torsdag 29 oktober 2015

Landat och omladdning pågår..


... för om mindre än en vecka så åker jag vidare till Indien och dess äventyr.

Det känns vemodigt att lämna en plats man tycker om och gärna stannat längre på. Vemodet tar glädjen i handen över att ha fått upplevt allt det jag gjort senaste veckorna. Alla möten, den kreolska maten och havet vilandes nedanför huset.

Peggy som på bästa sätt tagit hand om mig och visat mig öarna som är hennes på samma vis som Sverige också är hennes hemland. Det pyttelilla planet tar mig från ön Praslin till huvudön Mahe där min ordinarie flight avgår från och nu är jag hemma sen ett dygn. Det är skönt att sova i sin egen säng och möta sina vänner och vara hemma en stund. Väskan packas om och jag byter blick framåt.

För varje resa så förändras/utvecklas en del av mig eller kanske inte förändras men vissa saker blir tydligare. Det är ibland genom mina resor jag finner delar av mig som glömts bort. Att dansa på en strand, att somna till havets rytmiska vågor och att hänföras över nya vyer. Det gjorde resan magisk. Ännu mer magisk var de människor jag mötte och hur generöst de delade med sig av sitt Seychellerna. Peaxvilla där jag bodde rekommenderas varmt om man vill hyra sitt eget boende och njuta en fantastisk ö i Indiska oceanen där stranden är folktom och tempot lugnt.

Nu är jag i Stockholm igen där tempot är högre men staden känns hemma. Det känns gott att höra mina familjs röster i telefonen och att kunna träffa vänner igen och att få dansa på de platser som jag är van att dansa på. Till och med en fest har jag lyckats pricka in under den vecka jag är hemma. Den här terminen är verkligen den roligaste på länge, med dans i fötterna och krispig höst så njuter jag dagen.


söndag 25 oktober 2015

Det blir inte alltid som man tänkt sig...



.... men det kan bli härligt ändå. 

Igår besökte vi ön La Digue, planen var en härlig dag där vi kunde njuta en ö med lugnt tempo där de flesta tar sig fram på cykel eller på det mer traditionella sättet med oxkärra. Det fanns stränder att besöka och även nyskördad vanilj att kunna handla med sig hem. 

Men när vi anländer visar det sig att kärran vi tänkt boka var upptagen för dagen och de andra var mycket dyrare, så vi hyrde cyklar istället och trampade iväg på vägar kantade av lummig grönska. Vi stannar till på ett take away ställe där maten var vällagad, billig och där man kunde sitta och äta utanför under ett litet uppställt tält. Då kom regnet och sen fortsatte det komma under resten av dagen. Inget lite fint duggregn utan till mestadel ett ösregn. Så av våra planer blev inte som tänkta. När vi ska cykla tillbaka till den lilla staden så visar det sig att en av cyklarna fått punktering. Allt går att lösa men det tog en bra stund. 

Var det en misslyckad tur för att det inte blev som vi tänkt oss? Absolut inte, vi fick oss massor av skratt och kom hem som dränkta katter. Då är man tacksam över att temperaturen ligger konstant mellan 26-29 grader i skuggan. Dagen blev inte som planerat men La Digue finns kvar och dit kan man komma åter. Men att skratta med vänner, det bör man njuta i stunden oavsett om regnet piskar eller inte. 

Ett stort stenbumlingshjärta fann jag i Valleé de Mai, en plats där
Coco de Mer växer vilt som en av två platser på jorden. Det andra är på
den närliggande ön Curiuse.

onsdag 21 oktober 2015

Jag vandrar...


... på ovandrade vägar, över berg och stränder. 

Jag hamnar i steget och närvaron. Jag drabbas av andlöshet inför naturens skönhet både i det otämjda och det sinnligt vackra. Mitt saltade hår lockar sig och låter inte tämjas, lite som mig själv kanske. Den fria själen leker tafatt i vindens virvlar och hoppar jämfota i regnet när himlen öppnar sig innan solens strålar skapar regnbågar och glitter. Själen har längtat och försökt påminna om att det måste vara dags snart att ta äventyret i handen. Nu är vi där. 


På höga höjders höjd vindlar gröna dalar under vår blick. Havet som lyser ikapp med himlen och där vitkalkade stränder på andra öar i Seychellerna kantar och skapar sin egen guldkant. Solen steker och över stock, sten, bäckar, rötter och på vindlande stigar vandrar vi mot stranden, den där som ska se ut som den i drömmens land. 


Det finns flera vägar att komma dit men vi tar den vackraste tror jag. Finner hus som ligger avlägset vackert men också otillgängligt. Sen efter en timmes vandring når vi vårt mål, Anse Lazio. Vacker som en dröm men ännu vackrare än det går att fånga. 



Jag låter vågor svepa in över mig. Bella, 3 år, skrattar högt när vi leker vid havets kant. Hon har utan att klaga vandrat med oss en timme i nästan 30 graders värme. För henne är det vardag, för mig är det kontrast. Seychellerna fångar mig.  Det är närvaro, möten och äventyr på samma gång. Det är vit sand under mina fötter och ett turkosfärgat hav som kittlar mina sinnen. Ett blodrött lövhjärta nedbäddat på stranden visar vägen. Hjärtats väg, den jag vill välja och väljer. 




måndag 19 oktober 2015

Havet vilar som bakgrundskullis


... natt som dag. Det är bland det vilsammaste ljud jag vet.

Jag ser det från min veranda och jag kan gå ner till en liten men skimrande vit strand på en minut. Det är magiskt på nåt vis. Jag är inne på min tredje dag här men jag tänker hur snabbt man anpassar sig till att vara där man är.

Seychellerna har så här långt varit balsam för själen för mig, vackert, vilsamt och alldeles underbart. Jag bor hos en bekant som kommer härifrån men numera bor i Sverige men det gör att jag har en helt annan ingång i kulturen än om jag enbart vore turist. Jag har ätit creolsk hemlagad mat och hängt med hennes vänner. Det blir annorlunda att resa så och jag älskar det.

Igår besökte vi ön Curieuse över dagen. Vi grillade och mötte de stora sköldpaddorna som lever där och som numera lyckligtvis är skyddade, i början plundrades ön på dem. Detta urtidsdjur som långsamt kommer gående över stranden på sitt vilsamma vis fascinerar mig.






Över ön flyger färgglada fåglar och till doften av grillat så har vi en fantastisk dag. Levnadstakten går i sakta mak och det är en skön kontrast till det liv jag vanligtvis lever och älskar. Den långsammare delen av mig får sitt vilket den behöver med jämna mellanrum.

Fågelfröjd



torsdag 15 oktober 2015

Mot Seychellerna..


... om det är hälften så vackert som på bilderna så är det väldigt vackert.

Det ska bli underbart att efter hektiska dagar logga ut, varva ner och uppleva nytt. Ja, jag loggar ju inte ut helt, det finns fortfarande plugg som ska göras men det blir lite lugnare nu. Så jag får läsa filosofiska texter på stranden och känna sand mellan tårna. Sitter just nu på Arlanda, incheckad och klar och med ett lugn inom mig och utan några direkta planer på vad jag kommer göra på Seychellerna. Det tar jag när jag landat. Jag kommer bo hos en bekant som är från Seychellerna även om hon numera bor i Sverige så jag tror att jag kommer att få uppleva mer än jag gjort om jag hade varit där som turist. Nu är det dags att borda planet. Äventyret väntar och vi hörs snart igen.

måndag 12 oktober 2015

Jag andas höst..

I
... och drar in all dess krispighet, välkända dofter och dess löfte om att nu lämnar vi det gamla bakom oss och kliver in i en ny dörr. Höstens dörr.

Här sedan någon månad men idag så närvarande i sin vackraste form med en smekande kyla på kinden och höstsol bland färgade löv. Sinnenas årstid som jag älskar så.

Det tar tid att landa när man varit i något stort, utmanande och oförklarligt men naturen finns alltid där för mig då. Löven prasslar under mina fötter och jag lutar mig mot trädets stam. Där finns härvaron, lugnet och livet.

Fem dagar i en dansbubbla. Dagar med så mycket innehåll att min skattkista svämmar över och jag inte vet vilken guldklimp jag ska börja betrakta. Jag behöver nog landa först. Men nu är jag färdigutbildad dansledare för Friskis och Svettis. Jag vill att alla som vill ska våga dansa och finna sitt steg och känslan av att inget är fel. Vi hamnar alltid i otakt i livet ibland eller dansar fel, det är en del av livet och det är bara att dansa vidare.

Men min blyga sida som inte vill stå i centrum utmanas i detta. Så jag tänker att jag sätter dansen i centrum istället. Dans gör oss glada, friska och smarta. Dans som är förebyggande för demens och får oss människor att bli mer empatiska. Den som gör något med mig och väcker min glädje, det vill jag ge till andra.

Det var en fin stund att stå där med intyget i min hand utfärdat av mina fantastiska utbildare som gett absolut allt men framförallt massa inspiration och kunskap. Nu är det upp till mig att skapa det som blir mitt. Ungefär 15 koreografier ska jag sätta samman till danspasset. Det ska bli spännande. Med mig på vägen har jag en fadder innan det är upp till bevis på licensieringsdagen och därefter är ni välkomna att dansa med mig.

Men det är inte bara utbildarna som har lärt mig massor, de fantastiska deltagarna har bidragit till en kurs utöver det vanliga. Alla dessa inspirerande dansare som visat mig steg jag inte visste fanns och som visat sårbarhet, styrka, mod och omtanke om varandra. Det tar jag med mig i hjärtat.

En vän bjuder på lunch hemma hos henne innan jag får lämna höstens skira skönhet i sin glans och gå inomhus för att vara närvararande på onlineseminarium. På torsdag far jag vidare på färden, Seychellerna blir mitt mål. Tiden fram tills dess fyller jag med vänner, danspass och studier. Stjärnströssel skapar vardagsmagi i livet en måndag i oktober. Just another magic monday, my monday.


onsdag 7 oktober 2015

Ljudlöst korsar de min väg..

.. en älgko och hennes två kalvar.

De är så stora och samtidigt så smidiga. Stunden är över efter några sekunder och en suddig bild är allt som vittnar om vårt möte. Man vet aldrig vad man möter på en promenad.


Det har varit härliga dagar i Leksand. Dalarna i höstskrud med sol, morgondimma och tid med familj och min bästa vän är vackra stunder och ögonblick som ger mig fridfull energi. Sånt som är viktigt på riktigt för mig gör det.

Finaste brorsonen Louie som växt sig stor och som jag inte kommer få se på några månader men det har redan hans mamma tänkt på och skickar med mig några svartvita bilder på färden. Det är spännande att se hur han utforskar världen.



Jag älskar att ha naturens inpå knuten i vår by. En morgon när jag vaknar vilar morgondimman över tjärnen i gryningen, det är så vackert. Det är nästan så man ser älvorna dansa över det mörka vattnet.



I åkerns kant växer sommarens blomster vilande i höstens famn som visar att växtkraft behöver inte anpassa sig till normer och årstider. Ibland gör man som man vill även när frosten biter i gräset om natten.


Nu har ännu en dag grytt, om några timmar sitter jag på tåget på väg till Uppsala för att gå dansledardelen av min ledarutbildning. 5 dagar dans och kunskap och nya möten väntar. Det ska bli spännande att kliva ur en värld och in i en annan. Lyckans fjäril sätter sig på den som har tid att vänta säger ordspråket, jag tänker att lyckans fjäril ser till att styra sin färd till den blomma som ger den vad den vill ha i livet.