.

Jag har nämligen varit på en tvådagarskurs i övertygande presentationsteknik och retorik som Modåmöda arrangerar.

Tvärtom mot vad många tror så är det verkligen en utmaning att stå framför en publik och prata. Jag håller mig egentligen gärna i bakgrunden. När jag står där så känns  det som om jag har ett seriefigurshjärta som slår så hårt så det kliver ur bröstet. Jag får svårt att stå still och känner mig väldigt osäker.

Därför blev jag väldigt glad när jag blev anmäld till denna kurs för att träna på just det. Det är en utmaning jag behöver ta mig an och hitta ett sätt att hantera. Kursen överträffade alla mina förväntningar och kursledaren Agneta Loge André pushar, peppar, utmanar och stöttar på en och samma gång. När hon första gången säger att ni kommer att stå här framme och hålla alla era tal så känner jag hur pulsen går upp, jag hade nog trott att vi skulle mjukstarta lite.

Men det går och vi gör alla framsteg, det är härligt att få praktiska verktyg men framför allt att hon poängterar att man ska vara sig själv och vikten av hur man inleder och avslutar sitt anförande. Jag känner mig säkrare, modigare och mer medveten när jag kliver ut från konferenslokalen på fredag eftermiddag. Det ska bli kul att använda min nyvunna kunskap och mina nya verktyg i framtiden. I utmaningen växer människan många gånger så nu har jag lite välförtjänt växtvärk. Det känns bra

onsdag 19 oktober 2011

Bob Hansson.

Underbara, underfundiga, mänskliga, kloka och härliga Bob Hansson.

Poesikväll i Gröndals kyrka stod det i informationen. Inspirationskväll med insikt i vindlande föreläsningsform skulle jag snarare beskriva resultatet. Jag har sett Bob live en gång tidigare och då liksom nu kliver jag ut och är glad, fundersam och inspirerad. Han sätter ord på saker och genom skratt lockar till insikt. Han vågar vara sårbar och samtidigt sticka ut.

Föreställningen var gratis men den innehöll stor rikedom och var på sitt sätt ovärderlig. Min vän och jag skrattar och myser ikapp. I allvaret föds skrattet och i skrattet vilar allvaret. Det är skickligt. Jag borde gå på föreläsning oftare med personer som inspirerar mig för det är balsam för själen.

Utanför väntar löv och vindar att virvla i, jag vill virvla med dem och inse att de stora miraklerna går oss förbi om vi inte uppmärksammar dem. De små miraklerna finns om vi väljer att se dem. Min vän bär livets mirakel inom sig, det är stort.

Jag tror på livet, kärleken och härligheten. Jag tror inte på perfekta människor utan mänskliga människor och medmänsklighet. Jag tror på att våga vara både liten och stor. Jag tror på lekfullhet och visdom. Jag vill fortsätta tro, fortsätta hoppas på allt gott och fortsätta upptäcka härligheter.

söndag 16 oktober 2011

En liten påse med magi...

.. och mycket klokskap och en hel del skratt lämnar min vän efter sig då hon idag reser ut i vida världen igen.

Modiga, härliga vän som följer hjärtats röst. Själv funderar jag på vad jag exakt ska fylla min lilla magiska påse med (designad av Edward Monkton som jag bara älskar och som än så länge jag inte sett säljas i Sverige). Jag fyller livet med vardagsmagi som sammanträffanden, möte med en barndomsvän när du minst anar och en öppning där du minst anar det.

Söndagen fyller jag dagen med träning, brunch, promenad i knastrande löv under klarblå himmel och sträckläsning av bok. Vila väl är viktigt för mig. Att bara vara och lyssna på mina egna virvlande tankar och se vart de bär mig. Men nu är det dags att sluta mina blå och låta drömmens land kliva in. Där vet man aldrig vad som händer, det är också magi.

torsdag 13 oktober 2011

Norrland for beginners....

.. såg jag första gången för nån dag sen och skrattade gott.

Kan inte låta bli att dela med mig av den och själv är jag ju född i Gelly War. Så för er som inte har så stor koll på landets nordligaste del kanske får lite bättre koll nu.

onsdag 12 oktober 2011

Leksandsthé värmer den krispiga höstkvällen..

... och även mig.

En gåva fylld med värme från pedagogiska mamman med ett smycke från Lilla Lisa design med texten "Lev din dröm" och även Leksandsblandning. Igår fick jag en annan värmande present från en vän, halvvantar i rött stickade med omsorg och burna idag med stolthet då jag och löven lös ikapp.


Hösten omfamnar mig med sin skönhet, skirhet och sina tvära kast. Jag och den härligaste av kollegor börjar spontant sjunga "singing in the rain" och dansa när sirliga droppar faller och pudrar oss mitt i solskenet. Det finns så mycket att älska med hösten, mycket att älska med livet men framför allt älskar jag de personer som finns i mitt liv. Den värme de väcker oavsett årstid och väder kan värma mig de kallaste av stunder.