fredag 14 juli 2017

Så kommer regnet...

... det som utlovats i dagar men som bara visat sig i kortare regnfall eller gårdagens duggregn under kvällen.

Jag vaknar först i stugan och rullar ut yogamattan på verandan och sitter där och dricker the och tar in hela regnet med dess ljud, dofter och dropparna som landar efter sitt fall. Det är svalt men mysigt. Att stanna upp, lyssna in och vara i det som är... ljuvligt. För några månader sen skrev jag en text i Grow Magazine nummer 2/2017 om kreativitet.. och vikten av att vila för kreativitet. Ni kan läsa texten i förra numret av Grow eller försöka tyda den via mina foton nedan. Oavsett vad.. se till att vila och prioritera återhämtning.

Jag tar mig verkligen tid att vila och reflektera under min semester, att sitta och dricka the i regnet är sagolikt för sinnet och sinnena. Jag vandrar i nuet tillsammans med de äldsta i vår generation och den yngsta.. det skiljer 85 år mellan dem men lekfullheten saknas ingen i vår familj. Den är också viktig för kreativitet, att fortsätta leka. Men det kan jag skriva om en annan dag. Idag tänker jag göra både och, vila och leka. Det skapar vackra blommor i livet.






måndag 10 juli 2017

I lillstugan nere vid vattnet..

... blickar jag ut över denna välbekanta vackra vy. I bakgrunden finns ljudet av älvens kluckande som vaggar mig till sömns och smeker mig till att vakna med frid.


När gårdagen gryr så rullar jag ut yogamattan på lillstugans trapp i solens sken. Det var längesen jag yogade, kroppen är stel och ovan men den minns. Att meditera och yoga med solen i ansiktet och med fåglar som sjunger i trädet ovanför samtidigt som man blickar ut över vatten är en magisk upplevelse. Jag behöver stanna upp stunder och reflektionstid vilket det inte blir så mycket av när man flyttar. Nu tar jag igen det och tar stund för stund. Jag möter mig själv, mina tankar och landar mjukt.



Det är första dagarna på semestern men det känns som jag varit ledig en hel vecka redan nu. Att åka till en plats man älskar som är välbekant med människor som funnits med hela livet kräver inte så stor omställning. Det är bara att vara. Vi vandrar vår dagliga promenad bland kyrkstugor eller vid älvens kant. Det tar en timme och vi gör det varje dag oavsett väder.


Det är ju det man gör varje dag som skapar livet och inte det man gör på semestern. Att min kropp är stel och ovig gör att jag minns dess smidighet när jag yogade regelbundet. Det behöver jag börja med igen, inte som ett måste men som en gåva till mig och min själ. Det finns plats för det nu, när boendet är enat och jag kan skapa mina rutiner.

Gårdagen igår bjöd på sol och idag har det varit mulet. Väder är väder vilket man inte kan påverka och som jag inte lägger så mycket tid på att fundera över. Det finns fördelar och skönhet med alla väder. Jag dricker massor av the, läser i mormors tidningar, läser böcker och lägger mig att vila i stugan till sommarpratarröst och Luleälvens sång. Jag blickar upp i det vitmålade taket, sluter ögonen en stund och tänker att det är vackert där jag är just nu. En stund i taget och sedan en stund till, livet blir mycket vad vi gör det till.  

lördag 8 juli 2017

Jag sitter på perrongen..

... och inväntar det försenade tåget.

Jag har flexat ut tidigare från jobbet och åkt in för att träffa min stjärnströsslare några timmar i stadens mitt innan jag åker till mitt sommarparadis. Vi tar ett glas glittrig cava och köper sen med varsin latte och sätter oss på en kajkant vid vattnet och njuter stadsliv och vatten samtidigt. Natur ett stenkast från centralen, det är en vacker stad jag bor i.

När tåget ska gå så meddelas vagnfel, jag ber stjärnströsslaren åka hem för jag vet att det här kan ta tid. Det gör det, vi blir två timmar och en kvart sena. Jag tar det med ro, jag har semester och sommarpratare att lyssna på. Jag tycker nästan det är mysigt att sitta på en station där människor passerar och tåg kommer och går. Som ett veck i tiden och jag vet att jag är på väg till en av de vackraste platser jag vet till mina älskade morföräldrar.

Tåget kommer och det går. Jag sover gott i överslafen och anländer något försenad till Luleå. Morfar möter vid tåget och envisas med att bära min ryggsäck som vanligt. Det är lördagsmorgon, stugan badar i sol och semestern har just börjat.